Diskad

Rörmokaren som en gång i tiden fixade avloppet i vårt kök är diskad.

Han får inte vara med i min klubb längre. Klubben för de som är rörande överens om att man måste vara noggrann när det gäller vatten och avlopp. Han tyckte det räckte med en tramsig träkloss för att staga upp avloppsröret. Men det tyckte inte röret. För det rörde på sig. Hur länge det har läckt kan ingen veta. Men läckert är det. Inte. 

Undrade igår varför det luktar jord i diskbänksskåpet. Letade efter mylla, sorkar och åkrar men hittade bara ett blött golv. Ett litet tag till så hade i och för sig spånskivan säkert gått att odla i.

Medan krassen gror väntar vi på försäkringsbolagsbesiktningsmannen. Han har ett långt namn. Men kommer hit inom kort.

Håhåjaja.


Krassligt värre

Ketchupeffekt

Kanske finns de ändå. UFO:n alltså.

Nu har en svensk flygkapten siktat ett oidentifierat flygande föremål på ganska nära håll. Nära för honom alltså, för det befann sig på 1800 fot ovanför Söderköping. Spännande. Skulle det kunna vara. För det var inget "flying saucer". Det var en "flying sausage".

En stor svart flygande korv. Ja alltså ingen bajskorv. För en sådan kan man ju tänka sig faller genom skyn om en större örn nyss botats från en veckas förstoppning eller så. Utan en tio meter lång korv i plast eller liknande material.

Det här går naturligtvis min snurriga hjärna igång på. Vad ligger bakom denna...korv?

Det första jag tänkte på var att korven ingår i någon typ av terroristattack. Det har ju talats mycket om Khadaffis senapsgas. Vad kan man förvänta sig då, om inte en korv. Med lite ketchupeffekt kan man ju bli till mos av en sådan också. Dessutom har ju Khadaffi rätt otrevliga bröder. (Okej nu blev det för mycket. Jag vet. Slutar nu. Lovar.)

Sen fick jag en idé om att det kunde vara RFSU som har en ny kondomkampanj. Jätte-jätte-säkert. Men så kom jag fram till att det förmodligen skulle få motsatt effekt. Om man ser en kondom i den storleken blir man ju antingen bara avundsjuk eller livrädd. Beroende på vilket kön man har. Inte så smart där RFSU. Om det är ni som varit i farten. Det där flygande "tefatet" som sågs för ett par veckor sedan. Var det ni också?

Men förmodligen är det bara en helt vanlig tio meter lång, svart, flygande plastkorv. Fullständigt normalt. Bara att acceptera av en snurrig hjärna på högvarv.


Titta det är sant! Den har två!

Grymt

Jaha, där ser man. Nu är det konstaterat att barn och ungdomar löper fyra gånger större risk att drabbas av Narkolepsi om de vaccinerats mot svininfluensa. Ungefär femtio barn i Sverige har drabbats hittills och nu rekommenderar man att ingen under arton år ska vaccineras. 

Nu ska jag inte säga "vad var det jag sa". Men hoppsan. Det gjorde jag ju. Tur att man är skeptisk av naturen. Annars hade kanske mina fyra tonåringar legat och trynat halva dagarna. Men hoppsan. Det gör de ju.


Sover som en gris. Narkolepsi?

Kräftpremiär

Haj, och välkomna till Hajk. Ikväll ska vi prata om suggor. Inte vilka suggor som helst. Utan gråsuggor.

Fula små jäklar med alldeles för många ben för att vara mysiga. De flockas just nu i ett hörn längst ner i huset. Detta betyder naturligtvis att det är alldeles för fuktigt där. Nittioåtta procent låg i och för sig på rygg och tittade på spindlarna i taket. Så det kanske inte är tillräckligt fuktigt där för deras fula små gälar. Ja, de har faktiskt gälar. För de är nämligen små kräftdjur som uppenbarligen har så pass obefintlig hjärnkapacitet att de inte ens fattar att de ska bo nere i sjön och inte hemma hos mig.

Nu är det säkert många som tycker att jag är orättvis mot dessa små kryp. De är ju så duktiga på att hjälpa till med nedbrytningen i naturen. De äter upp vissna löv och växtdelar som de bajsar ut som den allra finaste matjord. Fantastiskt. Men jag säger bara en sak. Ge fan i att bajsa jord på mitt golv.



Ja, ja. Så där söta är de inte i verkligheten.

Fram och tillbaka

Inatt blir det sommartid.

För att jag inte ska glömma om man ska ställa fram eller tillbaka klockan en timme så använder jag ett knep. Ni har säkert era egna knep. Men här är mitt.

När det blir sommartid så ser man fram emot skatteåterbäringen, så då ska man ställa fram klockan. Nej. Vänta. Det är ju tvärtom. Då får man tillbaka på skatten, så då ska man ställa tillbaka klockan. Fast jag får nog restskatt. Och det ser man absolut inte fram emot, så då ska man ställa fram klockan. Inte. Så då ska man alltså ställa tillbaka klockan i alla fall.

Men det är klart. Om jag får mycket restskatt så kommer jag att sova dåligt. Och då får jag påsar under ögonen. För att bli av med dem måste jag köpa en ögonkräm. Den beställer jag på nätet. Och när jag ska betala så åker kreditkortet fram. Därför ska jag ställa fram klockan en timme.

Just det. Så var det. Tänk att det ska vara lika svårt varje år.

Ett mörker i ljuset

Nyss var det vårdagjämningen, idag är det Vårfrudagen och på söndag ställer vi om till sommartid. När väckarklockan ringer så har solen gått upp och fåglarna kvittrar. Vår, vår, vår. Härligt, härligt, härligt. Men. Våren för inte bara med sig hopp, ljus och piggelin. Det finns en annan sida av ljuset också. En mörk sida.

En grupp människor i vårt samhälle kommer med anledning av vårens inträdande att känna ett stort utanförskap. Vi i MTRF kommer att avvika än mer från er andra och åter igen få känna på svårigheterna med att anpassa oss till samhällets oskrivna regler. Som ordförande i MTRF (MorgonTröttas RiksFörbund) känner jag stor oro.

Nu kommer vi på morgnarna inte längre att kunna smälta in bland er andra vinterglåmiga, sega, trötta människor. Ni andra, som med hjälp av våren, ljuset och fågelkvittret har lyckats byta ut vintermorgnarnas kolasmet som invaderat kroppen, till en lätt och luftig sockerdricka. Ni andra som fullkomligt sprudlar iväg till jobbet på morgonen. Men inte vi. Vi i MTRF lider av KMS (Kroniskt MorgontrötthetsSyndrom). Vi sprudlar inte vi. Vi fortsätter att segna upp ur sängen på morgonen. Här hjälper inte solljus eller någon jävla trast som låter utanför sovrumsfönstret. 

Men i övrigt så tycker jag att våren är störtskön.

För sjutton gubbar

Vad är det med oss och pumpar?

Förut var det vår värmepump som krävde läkarvård. En missnöjd patient och dess ägare fick efter några försök ändå ordning på det hela till slut. Nu är det en IFÖ avloppspump till en duschkabin som mår tjyvens. Orsak: det fastnar hår i den så den slutar gå. Detta trots att vi använder den medföljande silen och gör allt som man ska. 

Kära IFÖ. Är det en stor överraskning för er att människor har hår på kroppen? Kanske har vi missuppfattat användningen av duschkabinen och pumpen. Kanske är det så att den endast är till för tibetanska nakenhunder och skalliga män utan hår på bröstet (eller någon annan del av kroppen för den delen)? Är det möjligtvis en sådan som har kontruerat pumphelvetet? I så fall; hund eller skallig man?    

Att vi sen får faktura på läkarbesöket och inte ett enda svar på våra arga mail till IFÖ, gör mig så smurfigt (ja, de små blå finns kvar) arg. Hur som helst kommer vi varje månad att behöva montera bort pumpen, plocka isär den och försöka få bort de hårstrån som lindat sig runt snurrmojängen som kärlekskranka klängrankor.

IFÖ suger. Förutom deras avloppspump.


Tomater som ska kastas på IFÖ.
Och vet ni vad? Jag tänker inte öppna den först.

Försmurfande

Ibland börjar jag tänka på saker som känns lite annorlunda. Snällt sagt. Imorse på tunnelbanan till exempel. Jag satt och funderade på vilken smurf jag är lik. Hur kan man som fyrtiotreårig kvinna, under säkert en halvtimma, seriöst fundera över små blå (tre äpplen höga) varelser med vit toppluva? Ja det skulle man också kunna fundera på. Det får bli nästa tunnelbanefundering.

Hur som helst kom jag fram till att den enda smurfen som är av samma kön som mig, är Lilla Smurfan. Och det går jag bara inte med på. Lilla Smurfan. Hu. Jag fick helt enkelt bortse från vad smurferna har under sina vita små shorts och bara gå efter deras egenskaper. Så frågan är vem man kan tänka sig. Glasögonsmurf? Buttersmurf? Diktarsmurf?

Men inte kan jag välja bara en. Tänk vad tråkigt det måste vara att anses ha endast en enda egenskap och sen bli döpt efter det. "Mutti, det är hon den där konstiga. Särmutti." Eller "Mutti, det är hon den där bekymrade. Hispmutti." Det vore väl inte så himla roligt. Snacka om att bli placerad i ett fack. Stämpel i pannan liksom. Stackars smurfer. Undrar vad Diskrimineringssmurfen säger om det.

Så det jag till slut kom fram till är att det bor många smurfer i mig. Jag är som en hel liten smurfby. Med svamphus och allt. Vissa eftermiddagar känner jag mig som en äldre version av Gammelsmurf. Andra som en pigg och glad Visselsmurf. Latsmurf är jag med jämna mellanrum (speciellt på onsdagar) men däremellan både Fixarsmurf och Supersmurf. Curry och fotboll gör mig till Buttersmurf medan vårvärme och vitsippor gör mig till en skuttande Diktarsmurf. 

Nu ska jag smurfa ut i köket och dricka hallonsaft. Tjing!
 
Latsmurfen har påbörjat sitt onsdagsuppdrag

En kort en lång

Idag har jag bokat en veckas semester på Kreta i sommar. Hotellet verkar mysigt och stranden ser härlig ut. Med all inclusive så är det inte heller någon som behöver gå varken törstig eller hungrig. Det ska verkligen bli jätteskönt! Synd bara att det inte är jag som ska åka.

Jag har bara hjälpt till med bokningen. Det är fröken femtonåring och pojkvän som ska åka. Själva. Inga vuxna som tjatar och övervakar. Bara slappa, bada, sola, äta och dricka. (Läsk alltså. Läsk för tusan! Annars blir det fotboja i Bamseklubben!)

Och nu tycker ni säkert att jag har blivit galen. Jag och övriga inblandade föräldrar. Som låter ett så ungt par åka utomlands själva. Nejdå. (Kanske förresten. Lite. Men jag tror inte det. Hoppas jag. Det går nog bra. Eller?) Ibland måste man nog låta barnen ta ett lite större kliv. Funkar inte alltid med betryggande små myrsteg på en väl upptrampad stig.  

Jag är hur som helst övertygad om att deras resa kommer att gå jättebra. Själv är jag mest avundsjuk. Men jag har ju faktiskt varit ute på en resa idag jag också. Inte så lång resa kanske. Ett par kilometer eller så bara. Resa och resa förresten. Promenad kanske det kan kallas. Men det fanns både sol, vatten och klippor inblandat. Och skönt var det. Jätteskönt.


Vårpromenad på isen. Skönt. Och helt gratis. Men vi var fega och gick brevid.
Förresten...hej Anna!
 

Vanebildande

Alla har väl sina vanor. Många med ett mindre eller större O framför. Själv har jag för vana att alltid dricka en latte till frukost. Att ta ett (eller två) glas rödvin på fredagskvällen. Att ta en ruta mörk choklad till kaffet på eftermiddagen.

Frågan är om dessa vanor är vanor eller ovanor. Om jag ska fortsätta eller inte. Därför tänkte jag skaffa mig lite vanebildning. Det vill säga bildning inom området vanor.

Jag börjar med kaffet. Läser att forskare kommit fram till att en kopp kaffe om dagen håller stroken borta. Jamen då så. Så nyttigt som det verkar vara så är det bäst att jag fortsätter.

Kollar vidare vad som står om rödvin. Ett glas vin om dagen håller kolestorolet borta. Och vikten nere. Oj då. Då måste jag nog fortsätta med det också.

Mörk choklad då? Jo då. En ruta mörk choklad om dagen håller visst också doktorn borta. Förbättrar cirkulationen, förebygger hjärt- och kärlsjukdomar och innehåller antioxidanter, vitaminer och mineraler. Jisses vad nyttigt!

Om man bara letar tillräckligt mycket så kan man nog hitta ursäkter till alla sina vanor. Och fortsätta med dem utan att behöva fråga sig om det är ett O framför eller inte. Utan att fråga sig om man innerst inne verkligen vill fortsätta med sin vana.

Nej, det är nog bättre att jag tar lite tid då och då till att ifrågasätta mina vanor. Istället för att leta ursäkter till dem. Då kommer mina vanor alltid att vara resultatet av ett aktivt val. Och aldrig kunna kallas för ovanor. Kanske är det så enkelt?

Visa fler inlägg