Londonmutti

Här i London har vi det finfint. Vi bor nästan precis bredvid St Pauls Cathedral. Som har en jättefin och jättestor klocka. Som slår jättehögt varje timme. Och kvart över, halv och kvart i. Hela dygnet. Och det är ju jättebra. Så att man vet vad klockan är varje gång man vaknar på natten. När klockan slår. 

Och ja. Det är Stefan som man ser bakifrån där nere till höger. Han ser ut att vingla lite. Men det blir väl så om man bara sover en kvart i taget.  Menmen. Man vänjer sig. I natt har vi sovit oss igenom nästan varje klämtning.


Men annars är hotellet kanoners. Kolla här får ni se. Bara att hämta när man vill. Nötter, nonstop, läsk och kaffe. Som all inclusive ungefär. Om man äter nötter, nonstop, läsk och kaffe till frukostlunchochmiddag. 

Tyvärr ingen gratis öl eller ginochtonic. Det får man fixa själv.

Nu sitter jag här lite trött i fötterna efter dagens promenad. Så den lilla burken som ligger här i en ishink nära mig kommer inte få vara ifred så länge. 


Men låt mig berätta lite vad vi gjort de här två dagarna.

Igår gick vi en nätt promenad på enochenhalv mil. Vi gick österut mot Towern, gick över bron och tillbaka på andra sidan. Gick in på Tate Modern och fnissade åt konstverk vi inte förstod. Över en bro igen och bort till Trafalgar Square och åt lunch. Innan vi pep in på National Gallery och tittade på konst som inte var lika konstig. För att jag skulle orka hänga med Stefan på konstmuseum. Så fick jag först droga mig med en liten öl. 

Sen var jag tvungen att shoppa något. Så jag köpte en tandborste och en nagelfil. Ja. Jag glömde liksom att ta med mig det. Sen gick vi hem och sov middag. Innan det blev middag.


Tower Bridge:

Jättejättemoderna byggnader är grannar med jättejättegamla byggnader. Och verkar trivas finfint ihop.

Londonöga och Stora Ben syns i bakgrunden.

Det där lilla huset verkar känna sig lite inträngt. Men så här ser det ju ut lite överallt här.

Ännu lite mer gammalt och nytt blandat. Finfint tycker jag.

Idag blev det parkmarathon. Vi gick runt i Hyde park, Kensington gardens, Green park och St James's park. Så idag blev det alltså en promenad västerut istället. På cirka två mil. 


Vi hann också med ett shopping moment, en utomhuslunch, kika in på vakterna som fryser så om sina huvuden vid Buckingham Palace och ta en öl på vägen hem. Men ölen var bara för att vi måste vila fötterna. Man får väl offra sig.

En av parkerna.

Pudelfrisyr a la London.

Paraplyvaruhus. Barailondon.

Och nej. Jag har inte köpt något paraply. Än. Men jag köpte en skjorta med tekannor på. Och en annan av typiskt engelskt märke. Och bara så att ni vet. Väskan var jag tvungen att köpa. Man ska ju inte slösa på plastpåsar. Och jag var ju tvungen att få hem mina skjortor på nåt sätt. Man får väl offra sig.

Vaxholmskt

Direkt efter den visbyska helgen slog vi till med en vaxholmsk helg. Vilket visade sig vara väldigt väl valt. Eftersom solen sken på oss hela lördagen. Så vi strosade, åt lunch, strosade, fikade, strosade, åt middag. Och eftersom det var ett så äkta vaxholmskt och caféiskt café vi åt lunch på, så strosade vi i cirklar så att vi kunde återkomma dit och fika där också.
 
Förmodligen kände några av de vaxholmska infödingarna igen oss. När vi gick förbi samma ställe för tredje gången. Åt samma håll också. Vi fick låtsas att vi var en lokalbuss i heltimmestrafik för att inte verka helt förvirrade. (Nej. Jag anser faktiskt inte att man verkar förvirrad när man låtsas att man är en lokalbuss i heltimmestrafik. Halvtimmes kanske. Men inte heltimmes.) 
 
"Nästa Hembygdsgårdens café". Pling.
 
Slutstationen var hur som helst Waxholms hotell och en fin liten svit. Och imorse så avslutade vi den vaxholmska helgen med en frukost av den finhotellska varianten. Det vill säga omfattande. Om vi säger att min vanliga frukost är som en utmärglad vandrande pinne. Så är den hotellska varianten mer som en fluffig koala. Och det är klart att man föredrar fluffiga koalor framför halvdöda vandrande pinnar. Men om man skulle välja en fluffig koala varje dag så skulle man förmodligen tröttna på fluffiga koalor. Och kanske bli lite väl fluffig själv också. Så jag fortsätter med mina vardagsvandrande pinnar. Och så får jag väl unna mig en fluffig koala lite då och då bara.
 
Jamen asså. Förut var det fönster. Och nu är det frukost. Stalkar du mig?
 
Förresten, på tal om fluffiga koalor. Så har vi gjort klart vårt lilla kretslopp. Nu är det bara att vänta och se. Om våra nya vänner växterna kommer att trivas i sin egen lilla värld. Jag får väl återkomma med en bild om en månad. Så får vi se om de har gått bananer och tagit över världen. Eller om de har gått hädan och gått under jorden.
 
Släpp ut oss
 

En finfin visbysk helg

Efter en solig och en regnig och en solregnig dag, får vi nog vara ganska nöjda med vår Visbyhelg. Eller väldigt nöjda till och med. Nöjdnöjda.
 
Vi har hunnit med ganska mycket. Vi har ringat in ringmuren. Både på insidan och utsidan. Vi har gått kors och tvärs och hit och dit genom hela Visby. När vi stötte på muren vände vi och gick i en annan riktning. Som en kula i ett flipperspel ungefär. Vi har köpt visbyska saker. Och ätit visbysk mat. För O'Learys är väldigt visbyskt tror jag.
 
Vi har varit på ett visbyskt museum och tittat på visbyska skelett, skatter och andra fornfynd. Vi har ätit visbysk glass. Mer glass. Och ännu mer glass. Och massor av laktospiller. Vi har varit inne i en visbysk ostaffär som luktade prutt. Där köpte vi en hel kasse visbyska saker. Men ingen ost.
 
Och nu har vi kommit hem igen. Till vårt hässelbyska hem. Och till en katt som var lite putt på sin matte. Som varit borta från honom så länge. Både katt och hamster har dock tagits hand om av en finfin och snällsnäll kattvakt. Och nu har den hässelbyska katten tagit matte till nåder igen. Efter att ha blivit kvitt genom att bajsa på hennes huvudkudde. Trodde vi. Men det behövdes tydligen inte. Men men. Vi får se. Än så länge är det inte för sent att hitta en liten hässelbysk katthämnd här någonstans. Bäst att kolla under kudden när man ska gå och lägga sig. 
 
 
 
Tre finfina visbyska turister på en liten visbysk mur ovanför de visbyska takåsarna och det visbyska havet. 

Det var en gång

Det var en gång en liten liten Mutti. Som bodde i en liten liten stuga. Och hade en liten liten mobiltelefon. Som hon skulle använda för att blogga. Vilket gick alldeles väldigt sisådär. 

Den lilla lilla Muttin hade nämligen stora stora fingrar.  Så det var alldeles förskräckligt nära att den lilla lilla Muttin råkade skriva fula fula och alldeles förskräckligt perversa ord. Eftersom den lilla lilla telefonen hade en autokorrektfunktion som ända sedan födseln var både blind och dyslektisk.

Hur som helst trivdes den lilla lilla Muttin tillsammans med den lilla lilla familjen alldeles förskräckligt bra i den lilla lilla stugan mitt i den lilla lilla staden. Så om ni någonsin åker till den lilla lilla staden på den lilla stora ön, hyr då stuga nummer sex på Visby Logi. För den är alldeles alldeles...underbar. I alla fall om man är under enochåttio.

Den lilla lilla stugan. Mitt i Visby. 

Skärpningsdags

Jag har förändrats. Efter exakt fyra veckors semester är jag mig inte riktigt lik. Ta min inre tupp till exempel. Den gal inte alls vid sexsnåret längre. Den är snarare helt medvetslös vid den tiden. Först vid halv tio börjar den ge försiktiga små hesa galningar ifrån sig.
 
Min inre John Blund likaså. Han har definitivt tagit någon typ av uppåttjack. Börjar inte slänga stjärnsand omkring sig förrän efter midnatt. Kanske beroende på tuppens ogalenskap. Eller så beror tuppens trötthet på herr Blunds sena vanor. Nåja. Det är inte lätt att vet vad som kom först. Hönan eller ägget. Eller tuppen.
 
Sen har semesterlivets vådliga leverne även påverkat mitt midjemått. Som nu både har kommit ikapp och gått förbi mitt rumpmått. Ser ut som en muffins ungefär. Muffinsmutti. Dessutom har mitt hår gått från att se ut som Plupp i motvind. Alltså lite ostyrigt men ändå en frisyr där håstråna i stort drar åt samma håll. Till Plupp i tornado. Helt out of control. 
 
Så nu har jag tre dagar på mig. Att ge min intre tupp på nöten. Att skicka herr Blund på rehab. Att byta muffinsmutti mot päronmutti. Och att kamma till mig. Helt enkelt. 
 
Ja ungefär så här ser jag ut nu. Plupp plupp.

Förortsmutti

Skogsmutti är åter en förortsmutti. Ännu inte stadsmutti. För jobbar i den stora staden gör jag inte förrän på torsdag. Nu ska jag njuta av att ha semester i tre dagar. När Herr mutti jobbar. Mähähä. Hur som helst har det varit fyra finfina dagar ute i skogen. Solen har värmt. Och vindarna vindat. Så att det blev mysmysigt att vara ute i det gröna. Utan att bli alltför upphettad. Under dessa fyra dagar har jag lärt mig flera saker. Bland annat detta:
 
1. När man solar nu för tiden (i slutet av fyrtioårsåldern) så blir man inte längre jämnt brun. Man blir fläckig. Solens strålning har med tiden liksom magnetiserat alla mina fräknar. Så att de istället för att vara sådär pitoreskt utspridda över hela kroppen samlas i bruna små öar. (Muttant?). Mina underarmar ser snarare ut som sjökort över Stockholms skärgård. I fyra nyanser av brunt. Än mysigt solbrända underarmar. Om jag vill ha en jämn solbränna. Så får jag helt enkelt satsa på att alla mina små öar ska slå sig ihop och bilda en ny och helt outforskad kontinent istället. Muttanien. 
 
2. Getingar kan äta upp ditt hus. I alla fall om det är gjort av trä. När jag solandes och intet ont anandes hörde någon knaprandes på vårt hus. (Knaperiknaperiknus). Så såg jag när jag kom närmare att det var en geting. Den gnagde liksom av ytskiktet på träet. Så att det bildade trärena små spår efter den. Visserligen kan det vara så att det var en geting som drabbats av tillfällig psykos och trodde att vårt hus var en vacker och saftig klöverblomma. Men sen såg jag en till. Och om det inte var frågan om en masspsykos. Så kan getingar äta upp ditt hus. Det kanske krävs ganska många. Och det kanske tar tid. Men de kan.
 
3. Om man är för trött för att se en fotbollsmatch och bestämmer sig för att gå och lägga sig istället för att titta på den. Så kommer den matchen att bli en målfest. Och sluta med till exempel sju-ett. Och om man då tycker att det var ju trist. Att man missade den matchen. Och därför bestämmer sig för att titta på nästa match. Så kommer den matchen att bli ganska händelselös. Och vara jättetråkig. Och avslutas med straffar. Stackars Herr mutti.
 
4. Om man köper en mörkbrun tallrikshylla på en loppis så kan det hända att man behöver tio år på sig för att måla den vit. Och ytterligare ett år på sig för att hänga upp den på väggen. Men när man väl gjort det. Så passar den väldigt fint i ett gammalt kök. I en gammal stuga. I en skog. Finfint. Faktiskt.
 

Skogsmutti

Hemma igen efter tre veckors farande. Och nu åker vi till landet och tillbringar resten av veckan med grävlingar, vildsvin, sädesärlor och dammråttor. Ja precis. Även där. Dammråttor är en djurart som verkar stortrivas i närheten av oss.
 
Detta betyder. Inget internet. Detta betyder. Inget bloggande. Mutti drar till skogs. Skogsmutti. Men är tillbaka i slutet på veckan. Ha en skön vecka i sol och värme. Med eller utan dammråttor. Så ses vi om några dagar. Tjingeling!
 
 

Köpendanmark

Efter drygt ett dygn här i Köpenhamn har jag nu lärt mig flytande danska. Tuborg. Mycket flytande. Och mycket danskt. För här är både Strøget och hamnen fulla av människor som dricker öl redan från klockan förmiddag. När vi hade gått runt en stund och kom tillbaka till Nyhavn för att äta lunch. Så var hela kajen fylld. Av fyllkajor. Så vi åt smørrebrød. Och tittade på. Mycket skojsigt. 
 
Vi hann även titta på björnmösseklädda vakter som lekte arga leken. Och de var jääätteduktiga. Jag förlorade. Hvergang. Och så hälsade vi på lilla sjöjungfrun. Som ser lite ledsen ut faktiskt. Men det skulle jag också vara. Om jag satt på en sten och ville vara ifred. Och folk bara kom och tafsade på min stjärt hela tiden. Nä. Det kan inte vara lätt. Att vara sjöjungfru. 
 
Himla trevlig stad i alla fall. Imorgon blir det hemfärd. Himla trevligt det också faktiskt. Vi kommer väl hem sisådär på kvällskvisten. Bara så att ni vet barn. Så att ni hinner städa undan pizzakartonger, läskflaskor, tomma chipspåsar samt alla eventuella spår relaterade till äffäff. Ses snart!
 
Fin kaj inte så fylld med fyllkajor. Än.
 
 
Det var varmt idag. Så drickapauser behövdes. 
 
 
Ser ni turisten där nere till vänster. Strax efter jag tog bilden så klättrar han upp till henne. Och lägger handen på hennes knä. Och ler liderligt. Sen klättrar han nästan upp på henne. På gränsen till juckande. Jagsägerbaradet. Vad ger honom rätten. Bara för att hon är sjöjungfru. Det är banne mig fiskriminering.
 
 
Argalekenfinalister. Asså. Sablar. Vad duktiga de är.
 
 
Smørrebrød. Och en Tuborg. Hvergang. 

Berlinskt

Efter cirkus två och en halv mils gång runt Berlin kan man konstatera flera saker.
 
Ett. Mitt i Berlin har de en park lika stor som en storskog. Eller. Det är egentligen en storskog. Mer än en park. Mycket mysigt. Eller müschigt. Som vi säger här i Berlin.
 
Två. Allt håller på att byggas om här. Jag är orolig för att Berlin håller på att försvinna. Och göras om till Paris. Eller nåt. För det är verkligen ombyggnad på gång överallt.
 
Tre. Allt är väldigt rakt. Kanske är det typiskt tyskt. Eller berlinskt. Men rakt är det i alla fall. Och är det inte rakt. Så håller de förmodligen på att bygga om det. Och raka det.
 
Fyra. Man ska inte gå in på Primark samma dag som de öppnar sitt stora nya varuhus mitt på Alexander Platz. Det var definitivt inte Stefans plats. Som i Wien. Det var inte ens min. Jag gick ett varv. Fick mellan tre och fem psykbryt på alla hagalna berlinska shoppare. Och gick ut igen. Mellan tre och fem psykbryt fattigare. Och tomhänt.
 
Fem. Det är mycket dyrare att dricka läsk än öl till maten här. Så för guds skull. Håll er till ölen. Det var svårt. Men vad ska man göra. Stefan (som inte dricker öl) fick slå på stort och beställa cola. Men så fick han inte heller några pengar över till att shoppa en klänning och två toppar. Som jag fick. Och det var nog tur. Han skulle se lite löjlig ut. I klänning. Och två toppar.
 
Sex. Berlinarna älskar verkligen fotbolls-VM. De har spärrat av en stor gata i cirka en kilometer och fyllt den med stora TV-skärmar, pariserhjul och hundra små stånd där man kan köpa wurst, öl och små löjliga hattar. Jagsägerdådet. 
 
Sju. Fötterna ömmar. De är lite slitna kan man säga. Trutt-i-futterna-mutti. Men de får vila i bilen imorgon. När det bär av till Köpenhamn.  
 
Mitt i storskogen mitt i Berlin.
 
Byggare Bobs paradis
 
Rakt
 
Ännu rakare
 
En kilometer rak fotbollsgata. Från pariserhjulet lång där borta. Ända fram till den promenerande svensken. Eller Stefan. Som han också kallas.
 
 

Pragmatisk

Idag har vi gjort Prag. En fantastisk stad. Vi har avverkat drygt en och en halv mil. På gående fot. Med gymnastiksko på. Fullt med vackra byggnader, Och mysiga strosområden. Och god mat. Och god öl. Billigt är det också. Fantastiskt pragiskt. Så för tusan. Åk hit. Om ni inte redan gjort det. Gördetgördetgördet. Imorgon åker vi vidare till Berlin. Tjing!
 
 
Torget där vårt hotell ligger. Mitt in the middle of the smet. Kolla in Draculanästet där i bakgrunden. 
 
 
Lång uppförsbacke var det här. Men det ligger både en vacker katedral och ett palats där uppe. Och det vill man ju inte missa. Och inte den pragiska utsikten heller.
 
 
Katedralselfie. Hm. Är det katedralen som är liten. Eller mitt huvud som är stort. Kan man undra.
 
 
Ett sånt där fönster vill jag också ha Stefan. I sovrummet blir bra. Det fixar du snabbt. På ett decennium eller två.
 
 
Nu är vi nere igen. Katedralen syns där uppe. Dags att bege sig till de lite nyare delarna av staden. Med möjlighet till shopping. Men det är Stefan än så länge lyckligt omedveten om. Nu blev det bara en klänning och ett par byxor. Och det var bara för att jag fick hjärnsläpp när jag packade. Fick med mig tonvis med linnen och toppar. Men inget att ha till. Den som inga byxor har. Den får gå med rumpan bar. Eller köpa nya i Prag. Några strumpor, en pragisk pillerdosa och ett pragiskt halsband får också följa med hem.
Visa fler inlägg