mutti's blogg

Tredje advent firades flera dagar i förväg tillsammans med Förkylning och Feber. Två otrevliga typer som knackade på i onsdags kväll och stannade oinbjudna över hela helgen. Igår sparkade jag dock ut dem. Johanna flyttade nämligen till sin nya lägenhet igår. Och det ville ju såklart en mutti hjälpa till med. Så gott det gick i alla fall. Jag slapp som tur var att springa upp och ner för alla trappor. (Jorå. Johanna också. Tredje våningen. Utan hiss. Jösses. Vad är det med alla.) Jag satt istället uppe i Johannas sovrum på en kräksgul  femtiotalslinoleummatta och la ett snyggt mörkbrunt klickgolv. Eller klick och klick. Jag fick sula till plankorna ordentligt med en välriktad spark innan de åkte ihop med ett PANG. Men fint blev det. Panggolvet. Och tillsammans med nymålade väggar i en blågrå nyans så är Johannas nya sovrum ett av de finaste sovrummen i hela Vällingby. 

 

Så idag har Sara tagit sitt pick och pack och flyttat in i lägenheten längst ner. Hon håller nu som bäst på att inreda. Själv håller jag nu som bäst på att utreda. Vad jag ska göra med de två extra rum som uppstår här hemma. Det ena kommer att fungera som gästrum. Men det kan ju vara en kombo tänker jag. Med något annat. Det andra är liksom ett öppet allrum. Som uppenbarligen ska fungera för allt. Det heter ju så. Hur som helst. Förslag på rumsidéer mottages tacksamt. 

 

Igår kom även granen på besök. Nej inte grannen. Granen. Den brukar ju komma och hälsa på så här på tredje advent. Stanna några veckor. Och sen flytta tillbaka till sin vanliga granverksamhet. Det vill säga stå i skogen och se barrig ut. Visserligen går den via flismaskin och skulle därmed kunna återuppstå som någonting helt annat som också trivs i jorden. En daggmask till exempel. Men den blir ju inte lätt. Att hänga kulorna i nästa år menar jag. Så vi får hoppas på att den blir en gran igen. Eller åtminstone en en. En liten julen. Då håller den länge också säger de ju. För julen varar ända fram till påska. Och det är ju bra. 

 

Nä nu är det dags att plocka in honom. Granen alltså. Inte grannen. Han har nämligen inte fått komma in i värmen än. Och då menar jag inte heller grannen. Han är inne i vämen. Fast hemma hos sig. Jag tror i alla fall att han har det varmt där. Ja grannen menar jag. Inte granen. Den har det ganska så kallt runt foten nu. Men snart så. Ska han få komma in. Och bli påklädd. Granen.