Vikingar?

Idag är det Vikingarännet. Som vanligt sitter jag här på första parkett. Och ser med spänning fram emot att de första åkarna ska dyka upp. 
 
Nu har jag dock suttit här i flera timmar. Utan en enda skridskoåkare i sikte. Och jag bara undrar. Vad är det för vikingar egentligen. Som inte klarar av när underlaget råkar vara lite blött. Det blir väl bara som vilket swimrun som helst. Fast mer som swimränn kanske. Och de har i alla fall en liten isfläck här nere att ränna runt på en stund. Mellan swimningarna.
 
Men men. Jag sitter väl här en stund till. Och ser om det dyker upp någon viking. Eller en säl kanske. Den chansen är nog större. Jag har ju hört att de är sälsynta här i trakten. Så då borde jag väl få syn på någon snart. Japp. Får hoppas på det. Sälar är ju hur som helst så mycket sötare än skridkoåkare. Kan knappt bärga mig faktiskt. Väntar nu med ännu större spänning på den första sälen. Vikarerännet. Ett lite hippare lopp.  
 
En isfläck. Med snö på. En snöö. Som bara väntar på lite trevligt sälskap. 
 

Melodifestivalen? Jag? Aldrig.

Nä alltså, det där med melodifestivalen är inget för mig. Vi som verkligen uppskattar musik och kultur är ju inte intresserade av något så töntigt som melodifestivalen. Nä. Det skulle aldrig falla mig in att kolla på. Som förra lördagen till exempel. När de där Samir och Viktor hoppade runt och stänkte vatten på varandra. Halvnakenfisar var de också. Eller ja. Det där vet jag ju ingenting om egentligen. Eftersom jag inte tittar på sånt där.
 
Och tänk att Anna Book blev diskad och fick sjunga sitt bidrag utom tävlan. Kul för henne i alla fall. Att få sjunga åtminstone. Och det gick ju rätt bra. Har jag hört. För som sagt. Jag vet ju ingenting om mello. Melodifestivalen. Herregud. Mello säger ju bara töntar. Förresten så ska Isaksson, Nilsson och Svenningsson sjunga i kvällens mello. Värsta trion. Kan nog bli intressant. Annars har jag hört att Isa ska vara bra också. Hoppas att det går bra för henne bara. Hon hade visst problem på genrepet. Stackarn. Ja alltså. Det var något jag råkade snappa upp bara. Jag skulle ju läsa om...eh...om den nya dramaturgen som börjat på Kungliga operan. Jorå. Så var det.
 
Men nu måste jag sätta fart. Har lite att pyssla med före klockan åtta. Plocka fram chips, godis, vin, fläkt och fjäderboa. Man får ju inte missa kvällens stora händelse. Ja ni vet. Kulturstudion på tvåan. Så ha en fin lördagskväll. Och håll tummarna för att min favvo vinner. I Kulturstudiodeltävlingen alltså. 
 
Jippi! Äntligen mello Kulturstudion!
 
 

Vintersportfans

I det här huset är alla väldigt intresserade av skidåkning. Eller ja. I alla fall killarna. Och kanske inte alla killar. Bara Stefan och Emil. Och Emil är en katt. 
 
Emil älskar verkligen skidåkning. I alla fall skidåkare. Speciellt när de är sjuochenhalv centimeter höga och susar fram över teveskärmen. Då älskar han dem. På ungefär samma sätt som brorsan Liam älskar kaniner. I alla fall som bitar i gelé.
 
Så i vårt hus bor tre finfina killar. En som älskar skidåkning. En som älskar skidåkare. I alla fall såna som är sjuochenhalv centimeter höga. Och en som älskar kaniner. I alla fall som bitar i gelé. Och så tre tjejer. Som älskar alla tre killarna. Men inte skidåkare. I alla fall inte så mycket. Och inte kaniner. I alla fall inte som bitar i gelé.
 
Japp. Jag tror faktiskt att det är precis så det är. Om vi människor bara skulle vara lite mindre. Så skulle våra katter verkligen älska oss. På samma sätt som de älskar kaniner...

Utbrändhet

Av egen erfarenhet så vet jag att utbrändhet inte är något att leka med. Och nu så här i slutet på veckan så pustar jag ut. För den här gången hade jag tur. Men det hade inte bilen bredvid.
 
När jag intet ont anandes kommer till garaget i Råcksta för att hämta upp min lilla bil som har stått där och vilat upp sig när jag har varit på jobbet, är halva garaget avspärrat. Utanför står en bil som har haft megaotur och definitivt inte hann stanna upp innan utbrändheten var ett faktum. I längan där min bil står är det tomt. Ja alltså. Inte helt tomt då. För min bil står ju där.
 
Hela den tomma längan som inte är tom är hur som helst avspärrad. På grund av brand står det. Tydligen har min lille plutt trots allt klarat sig bra. Förmodligen för att han har hunnit dra in ena backspegeln. (Bra gjort plutten). För det var det enda synliga tecknet på strid. Även om alla tecken på utbrändhet inte syns på ytan. Men han såg i alla fall bra ut. Han var svart och fin. Konstigt nog. Eftersom han var vit när jag lämnade honom. Nä. Skojar bara. Även om man inte får skoja om färg och så. Men det vet väl alla. Att bilar är som människor. Lika finfina på insidan. Oavsett färg på utsidan. 
 
Och det kan jag bara säga. Att om det hjälper att dra in backspegeln för att klara sig från utbrändhet. Så har jag ett tips till er. Skaffa backspeglar. Det kan hjälpa till att se saken ur ett annat perspektiv. Men när det hettar till. Dra in dem snabbt som tusan. För då handlar det inte om att se bakåt. Snarare framåt. 
 
Jaha. Det var ju bra att veta. Men det hade varit ännu bättre att få veta innan jag ställde bilen där. Lite dålig kommunikation där kan jag tycka. I pyromanbranschen. 
 
 
 
 
Visa fler inlägg