Avslappning

Efter en lång arbetsdag. Eller skoldag. Så behöver man bli bra på att koppla av när man kommer hem. Kunna varva ner. Slappna av. Byta till home mode liksom. Och då har jag några tips på saker som underlättar själva övergången från jobb till blobb. Som till exempel massor av levande ljus. Och lugn och mysig musik. Och det viktigaste av allt. Onepiece.
 
Inte helt normala kanske. Men vi är bra på att slappna av. 

Ny familjemedlem

Vi har fått tillökning. Det blev en med skägg och stor näsa. Cirka trettio centimeter lång och ett halvt kilo tung. Ett litet tag gick jag lyckligt omkring i butiken och bar på en som var en meter lång och vägde flera kilo. Blev nästan lite kär i den. Men insåg till slut att lyckan hade ett alltför högt pris. Och tomten också. Dessutom hade den ett utrymmesbehov på minst ett rum och kök. Bara för honom alltså. Och eftersom Johanna inte vill flytta ut ur sin lägenhet över jul så fick han stanna i affären. Och istället fick hans kusinbarn följa med oss hem. 
 
Nu är det bara att vänta på första advent. Så att jag får njuta av min nyinköpta nisse. Fast när ingen ser. Så smygtittar jag lite på honom redan nu. Mähähä.
 
Han heter Nils. Men kallas för Torleif.

Paketöppning

Så kul att öppna paket redan i början på november. Kulkul. En hel låda full med burkar. Som har fått flytta från sin förre ägare till en ny.
 
Från någon som aldrig förstod deras vackra och täta inre skönhet. Utan bara såg deras plastiga yttre. Till någon som blev lika glad som gladpack. Eller som en före detta plastburksberoende som återfunnit meningen med burken. 
 
Dagen idag ska därför ägnas till att sortera bort utbölningsburkar ur skåpet. Burkar som inte hör hemma i Tupperwaresektens värdefulla skara. Burkar som kan köpas av vem som helst från vilken butik som helst. Burkar som knappt förtjänar att kallas burkar. Oj. Nämen hoppsan. Nu går det visst över styr här. Får nog lugna ner mig lite. Innan jag blir helt rabiat och börjar tugga rabarber.
 
Jag tror bestämt att de andra burkarna får vara kvar. Och stå där sida vid sida med sina burkbrorsor. Använda varandras lock. Och må finfint ihop. Jag får helt enkelt lösa det på något annat sätt. Så du Stefan. Vi måste bygga ut köksskåpen litegrann. Så vi får plats med all plast. Det är väl okej?
 
 
Men asså. Blir inte alla glada av att se en sån här samling? Eller är det bara jag? Eller förresten. Säg inget. Jag vet redan. Innerst inne. 
 
Visa fler inlägg