Arbetsplatsundersökning

Ni har ju fått se lite hur det ser ut i mitt hem. Och i min trädgård. Och på mitt landsställe. Men ni har aldrig fått se hur det ser ut på mitt jobb. 
 
 
Det här är mitt skrivbord. Eller rättare sagt. Det övre högra hörnet av mitt skrivbord. Men eftersom skrivbordet är så litet så består det i princip bara av fyra hörn. Som möts i mitten. Och av alla fyra skrivbordshörnen är detta mitt trivsamma hörn.
 
Här återfinns fotografier på mina fyra fina flickor. Några år gamla dock. Inte flickorna. Utan fotografierna. För flickorna är mer än några år gamla. Snarare sjutton, arton, tjugoett och tjugotre. År alltså. Inte flickor. För de är bara fyra. Skulle ju ha varit lite väl. Med sjutton, arton, tjugoett eller tjugotre stycken fyraåringar. Hu.
 
Här finns även Doris. Min ständiga följeslagare. Som påminner mig om att det inte bara är jag som är förvirrad och glömsk ibland. Och nu menar jag naturligtvis den blåa fisken. Inte blomman. För så förvirrad är jag inte att jag skulle döpa en blomma till Doris. Jösses. Blomman heter ju Flora. Som ser riktigt riktig ut. För att vara riktig plast.  
 
 
Här är mitt övre vänstra hörn. Det är det tråkiga hörnet. Med en telefon. Och en miniräknare som är jättestor. Samt ett antal plastmappar, papper och block. Innehållandes allt från viktiga noteringar. Till skisser av betande kor och glada krokodiler.
 
För att liva upp detta tråkiga hörn har jag min fruktgömma här. För en fruktstund på förmiddagen. Och en på eftermiddagen. Rutiner som jag upprätthållit ända från lekis. Även om jag slutat att sjunga Lilla snigel under fruktstunden. 
 
 
Jag hittade Nemo! Och lade honom i en skrivbordslåda. Ja ja. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Lika bra att ni får lära er det barn. Tillsammans med häftklamrar, rengöringsservetter och en skoputsargreja så har han det ganska bra i alla fall.
 
Och kolla där. Min vänstra sko i ena hörnet. Vilken jämrans linslus. 
 
 
 Jaha. Och hur hamnade den här. För några såna har jag inte på jobbet. Tror jag. 
 
 
Här ser man hur intellektuell jag är. Och vilka tjocka böcker jag har på jobbet. Vilket är väldigt bra att ha. När det visar sig att bildskärmen har för kort fot. Eller jag för lång hals. För antingen får jag sitta som en gam när jag tittar rakt fram på skärmen. Eller så får jag ha skrivbordet i samma höjd som en byxlinning på åttiotalet.
 
Men då kommer "SEB 150 år av förändring" bra till pass. Blev helt klart en förändring till det bättre. Men jag har faktiskt läst boken innan jag lade den där. Jag lovar. 
 
 
Naturligtvis finns det mer saker på jobbet. I den stora världen utanför mitt skrivbord. Som till exempel korridorer, mötesrum, en lunchmatsal och ett helt gäng med finfina arbetskamrater. Och vem vet. Ni kanske får se det också en vacker dag. Ha en skön helg nu. Det tänker jag ha.

Muttidukar

Hur många gånger har jag inte blivit offer för dukmobbare. Eller ska vi säga gardinmobbare.
 
För det var tydligen inte en duk jag kom hem med för ett par år sedan. När jag hade köpt en finfin löpare. Som kanske var lite bredare och lite längre än vad löpare brukar vara. En perfekt duk till vårt breda och långa bord. 
 
 
 
Ända sen jag insåg att det inte var en löpare. Utan en gardinlängd. Och dumt nog även berättade det för mina nära och kära. Så har jag regelbundet blivit påmind om detta. "Varför har du en gardin på bordet?". "Nämen du har ju en gardin på bordet! ". "Oj. En gardin!". "Gardin. Mähähä". Så fort någon går förbi bordet.
 
Jag tänkte därför göra er lite glada. Nära och kära gardinmobbare. För nu har jag lagt kökshanddukar på borden också.
 
Vardagsrumsmattan blev nämligen för stor.
 

Back from the bush

Har tillbringat några finfina dagar på Orrekulla. Alltså vårt landsställe. Eller sommarstuga. Fast vi är ju där även på våren. Så det blir ju inte helt korrekt. Faktiskt. Och vårstuga kan man ju inte säga. Låter inte riktigt klokt. Men vi har hur som helst varit där. I vår. Stuga.
 
För att ni ska förstå ungefär hur det ser ut där. På Orrekulla. Så tog jag några bilder åt er.
 

Om man står på vår veranda och vänder blicken i sydlig riktning. Så ser man detta. En syrenberså till vänster. Som inte blommar i år. För den var hos frisören förra året. Det vill säga Stefan med en såg i högsta hugg. Ladugårdstaket ser man också. Särskilt lagningarna vi har gjort med en annan sorts takpannor än ladugårdstaket hade beställt. Men man kan inte alltid vara till lags. Särskilt inte åt ett ladugårdstak. Till höger syns vår finfina vitvita trädgårdsmöbelmöbel. Där kan man sitta och äta frukost. Om det är morgon. Och äta middag. Om det är kväll. Naturligtvis kan man göra tvärtom också. Om man är obstinat. Som jag.
 
 
Om man istället tittar ner. Så ser man en finfin stenläggning. Som min finfina pappa har gjort. Nu ligger det lite klippt gräs mellan stenarna också. Det ska inte ligga där. Det ska ligga på för avklippt gräs anvisad plats. Tror bestämt att även gräset har blivit obstinat.
 
 
Här bor vårt sädesärlepar. De har fått ungar. Som pipskriker mest hela tiden. En sekund innan min hjärnas signal nådde ut till mitt högra pekfinger ("Men ta ett kort då!") så flög mamman ut ur boet. Och ut ur bilden. Kvar finns bara en boingång. Med en rosa ring runt. Men om ni pipskriker lite för er själva. Lite tyst bara. Så känner ni säkert den mysiga fågelbokänslan i bilden. 
 
 
Under pipskrikfågelboet och bredvid kaprifolstegen så har grävlingen sin ena ingång. Det var den jag möblerade om lite så att hens entré inte skull gå rakt igenom mina hortensior. Så hen blev putt. Och gjorde en till ingång istället. På ett annat ställe. Utan hortensior. Och utan en jobbig inredningsdesigner som lägger sig i.
 
 
Här är vår lada. Den är lång. Och lika lång som den är lång. Lika full är den med gamla mockafjonger. Och annat som man behöver. Fast oftast inte.
 
 
Och om ni vill veta vart vägen tar vägen. Så är det dit. Mellan vagnsskjulet och ladan. Och vidare.
 
 
Japp. Särskilt vildsvin bör vara försiktiga. Tyvärr kan de inte läsa. Vilket innebär att deras fula trynen får sig en kyss. Och sen vet de. Att de ska vara försiktiga. Eller lära sig läsa.
 
 
Långt bort. Bortom det oklippta och blommiga gräset. Bortom träden. Hitom skogen. I det mystiska soldiset. Där ligger vår lilla äng. Vi kallar den äng. För att slippa klippa den. Vi gillar ängar. Det är faktiskt ängar mest överallt. Kan man säga. 
 
 
Här är vår syrendunge. Det är syrenbuskar som wentbananas. Och blev träd.
 
 
Ett av våra köksfönster. Här kan man välja hur man vill se bilden.
 
Alternativ ett: Fönsterbåge som behöver målas. Fönsterrutor som behöver tvättas. Ogräs som har vuxit sig så högt utanför fönstret att det skulle kunna bli åtalat för ofredande.
 
Alternativ två: Fönster med vackra blommor utanför.
 
Jag föredrar alternativ två.

Gräsligt

Vi har förmodligen norra Europas minsta gräsmatteplätt. Borde vara hur enkelt som helst att hålla ordning på. Plättlätt. Tänkte jag. Är tillbaka om några minuter. Sa jag. Och plockade fram gräsklipparen. 
 
Räknade dock inte med att vi även har norra Europas mest ogräsrikaste gräsmatteplätt. I procent räknat. Säg sjuttiofem-tjugofem kanske. Tjugofem procent gräs alltså. Dessutom är det norra Europas ogräsartrikaste ogräs. Hur många roliga och oroliga sorter som helst. Kanske till och med ovanliga. I alla fall ovilliga. Att bli klippta snällt. Av en liten sunkig elgräsklippare från nittiotalet. Som dras av en liten svettig mutti från sextiotalet.
 
Jag fick liksom nöta bort ogräsgräset genom att dra ogräsgräsklipparen framochtillbaka cirka sju gånger på varje trettiocentimeters ogräsgräsrad. Och då blev det i alla fall en massa illvilliga tofsar mellan raderna. Som jag fick karva bort med ytterligare några drag av ogräsgräsbortnötaren. 
 
När jag var klar hade jag förmodligen klippt en hel fotbollsplan. Egentligen. Det är tamejtusan världsrekord. Att klippa en hel fotbollsplan. På norra Europas minsta ogräsgräsmatteplätt. Fy vad ovärt. Ogräsgräsovärt.
 
Lite gullvivigt som dök upp under ogräsgrästovorna.
 
 
Ogräsgräsbortnötare säljes billigt. Eller bytes. Mot en kaffe och en muffins.

Gullefjun

Här kommer ett inlägg i serien Hemma Hos. Jag har ju tidigare visat min trädgård, heminredning och matlagning. Nu har vi kommit till husdjur. Det är något som man i princip bara måste visa upp på nätet. Speciellt om man bloggar. Alla visar upp sina valpiga vänner, frissiga missar och gulliga gnagare. Och jag vill ju inte vara sämre. Om jag hade en kissemiss så skulle jag definitivt lagt upp en bild som den här:
 
 
Den är ju jättegullepluttig. Problemet är bara att jag inte har någon katt. Men jag får väl göra så gott jag kan...
 
 
Det här är ett av våra husdjur. De är djur. Och har hus. Just den här är en riktig toppensnäcka. Som tyvärr inte verkar vara hemma. Är kanske kvar på jobbet. Har någon form av skalbolag. Har jag hört. Men tyvärr sitter de flesta av våra snäckisar och snackar i trappan.
 
 
Vilket innebär att en stor del av våra snackande snäckisars själar nu befinner sig i snäckornas paradis. Det är ju bara skalet som ligger kvar på djurkyrkogården i trappan. Ledsamt när ens husdjur går bort. Förkrossande.
 
 
Här bor Herman. Det är Johannas egna husspindel. Han verkar dock inte vara hemma. Är i alla fall inte ute på nätet. Som jag. Ingen surfarspindel det där inte. Men han är rätt stor. Om det är en han. Om det är en hon så kanske hon just nu roar sig som bara en spindeltjej kan. Innan hon avslutar med en romantisk middag på sin pojkvän. Då kanske vi snart kommer att få många små Hermans. Så skojsigt.
 
 
Ett av våra nyaste husdjurstillskott. Han är helt grön kan man säga. Men snart är han flygfärdig. Ett husdjur jag kan rekommendera till dem som inte vill binda upp sig under en för lång tid. Lever alltså inte så länge. Cirka en till två dagar bara. Mycket praktiskt. Då hinner man inte tröttna. Och om man gör det. Så fungerar en flugsmälla utmärkt.
 
 
I tvättstugan bor det allra ulligaste djuret vi har. Långhårig som ni ser. Och om man vill så kan man ta till vara pälsen och tova en tröja. Jag lovar att den kommer att väcka uppmärksamhet på jobbet. Det senaste dammodet kan man säga.
 
 
Nämen titta. Den har fått bäbisar också. Som ni ser är de helt blinda vid födseln. Famlar omkring kors och tvärs. Ingen ordning alls. Och om man öppnar altandörren. Så blir de särskilt glada och kilar runt som små tättingar över hela golvet.
 
 
Några fler husdjursgullepluttbilder kan jag tyvärr inte bjuda på. När vi åker till landet i sommar så ska jag ta kort på våra husdjur vi har där. Det kan bli intressant. Och ja jag vet. Det är djurplågeri att ha sommardjur. Och lämna dem där när man åker hem till hösten. Men vad ska jag göra. På landet tycker familjen att det är lite småmysigt att höra hur grävlingen bökar under vardagsrumsgolvet. Men hemma tycks det inte uppskattas. Speciellt inte av dem som har sina sovrum precis under vardagsrummet.

Muttimat

Jag har ju försökt mig på att blogga om både heminredning och trädgård. Sådär som seriösa bloggare gör. Så varför inte göra ett inlägg om matlagning. Tänkte jag. För att nå en något bredare publik. Till skillnad från inlägg om träning och hälsa. Då man når en något smalare publik.
 
Därför hade jag tänkt att samla på mig lite middagsbilder under veckan. På vällagade och vackert upplagda maträtter. Som till exempel den här:
 
 Ulrika Ekblom/Söderberg agentur
                                               
Vilket är en bild från alltommat.se. Inte från muttimiddagar.ingetattse.
 
För hur kul är det att visa en bild på tisdagens rester. En hög uppvärmd gegga. Fortfarande formad som en fyradeciliters fyrkantig frysburk. Eller vad sägs om torsdagens hamburgare. Som kunde varit jättefin. Om jag inte hade slafsat på så mycket räksallad att den föll sönder som ett mindre jordskred. Man ska ju visa att man har lagat maten. Inte haft sönder den. Och inte gick den att laga igen heller. Får spara den bilden till ett inlägg om naturkatastrofer istället.
 
En dag grillade vi. Kött, halloumi, majskolv, knipplök, pommes, sallad. Mums. Måste ju se vackert ut när det är klart. Eller. Inte.
 
 
Om ni undrar vad den svartvita geggan är till vänster. Så är det inte grillad zebra. Det är halloumi. Brändes fast på ena sidan och fick skrapas av grillen. Om ni undrar var majskolven är. Så gillar jag inte majs. Om ni undrar var salladen är. Så är den här:
 
 
Nu hade ju detta kunnat vara en ganska vacker uppläggning. Om det inte vore för att salladen ligger på ett golv. Och inte ett fat. Blev snarare en nedläggning. Istället för uppläggning. Och golvläggning. Istället för bordläggning.
 
Mm. Kanske inte är så dumt. Att blogga om mat på det här sättet. Tänk hur duktig man känner sig på matlagning. Ja alltså inte när man skriver ett sådant här inlägg. Utan när man läser ett sådant här inlägg. Och tänker att "jag är nog rätt bra på matlagning trots allt". Och det är väl minst lika viktigt. Att få andra att känna sig nöjda. Så jag hoppas att ni som läser detta känner er lite nöjda. Eller åtminstone skadeglada. Det funkar också.

Trädgårdsreportage

Igår fick ni ju se min hemutochinredning. Idag kommer ett trädgårdsreportage. För även om insidan är det viktigaste hos både hus och människor. Så spelar ju ändå utsidan en viss roll. Inte så stor dock. Som ni snart ska få se.
 
 
Vi börjar lite fint. Med finfina körsbärsblommor. I finfinfina Muttiträdgården. (Våga vägra Kungsträdgården.)
 
 
Som ni ser har vi perenna löv. Ligger kvar år från år.
 
 
Återvinningen svämmar över även utomhus. Varde jord. Försökte jag med. Men den lyder inte. Suck. Löv.
 
 
Oj hoppsan. Något fint har hittat in i vår trädgård. Måste förevigas.
 
 
Nämenalltså. De här påskliljorna var faktiskt jättefina. När det var påsk. De har bara inte hunnit begravas ännu. Ligger så att säga på lit de parade.
 
 
Detta skulle kunna vara en gräsmatta med lite blommor i. Men tyvärr är det en blomsterrabatt med mycket gräs i. Så frågan är om det inte är enklare att rensa bort blommorna och göra gräsmatta av den. Istället för tvärtom.
 
 
Vår häck. Som enligt mig inte är en fin häck. Snarare ett riktig arsle. Till häck. Miljoner galet långa och vassa taggar. Som sitter finfint i både fingrar, fotsulor och cykeldäck. Om tvätthögarna är mitt hatobjekt inomhus. Så är detta mitt hatobjekt utomhus. Bör avlivas inom kort. Så oskonsamt som möjligt.
 
 
Hajar ni hur svårt det var att odla mossan på stenplattorna. Och att så gräsfröna i de smalsmala springorna mellan dem. Mycket svårt. Svårsvårt.
 
 
Den här blomman ser man på många ställen i Muttiträdgården. Tror den är sällsynt. För inga av mina grannar har sådana. Men om de är snälla så kan jag blåsa över några frön sen. Man vill väl dela med sig.
 
 
Jösses. En del är verkligen envisa. Inte skulle väl det växa någonting just här. Marksten, betong och trästaket. Skulle det vara där. Inte något grönt. Än mindre ett mindre träd.
 
 
Mäh! Var kom du ifrån? En envising till. Mitt i trappan som går utmed huset. Finns ingen jord där liksom. Växer typ i gråsuggsbajs. Eller snigellik. Uäck.
 
 
Den här ljungen köpte jag i höstas. Den har fått vatten. En gång. Den har fått vind. Från vänster. Den har ramlat ner från bänken. Många gånger. Den är inte levande. Fast den ser ut så. Zombieljung.
 
 
Då var även utsidan avklarad. Kanske kommer fler hemmahosreportage. Det finns ju fler populära teman på nätet. Förutom hemindredning och trädgårdar. Matlagning till exempel. Eller bakning av finfina kappkäjks. Och för att inte tala om gullegullgulliga husdjur. Jorå. Ska nog kunna ordna det med. Mähähä.

Hemutredning

I bloggar brukar man ofta se vackra heminredningsbilder. Och det här är ju en blogg. Så nu tänker jag också visa några bilder från mitt hem. Hur det ser ut. Hemutredning.
 
 
Här har vi till att börja med en klassisk pelargon med klassiska kopparprylar i ett klassiskt köksfönster. Börjar bra. Någorlunda normalt. Och klassiskt.
 
 
Mm. Nu börjar röran titta fram en smula. Återvinningen svämmar över. Tomburkar och kartonger på väg att inta köket.
 
 
 
Fler smulor som tittar fram. Och ligger kvar. Från min frukost. Ajabaja mutti.
 
 
Min flodhäst. Den är alltid glad. Tror dock den är hög på något. Flumhäst.
 
 
Hallen. Ser väl ganska snyggt och städat ut. Just precis inom den här kvadratmetern i alla fall. Eller kanske kvadratsjuttiofemcentimetern. Högst.
 
 
En bit hallgolv. Det är det där bruna som syns mellan skorna.
 
 
Ser väl tämligen hyfsat ut på den här lilla fläcken också. Inga kärleksbrev i posthållaren. Ännu. Trots att den stått där i säkert ett år. Snyft. Skorna hade jag när jag var liten. De står fortfarande kvar i hallen. Jo. Jag vet. Är urusel på att plocka undan efter mig.
 
 
Den här bänken var det meningen att man skulle kunna sitta på. Kunna hänga lite i hallen. Inte undra på att det ser städat ut på klädhängarsjuttiofemcentimetern. När alla jackor, väskor och schalar ligger här. Man kanske kan sitta på klädhängaren istället. Eller i alla fall hänga.
 
 
Utsikt från en schäslong som man kan chilla i. Om man tittar till vänster. Tittar man till höger har man ingen utsikt. Då får man insikt. I att det är dags att städa vardagsrummet.
 
 
Kaossamling på TV-bänken. Familjen Nyberg i lera förfasas över sina oordningssamma grannar Mobilen, Klockan och Tändarna.
 
 
Aha. Var det därför posthållaren i hallen var tom. Inga kärleksbrev dock. Endast oorganiserad pappershög på matbordet i vardagsrummet. Står Stefan på översta pappret. Då är regeln att det gäller hela högen. Bäst att fixa den älskling. Och nej. Jag har inte bytt ut det översta pappret från ett med mitt namn på till ett med ditt. Inte alls. Mähähä.
 
 
Bokskog
 
 
Bord bredvid fåtöljen. Där jag satt och tittade på Let's dance. Ett ljus. Ett påskägg med godis. Ett vinglas. En melonskiveskalbit. Ett par glasögon. En digipass. En Pettson & Findus dataspelsskiva. Fråga mig inte vad de där två sista sakerna gör där. Det andra har jag helt enkelt inte städat bort ännu. Sa ju att jag är dålig på att plocka undan efter mig. Sa ju inte vilken fredag jag satt där och tittade på Let's dance. Hrmf.
 
 
Slagfält efter kuddkrig. Eller en helt vanlig soffa. Hemma hos en helt vanlig mutti.
 
 
Och i gungstolen sitter Frank. Varför Frances sitter med röven uppåt vet jag dock inte. Vill inte veta. Suck. Får. 
 
 
Hög med ren tvätt i tvättstugan. Är det konstigt att man är sen på morgonen ibland när man måste leta efter strumpor i den här högen? Nä. Det är det inte. Jag hatar tvätthögar. Tänkte ta en bild på smutstvätten också. Men bara en bild av den skulle förmodligen klassas som sanitär olägenhet. Eller förargelseväckande beteende. 
 
 
Jaha. Det var det. Nu vet ni. Hur utochinredningen ser ut här hemma. Lite uppochner. Och bakochfram. Men jag trivs rätt bra ändå. Passar mig liksom. Med flumhästar, pelargoner och olydiga får. Det är egentligen bara tvätthögarna jag hatar. Så det ska jag göra nu. Avliva några tvätthögar. Ses imorgon!
Visa fler inlägg