Bus eller godis

Ikväll ska jag gå bus eller godis.
 
Det börjar med att jag klär ut mig till fredagskvällsmutti. På med mjukisbyxor och fluffiströja alltså. Och sen går jag. Ut till köket. Där känner jag efter om jag känner mig busig eller godissugen. Om jag känner mig busig så tar jag ett glas vin. Om jag känner mig godissugen så tar jag lite godis. Förmodligen känner jag mig lika busig som jag gör varje fredagkväll. Så det blir nog ett glas vin. Hallovin.
 
Ha en fin fredagkväll! Det tänker jag ha.
 
 
 
 

Tid och otid

Jag har tänkt på en sak. Enligt vår nuvarande tideräkning så är jag något yngre än vad jag var i vår föregående tideräkning. 
 
Ja alltså. Nu menar jag inte tid före respektive efter Krille. Så sabla gammal är jag inte. Faktiskt. Utan jag menar sommartid respektive vintertid. Eller ja. Det finns väl förresten inte något som heter vintertid. Vintertid är ju liksom vår riktiga tid. Till skillnad från sommartid. Som snarare är otid. Så nu när vi ställde om klockan från otid till tid, blev jag återigen så gammal ung som jag faktiskt är. För under hela sommaren har jag helt oombett fått vara en timme äldre än jag faktiskt är. Inte undra på att jag har känt mig lite trött. Men nu känner jag mig i alla fall lite yngre och piggare igen. En timme yngre och piggare i alla fall.
 
För nog är det väl lite besvärligt med tidsresor. Sist så var det i och för sig hela sex timmar. Nu var det bara en. Men ändå. Vi har ju nu allihop förpassats en timme bakåt i tiden. Utan att ens ha blivit tillfrågade. Det är inte snällt. Påtvingad massjetlag liksom. Jag har till exempel drabbats av en släng morgonpigghet. Nu när jag vaknar klockan sex på morgonen så tror jag att klockan är sju. Vilket innebär att jag nästan känner mig lite pigg. Klockan sex på morgonen. Fullständigt oacceptabelt. 
 
Nåja. Jag tyckte ju faktiskt att jag hade lite ont om tid förut. Och så fick jag en timme extra i helgen. Bara sådär. Det var väl lite fint i alla fall. Synd bara att jag fick den mitt i natten. Ska man dela ut en timme så här i tid och otid. Så kan man väl göra det när folk är vakna och kan utnyttja den precis som man vill. Runt fördrinkstid på en lördagkväll till exempel. Om man gillar partyparty. Eller vid fikatid på en söndageftermiddag. Om man gillar dubbel espresso. Eller kanske på en måndagmorgon vid åttasnåret. Om man är knäpp. 
 
 
Jorå. Snart är allt som vanligt igen. Hej morgontrötthet. Hej då brödrostar. 
Gustaf + Mutti = Sant
 
 

Ytspänning

Jag har lite fullt upp för tillfället. Om ni undrar varför jag inte hör av mig så ofta. Nu för tiden. Mitt glas är liksom varken halvtomt eller halvfullt just nu. Det är fullerullfullt. Typ ytspänning. Men det är klart. Bättre med ytspänning. Än ingen spänning alls. 
 
Men jag får väl göra som jag brukar göra. När glaset är fullerullfullt. Hälla ut en skvätt onödigheter. Droppa bort några nödvändigheter. Tappa ur lite tråkigheter. Och skvätta ut en smula roligheter. Tills glaset är sådär lagom fullt.
 
För så är det ju med glas. I alla fall timglas. Att om det är helt fullt. Fullerullfullt. Så hjälper det inte ens att man vänder upp och ner på sig. Det händer liksom...ingenting. 
 
Så nu tänkte jag ge även er kära bloggläsare lite spänning. Inte ytspänning dock. Utan mer "undrar-när-hon-ska-skriva-nästa-gång-spänning". För nu blir det ett inlägg lite då och då bara. Under ett litet tag framöver i alla fall. Jag måste ju skvätta ut även lite roligheter. Tyvärr. För ska man leva för fulla muggar. Så får man inte ha för fulla glas. I alla fall inte fullerullfulla.
 
 
Vadårå. För oss som är ytligt bekanta är ytspänning bara spännande. 
 
 

Hudnära

Jajamen. Nu gäller det att rädda sitt eget skinn. Ja alltså. Inte mitt skinn på kroppen. Inte ens på näsan. Det behöver inte räddas. Det är inte ens människoskinn jag menar. Hoppas jag. Innerligen. För det är skinnet i mina väskor, jackor och skor jag pratar om. Som behöver räddas nu när hösten kommer. Och nederbördar på oss.
 
Så idag har jag förutom att jag pillat mig i naveln (människoskinn) och suttit i soffan (inte skinn) och ätit en och annan surskalle (inte skinnskalle) så har jag ägnat mig åt att smörja in mina prylar (kosselimu- och ulligtlammskinn) med läderbalsam. Fyra väskor, tre jackor och sex par skor. Har nu alla balsamerats inför hösten.
 
Ut med det gamla. Och in med det nya. Åtta par höstskor. Och det är ju inte så farligt många. Om man tänker på att vi bor fyra personer här hemma. Problemet är bara att alla är mina. Men detta balanseras mycket väl upp av att jag har rensat bort nio par höstinkompatibla skor. Det är ju bra. Så bra att jag nu alltså har ett par till godo. Har jag räknat ut lite snabbt. Vilket jag redan har rått bot på. (Nejnej. Inte råttbot. Rått bot. Alltså råda bot. Fast i formen supinum.) Genom att beställa ett par skor på nätet. 
 
Jag var väldigt nöjd med detta jämna slutresultat. Ända tills jag kom på att jag har ett par skor kvar på jobbet också. Attans. Så Stefan. Käre man. Jag behöver låna en liten bit av din skohylla i hallen. Inte så mycket. En meter eller två bara. 
 
Kom igen då hösten. Anfall mig. Jag är redo.
 
 
 
Visa fler inlägg