Så får det bli

Då så.

Efter många ska-vi-eller-ska-vi-inte-funderingar så har vi bestämt oss. Vi ska. Byta ut köket alltså. 

På grund av vattenskadan har de rivit bort halva sockeln och en del av golvet. När allt är torrt som ett visset sviskon ska nytt golv in. Så före dess passar vi på. Då åker de åttiotalistiska skåpskrällena ut. Och nya tjugohundraelviska in.

Vår vår lär i alla fall bli en vår utan sysselsättningsproblem. Och kanske utan kök. Ett tag i alla fall. Tur att Ida har ett nytt fint där nere. Och bara längtar efter att bjuda sin familj på middag. Varje dag. I tre veckor. Schyrre Ida!


En del ska alltid vara värst

Oj då

Somnade på soffan som ett murmeldjur i november. Inte bra.

Betyder detta att jag inte kommer att somna före två i natt och vakna upp som ett yrvaket vrak imorgon bitti? Ja. Troligen. 

Månne morgondagens måndag inte bli måndigare än vad denna sömniga söndag varit söndig. Om ni förstår vad jag menar. 

 
Lika trött som jag. Men luddigare.

April Fool's day

Idag har varit misstankens dag. Och jag har varit självaste miss tanke. Nix. Mig lurar man inte.

"Se upp för dörrarna. Dörrarna stängs." Nä, nä, nä. Den går jag inte på. Efter att ha slitit mig loss satte jag mig och läste Metro. Bara en massa aprilskämt om skelett under perrongen, pollensäsong och att föreningar ska börja betala moms.

Väl framme på jobbet skrattade jag bort alla skämt om möten, projektplaner och allvarliga produktionsstörningar. Vilken humor mina arbetskamrater har. "Dags att äta lunch". Nä du. Jag gick inte på det heller. Ringde hem och kollade vad besiktningsmannen sa om köket. De måste riva golvet och eventuellt ta bort köksskåpen för att kunna byta ut de blöta golvskivorna. Kul skämt. Men undrar vad han sa. På riktigt. För det där tror jag absolut inte på. 

Nu sitter jag här med knorrande mage, värkande axlar, röda örsnibbar och ett ryckande ögonlock efter att ha varit på helspänn hela dagen. Men det var det värt. För mig lurar man inte.



Lurigt



Visa fler inlägg