Fredagsfeeling

Jamen då är det ju snart dags för den vanliga fredagsfriheten. En soffa. Ett glas vin. Och Let's Dance. Eller ja. Två glas vin kanske. Och så kanske något annat än Let's Dance. För det börjar ju faktiskt bli lite mossigt. Inte vinet alltså. Eller soffan. Utan Let's Dance. Och när en mossig mutti tycker att något är mossigt. Då. Är. Det. Mossigt. 
 
Nu kan ju mossigt vara något bra. Något mjukt och vilsamt som liksom bara är. Inget som varken rör upp eller upprör. Kan ju passa finfint en fredagskväll när man lite tröttigt slappar i soffan. Men så nytt och spännande känns det inte direkt.
 
För det är samma gamla danser. Förutom en ny då kanske. Och samma gamla domare. Förutom en ny då kanske. Och samma gamla tävlanden. Det vill säga minst en dokusåpadeltagare, en tevefyraprogramledare, ett kändisbarn, en bloggare samt en gammal idrottslegend som kan dansa fast inte alls men som får fortsätta ändå för att han är en gammal idrottslegend. Same same. But different names.
 
Så varför inte förnya programmet lite. Det skulle till exempel kunna heta Let's Sing istället. Så kunde de tävlande sjunga en truddelutt istället för att dansa. Och så kan den som vinner liksom bli kändis. Som en riktig idol. Det skulle ju kännas lite nytt och fräscht. Eller varför inte Let's Cook. Tävla i matlagning. Där kan man snacka om nytänkande. Och nu känner jag riktigt hur min brain bara stormar. Nuvetjagnuvetjag! Let's Getshitfaced. In med ett gäng ungdomar i ett hotell eller nåt på värsta paradisön. Och så skickar man in en massa alkohol. Och så ser man vad som händer. Gud så spännande.
 
Ja jösses vad bra jag är på att tänka utanför baginboxen. Och nu har jag det! Min allra bästa programidé för en fredagskväll. Något man aldrig kommer att tröttna på. Let's Callitanight. Börjar med att det slutar. Perfekt! Då kan man kanske få dricka sitt sabla vin i fred. 
 
 
Va. Fick jag bara fyror. Jag som hade en så bra idé. Jaja. Det får väl bli Let's Dance då. Som vanligt. Men det är okej. Jag har ju mitt vin. 
 

Finn ett fel

Finn ett fel på denna bild av vår finfina favorithörna i vårt kök på landet. Nej. Det är inte att Risgryn är felstavat. Det stavas så. Faktiskt. Och nej. Det är inte att två av tallrikarna inte är blå. Man måste ju variera sig lite. Eller så var det helt enkelt så att alla blå tallrikar tog slut. Så gissa igen.
 
 
Ja precis. Det ligger en fågel i vår tallrikshylla. Mitt emellan Socker och Havregryn. Och till alla er känsliga läsare så vill jag bara säga en sak. Den är absolut inte död. Den bara vilar lite. Den har dock vilat jättelänge nu. Så den kommer att vara väldigt pigg på sin sista flygtur. Det blir kanske en ganska kort flygtur. Jag var aldrig bra på kast med liten boll.
 
När man ser Kråkan ligga i ens tallrikshylla så börjar man naturligtvis oroa sig för att även hans kompis ligger där någonstans i köket. För det skulle ju inte vara så kul. Om man hittar Mamma Mu liggandes under köksbordet.
 
Men som tur var hittade vi inte någon ko i köket. Och Kråkan var faktiskt ingen kråka. Utan en kaja. Som ramlat ner genom skorstenen och hackat sig in genom en ventil. (Jaja, man kanske inte kan sätta igen en ventil i murstocken med nylonnät och silvertejp. Men nu har vi fixat det. Nu sitter det metallnät och silvertejp där istället. Jo. Vi ska fixa det på riktigt. Snart. När resten av skogen hittat in i köket också. Vi har ju faktiskt inte haft någon räv inne än. Och förresten så har vi satt ett galler för skorstenen nu. Så då kan det bara komma in pyttesmå rävar.) 
 
Jag tror att kajan hade hunnit leva ett tag där i köket. Eller så var han helt enkelt en väldigt bajsnödig fågel. Han hade nämligen flugit runt och pruttat ner överallt. Suck. Förmodligen hade han livnärt sig på möss. Eftersom hans inflygning genom ventilen hade öppnat upp rena rama musmotorvägen rakt in i vårt kök. Suck igen. Men om man ser det från den ljusa sidan, så fick vi ännu en gång bevis på att vi har ett helt mustätt kök. För mössen kom aldrig ut igen. De låg allihop med tassarna i vädret. Och...eh...vilade.
 
Efter att ha städat bort alla djurlik. Oj. Förlåt. Efter att ha släppt ut de djupt sovande djuren. Så fick vi trots allt en riktigt mysig helg. Och ett väldigt rent och såpdoftande kök. Tack där kajan. Köket har aldrig varit så rent som det är nu.
 
 

Glasögonmutti

Jag har ju tidigare berättat att jag är en riktig glasögonsamlare. Jag har glasögon för bilkörning i sol, bilkörning utan sol, datoranvändning på kontor, datoranvändning utan kontor, läsning av bok, läsning utan bok. (Och nej. Jag behöver absolut inte progressiva glasögon. Jösses. Det har ju bara gamla tanter. Och jo. Jag kanske är en sån då. Så ja. Jag kanske ska skaffa det. Progressiva glasögon alltså. Inte en gammal tant. Det har jag redan en.)
 
Det jag har saknat är glasögon för läsning i sol. Förra sommaren fick jag ha mina läsglasögon under mina solglasögon när jag satt ute och läste i solen. Det gick i och för sig ganska bra. Men det fanns två problem. Min näsa är för kort för att rymma två par glasögon. Vilket innebar att de yttre glasögonen ramlade ner för munnen hela tiden. Och om ni någonsin haft glasögon framför munnen så vet ni. Precis. De blir immiga och smått slemmiga. I alla fall om man surt fräser till varje gång det händer. Ganska så irriterande. Det andra problemet var att alla andra fnissade åt mig. När jag satt där i godan ro och försökte läsa. Med immiga och smått slemmiga glasögon. Ganska så mycket irriterande. 
 
Så jag beställde provbågar från Favoptic. För läsning i sol. De fyra första skickade jag tillbaka. Ett par såg jag ut som en tvättbjörn i. Och övriga tre gjorde att jag såg ut som en pilot. Vilket jag kanske hade kunnat gissa. Eftersom de hette pilotglasögon. Det jag undrar dock, är varför det första paret inte hette tvättbjörnsglasögon. Hade varit betydligt mer logiskt.
 
Nästa bågleverans innehöll tre förlorare och en vinnare. Och nu har de färdiga vinnarsolläsglasögonen kommit hem och ska förhoppningsvis snart användas i en solstol nära mig. Jag tror förresten att den här modellen hette muttiglasögon. För jag tycker precis att jag ser ut som en mutti i dem. Vad tycker ni?
 
 
 
 

Ur led är tiden

Nu är vi enochenhalv vecka in i vår nya urtid. Och jag lider fortfarande av en viss jättlagg. Känner mig trött och grinig på morgonen. Och svårlagd på kvällen. 
 
Och nu kanske ni tycker att det här är lite överdrivet. Japp. Det kanske det är. Men jag blir gärna lite överdriven när någon tvingar mig att ställa om klockan. Bara för att få en timmes extra ljus på kvällen genom att låna en timmes ljus från morgonen. När man ändå kommer att få det där extra kvällsljuset om man bara hade väntat ett par veckor tills solen sköter det alldeles själv. Snacka om överdrivet.  
 
Eller vänta. Det kanske inte är så dumt i alla fall. Nu slipper jag ju ställa tillbaka klockan i bilen. Den som gått en timme fel ända sen vi ställde tillbaka urtiden i höstas. Tänk så irriterad jag har varit varje gång jag har tittat på den. Och trott att jag är en timme försenad. Urdumt. Att det bara tar sju sekunder att ställa om den spelar ju ingen roll. Om man varje gång man upptäcker att klockan går fel faktiskt sitter och kör. Och om man varje gång när man stannar redan har glömt att klockfanskapet går fel. Men nu slipper jag ju det som sagt. Himla skönt. Bra grej det där. Med sommartid. Urbra.
 
Och förresten. Varför inte go all the way. Varför bara ställa om klockan två gånger om året. Låt tiden bli helt individuell. Fritt fram för alla att välja en egen tid. När som helst. Jag väljer kvartöversex. Det är en bra tid tycker jag. Vad väljer du?
 
 
 
 
 

Lilla snigel

Nu är ju jag nybörjare på det här med trädgårding. Men är inte det här en...vahettere...vahettere...vinbärssnäcka?
 
För det kan väl inte vara en sån där mördarsnigel? I och för sig nafsade den precis efter mig. Så det kanske är en sån trots allt. Ja ja. Den är ju söt i alla fall. Så vi behåller den nog. Jag tror att vi döper den till Liam. Det passar väl bra till en snigel.
 
 

Mutti i förändring

Jösses. Vad är det som har hänt med mig? Jag känner inte igen mig själv längre. Jag som alltid hatat trädgårdsarbete.
 
Mina motton har varit "Gräset är alltid grönare ju längre det är" och "Länge leve rabatter. Så länge de håller sig till kuponger.". Mina två favoritalternativ på problemlösning i trädgården har varit "Asfaltera" och "Asfalteraännumera". Och plötsligt sitter jag här med en prenumeration på Allt om trädgård. Vad var det som hände?
 
Nu har vi två helger i rad varit ute och grävt i rabatterna som murmeldjur. Vi har röjt bort ogräs, fula buskar, taggiga eländen och viltväxande växter som verkar ha världsherravälde som mål. Och tro det eller ej. Men jag tycker att det är kul.
 
Istället för alla bortgrävda fulfula växter har vi börjat plantera finfina växter som vi faktiskt vill ha där. Till en början har ett litet rosenmandelträd, smultron och amerikanska blåbär hamnat i rabatten. De kommer sen att få sällskap av en paradisbuske, en syrénhortensia, höstflox och isop. Lavendel, timjan och rosmarin ska också få plats. Och under trädet ska det bli lite förgätmigej. Men det får bli en annan helg. 
 
Muttis trädgårdsblogg. Vad sägs om det? Nä. Skoja bara. 
 
Och näpp. Så himla trädgårdsnördig har jag inte blivit. Jag är fortfarande lat. I alla fall när det kommer till trädgårdsarbete.
 
 

Skämta med mig aprillo

Jösses ja. Vad jag har blivit lurad idag.
 
Det började redan när jag gick ut imorse för att åka till jobbet. Snö. Fniss. Bra skämt väderchefen. Här tror man att våren är kommen. Och så snöar det. Mycket skojsigt.
 
Det tog inte lång tid innan jag utsattes för nästa aprilskämt. Håret hade bestämt sig för att skoja till det lite med mig. Och tog vädret till hjälp för att förvandla mig till Piff. Och nu menar jag inte den där söta och pratglada lilla jordekorren (Look Pluto,we've got chipmunks in our tree!) utan den hädangångne familjemedlemmen, virvelmarsvinet Piff (Miip, miip, miip). Hihi. Ganska bra aprilskämt faktiskt håret. Inte dumt alls.
 
Jag hann knappt sätta mig på tunnelbanan innan jag drabbades av nästa lurighet. Ett riktigt telefonlur faktiskt. Min mobil skämtade med mig aprillo genom att stanna hemma utan mig. Hoho. Ett bra skämt tyckte jag. Och ännu bättre visade sig skämtet vara när jag kom till jobbet. För då upptäckte jag att den bara hade gömt sig längst ner i min väska. Hähä. Bra där luren. 
 
Nästa skämt var verkligen ett skämt skämt. Jag har känt mig lite smått bekymrad över den kemikalieliknande lukt som lurat runt på jobbet senaste dagarna. Skumt. Har det luktat. Och idag så låg det en liten söt, grön och luddig clementin i ett hörn. April april. Sa den luddige med ett flin. Hohoho. Skrattade jag. Hela vägen till sopkorgen.
 
Sen fortsatte dagen som en äkta första april-dag. Men det bästa skämtet läste jag på aftonbladetpunktesse när jag kom hem. SL höjer ersättningen vid förseningar. Hahaha. Bra försök där aftonbladetpunktesse. Men mig lurar ni inte. Det vet väl alla. Att SL aldrig är försenade.
 
Har ni sett vilken fin skvader! Den ska tydligen finnas på Skansen nu. Så det blir nog ett Skansenbesök i helgen.
 
Visa fler inlägg