Vårvarningar

Här skuttar man runt och tycker att vårens ankomst är det bästa som någonsin har hänt. Åtminstone i år. Men så börjar man inse att det snarare är en extremt farlig tid. I alla fall enligt dagens Metro.
 
"Varning. Nu börjar fästingarna krypa fram."
 
"Varning. Nu börjar pollenhalterna bli höga."
 
"Varning. Nu börjar luften förorenas."
 
Ja hu ja. Stackars oss. Det är ju riktigt hemskt utomhus i dessa vårtider. Bäst att hålla sig inomhus och hoppas att inte fästingar, pollen och luftföroreningar bryter sig in och anfaller.
 
Eller så gör man som en björn och skiter idet. Och går ut i alla fall. Pollenpiller. Here I come.
 
Våga vägra varningar. Våren is the shit.
 
För er som vågar er ut i vårvärmen.
Rekommenderas av media. 
 
 

Äggjakt nummer två

Efter äggjakten startade äggjakten. Fast nu med äggledare som äggjagare. Och äggjagare som äggledare. Hela äggjaktlaget hade nämligen kommit på en smått knepig jakt för sina två äggledare. En jakt som inbegrep ledtrådar, filmer, böcker, pussel, en hamster och två resväskor.
 
Ledtrådarna erhölls via sms och var ganska inte så alls enkla. "En man dödar ett barns far. Barnet får hjälp av en tjockis med gaser och en självgod spinkis för att hämnas." Löd den första. Jojo. Det är ju tur att man har sett ett gäng Disneyfilmer. Lejonkungen. Here we come. De övriga två ledtrådarna var en bild från en film (Har vi verkligen sett den här? Jaa, det har ni!) och ett gäng emojis på rad föreställande bland annat två coola snubbar med solglasögon, ett rymdskepp, en alien och en pistol.
 
När vi listat ut att det i alla fall var filmer vi skulle leta efter var vi tacksamma över att vi har en fasligt massa filmer som dessutom står utspridda i hela huset. Inte. I varje film låg en lapp med en siffra. Som skulle ge oss koden till ett lås på en av resväskorna. I resväskan fanns påskäggen. Inte. Där fanns nya ledtrådar. En pusselbit, en bild på en dynamitgubbe och ett frågetecken samt ett citat. "Den här gången var åtalspunkten mer klar. Allmänfarlig ödeläggelse, sa polismästare Krook myndigt."
 
Pusslet hittade vi. Dynamitharry letade vi efter i ett antal filmfodral innan vi insåg att det var hamstern Harry vi skulle hälsa på. Harry var nyvaken och smått förvånad över att vi grävde gångar i hans spån för att hämta upp en nergrävd ledtråd. Han tackade för hjälpen genom att bita sig fast i Stefans pekfinger. (Ingen fara. Han nafsar bara lite löst. Säger Sara. Ja eller hur. Säger Stefan med Harry hängandes i fingret.)
 
Citatet blev lite svårare. Så vi fick ännu ett från samma bok. "Istället tackade ... för hjälpen och försökte lyfta på den hatt han i hastigheten inte fått med sig." Nä. Vi kunde fortfarande inte. Så vi fick ännu ett. Men det får inte ni. Vet ni vilken bok vi hittade den sista ledtråden i?
 
Nu hade vi tre siffror till. Så att vi kunde öppna även den andra resväskan. Och i den låg äntligen påskäggen. Inte. Där låg en skattkarta. Nästan lika storartat naivistiskt konstverk som den jag ritade. Bara att fundera ut vilket rum den företställde var en utmaning som hette duga. Det visade sig vara tvättstugan. Och där hittade vi till slut påskäggen. Faktiskt.
 
Tack snälla alla finfina äggledare för äggjakten. Det var kul. Kulkul. Och gott. Gottgott. 
 Harry med lösnäbb. Inte. 
 
 

Äggjakt 2016

Så var ännu en påskäggsjakt hos familjen Nyberg till ända. Temat i år var Fångarna på Fagerstrand. Vi låste helt enkelt in alla deltagarna i ett rum medan vi åt upp godiset. Nä. Jag skojar bara. Vi låste in oss i ett rum och åt upp godiset. Nä. Jag skojar igen. Vi låste inte in någon. Så det finns egentligen ingen som helst anledning till att vi kallade det Fångarna på Fagerstrand. Förutom att varje deltagare skulle klara av en uppgift för att få en nyckel. Men vi körde med skedar istället för nycklar. Varför? Ingen aning.
 
Första utmaningen var till för någon som inte var rädd för att ta sig vatten över huvudet. Enochenhalv kallsup senare blev teskeden som låg i botten på bunken räddad från en säker drunkningsdöd. Av livräddaren Sara.
 
 
 
Andra utmaningen var lite värre. Någon som inte är rädd för mörker och småkryp skulle väljas. Vilket till slut fick avgöras med sten, sax, påse. Eftersom alla var rädda för mörker och småkryp. Men nu var det ju inte så mörkt. Eftersom det fanns en ficklampa. Och småkrypen var inte små kryp. För de där spindlarna som bor där är ena stora jäklar. Bra jobbat Felix.
 
 
 
Tredje utmaningen var till någon som inte är rädd för att skita ner händerna. Något Sofia glatt antog. Tyvärr ingick inte orden "ögonbindel" och "äcklig geggamojja" i förhandsinformationen. Attans. Tyckte Sofia. Dessutom var storleken på skeden mindre än liten. Och gömde sig i någon av bunkarna med mjöl, havregrynsgröt, corn flakes och banan. Allt som behövs för att få finfina frasiga dubbelpanerade händer.  
 
 
 
Fjärde utmaningen krävde två kluriga deltagare. För nu skulle en gåta besvaras. "En person har ett fyrkantigt hus. Alla sidorna är vända mot syd. En björn går förbi huset. Vilken färg har björnen?" Albin är en klurig en. Och klarade av gåtan direkt. Vad svaret var? Nä. Det säger jag inte. Är ni lika kluriga som Albin?
 
 
 
Femte utmaningen fick den andra kluriga deltagaren i den fjärde utmaning utföra. Pusseldags. Där motivet var ett naivistiskt konstverk föreställande vårt vardagsrum. Eller ja. Det var en skitful skattkarta. Ritad av mig. Men Ida lyckades trots detta pussla ihop kartan och komma fram till var teskedsskatten var begravd. 
 
 
 
Sjätte och sista utmaningen var en favorit i repris. Något som vi hade i en äggjakt för några år sen. Här gällde det att få upp lappar som låg i trappan ner till nedervåningen. Utan att gå ner för trappan. Vissa lappar var lite tyngre eftersom de hade en liten metallklämma på sig. Till hjälp fanns: Ett kattkoppel. Ett skohorn. Två magneter. Samt en rulle silvertejp. Om vi hade kollat innan att det verkligen gick att få upp lapparna med dessa prylar och om magneterna fungerade som de skulle? Nä. Självklart inte. Här finns inga garantier.
 
Nu var det endast Johanna kvar i äggjaktlaget som ännu inte gjort någon utmaning. Och om det är någon som har bra tålamod. Så är det inte Johanna.  Men efter lite fnysande och morrande så lyckades hon till slut få upp just den lappen som hade en sked ritad på sig. 
 
 
 
Sådärja. Nu hade alla deltagare var sin sked. Som de kunde växla in till en bild var. Nu skulle de para ihop sig två och två, baserat på bilderna. Och bilda tre ord. Kan ni klura ut vad bilderna blev för ord? Och var äggen fanns? Det kunde våra äggjaktsdeltagare. 
 
                   
 
 
                   
 
 
Nu är ju alla påskägg redan både värpta och kläckta här hemma. Så något mer påskägg kan jag inte erbjuda som vinst. Men om ni kan svaret på gåtan och vilka tre ord som bilderna ska bilda så kan ni ju skriva det i kommentarsfältet (i bloggen eller på Facebook). Vinsten är ära och berömmelse. Och det är väl inte så illa pinkat så här på en påskdag.
 
Ha en finfin fortsättning på påskhelgen! Det ska jag ha.

Skum frukost

"Ånej, det är en skumk i kaffet". Mihihi. "Kaffekopp med öron". Hohoho. "En påskskum hare". Fniss. "Nä, nu blev det en skumögd kaffekatt istället". Hehehe. "Ha! Det här är vad jag kallar mjölkmustasch." Mähähä.
 
Kära familjen. Om någon av er byter ut den vanliga lilla omröraren i botten på mjölkskummarapparaten till det där ohyggligt snabba och skumskapande visptillbehöret. Så kan ni väl byta tillbaka efter er. Så att nästa person som bara ska värma mjölken till morgonlatten inte råkar hälla i mjölken utan att se att det ohyggligt snabba och skumskapande visptillbehöret sitter i botten på mjölkskummarapparaten istället för den vanliga lilla omröraren. Annars kommer jag komma för sent till jobbet.
 
 
Säga vad man vill. Men vår mjölkskummare är skumt bra på att skumma mjölken. Imorgon ska jag göra Frihetsgudinnan. 
 
 
 

Skurkstreck

Vi har en tjuv i familjen.
 
Under en längre tid så har saker försvunnit här hemma. En mössa går plötsligt inte längre att hitta. En behå har fått fötter. Pillerkartor går upp i rök. Kvitton och brev är ibland som bortblåsta.
 
Länge var det ett mysterium. Ända tills en av våra lurvigare familjemedlemmar påträffades tassandes nerför trappan med ett paket tamponger i munnen.
 
Den lille rackaren har likt en skata smygit runt i huset och hämtat saker som han tyckte passade i hans tjuvgömma under köksbordet nere hos Johanna. Som pillerkartor, pälskragar och snarkskenor.
 
Så nu vet man var man ska leta när det är något man saknar här hemma. Som till exempel den lilla fjädriga hönan i vår nyförskaffade påskblomma. Eeeeemil! Förgrömmade kattunge!
 
 
Jaja. Nu kanske ni tycker att hönis inte ser alltför skadad ut. Lite tilltufsad bara.
 
Men så här ser hon ut på andra sidan. Värsta cyborgen. Agda the terminator. 
 
 
Och några timmar senare påträffades Agda i ett betydligt sämre skick. 
 
 
Agda är nu bortom all räddning och kommer förmodligen tillbringa påskhelgen på annan plats än i denna påskblomma. Förmodligen under ett köksbord. Tillsammans med pillerkartor, pälskragar och snarkskenor. Emil-Agda. 1-0. 
 
 

Ända fram till påska

Oftast löser sig saker av sig själva. Framför allt när det gäller blommor. Och framförframför allt julblommor. När julen är över så är julblomman i så pass dåligt skick att inte ens elchocker skulle kunna väcka den till liv. Vilket innebär att den åker i komposten samtidigt som tomten, bocken och alla deras vänner åker på kartongssemester till förrådet.
 
Men den här gången så planterade jag julstjärnan i vårt lilla kretslopp. Där den levde loppan. Och har nu tillsammans med murgrönan gått bananer i sin lilla glasvärld. Så jag har fått problem. Inte kan man väl ta livet av någon som lever loppan och går bananer.   
 
Jag vill därför presentera denna finfina påskstjärna. Som ni ser har den en vacker påskröd färg. Den kommer verkligen att pryda hemmet så här i påsktider. Tillsammans med sin vän Påsken. Ja alltså inte påsken i bestämd form. Utan påsken i obestämd form. Singularis. Hade det varit bestämd form så hade jag skrivit påskenen. För påskenen är en liten en. Som står utanför dörren i en plåthink prydd med en vacker påsktomte.
 
Ja vadårå. Så har väl Apotek-Arne gjort i alla tider. Muste man så muste man som han brukar säga. Så skyll inte på mig. Skyll på Arne. 
 
 
Påskröda påskstjärnor och påsktomtar. Vad ska hon hitta på härnäst den där muttin? En påsklämma kanske? Och varför snackar förresten alla om påskris nuförtiden? Jag har i alla fall hur många påsar som helst. Ni skulle bara se dem jag har under mina ögon. Stora som ägghalvor. Eftersom man inte får sova på nätterna längre på grund av allt oljud. Fåglar som kvittrar. Krokusar som ploppar upp precis utanför sovrumsfönstret. Och tänk bara på all snö som smällt. /Mutter 
 
 

Våren är vår

Sådärja. Nu har Mutti och jag fått lite välbehövlig egentid. Ibland måste man ju vara ifrån varandra. För att uppskatta det man har tillsammans.
 
Nu kanske det låter lite konstigt i era öron. Att Mutti och jag verkar ha ett slags samboförhållande. När jag samtidigt är gift med Herr Mutti. Skulle ju kunna bli lite ansträngt här hemma. Om man säger så. Men för er som ännu inte har förstått det. Så kan jag avslöja en hemlis. Jag och Mutti är faktiskt det. Sambos alltså. Fast inte i samma hus. Utan i samma kropp. Vi. Är. Samma. Person. Värsta bräjking njus.
 
Om ni nu börjar fundera över om det ligger någon typ av multipel personlighetsstörning och lurar någonstans i mörkret i denna hjärna så behöver ni inte oroa er. Detta är endast en så kallad pseodonym. Och dessutom kan det ju inte vara en multipel personlighetsstörning. Om man bara är två. Eller vad säger du Mutti? Näerå. Det är ingen fara. Nämen dåså. Så skönt. Javisst är det. 
 
 
 
 
Visa fler inlägg