Av inredningstekniska skäl

Nu har alla mina gamla Allt i Hemmet blivit föremål för utrensning. Innan jag slänger en tidning så läser jag dock igenom den först. Går ganska långsamt alltså. Tittar mig omkring här hemma och undrar hur ett nybergskt hemma-hos-reportage skulle se ut...

"Köksgolvet har med sin centralt placerade breda spricka givit köket en nonchalant karaktär. 'TIPS! Genom att köpa det allra billigaste golvet samt göra ett uselt golvläggarjobb kan du skapa din alldeles egna spricka i samma stil.'

Köksbordet med alla märken i bordsskivan skaffade familjen på Boconcept. De hade turen att få ett äkta måndagsexemplar. 'TIPS! Om du inte har samma tur som familjen Nyberg finns andra sätt att efterlikna stilen; sätt fyra hungriga otåliga barn kring ditt köksbord, ge dem varsin kniv och gaffel och säg sen att middagen dröjer ytterligare 45 minuter.'

Köksstolarna som köptes på IKEA för tio år sen har tvättbara överdrag. En möjlighet som familjen sällan utnyttjar. Allt för att få en äkta känsla av shabby chic. I alla fall shabby. En stil som går som en röd tråd i familjens hem. Till exempel så dammsuger familjen så pass sällan att dammråttorna hinner bli riktigt volumösa och fluffiga. De är till och med snart ikapp familjens två marsvin som med sin doft av pellets och bajs blir ett härligt inslag i det vardagliga sköna stöket i köket.

Intorkade matrester i tallrikar på diskbänken förstärker ytterligare intrycket av familjens alldeles egna inredningsstil. 'TIPS! Låt bli att plocka ur den rena disken ur maskinen så blir tallriksbergen på diskbänken extra höga och fina.'"

Suck. Nu ska jag gå och slänga bort de där jävla tidningarna. Varenda en. Ska bara läsa lite till först.

Sorg

I huset råder viss sorg idag. Vårt bredbandsmodem har nämligen avlidit. Tagit ner skylten. Det är helt svart. Svarar inte på tilltal. Inget internet på flera dagar (försmäkta vi på denna ö). Ett nytt modem kommer på posten. Det ser vi fram emot. Modemet är dött. Länge leve modemet.

För att vi ska överleva har vi ett mobilt bredband med kontantkort på en dator. På EN dator. Vi är sex personer i familjen som hänsynslöst slåss om den. Just nu vann jag. Länge leve jag.

Vi har fler dödsfall här i huset. Det är alla våra växter. De har avlidit av kombinationen vätskebrist och värmeslag. Ungefär som dagen efter en rejäl barrunda på Mallis. Åkte till Plantagen för att helt utan kunskap om botanik botanisera bland växterna. Frågade vilka växter som kan stå i söderfönster i full sol. Nähä. Inga. Förutom kaktusar. Små taggiga jävlar. "Finns det verkligen inga andra?" frågade Stefan. "Nej de blir brända. Det är som om du skulle ligga i solarium hela dagarna" sa den vänliga planttanten. " Ja men jag älskar sol" sa Stefan. Men eftersom jag inte vill ha min man ståendes på fönsterbänken (utan helst framför spisen) så köpte vi trots allt några av de minst solskygga gröna små varelserna. Nu står de där och är fina. För tillfället. Snart blir de utbrända, får sorgkanter på bladen och drabbas av en långsam smärtsam död. Länge leve plastblommorna.




kissemiss

I morse stannade tunnelbanetåget jag satt på i Alvik. Föraren släckte belysningen och sa "Det här tåget tas ut i strejk". Okej, tänkte jag. Och förstod att om tåget ska strejka är nog tåget trött på att ta hand om säteskissande fyllbultar, klottrande snorungar och dragspelande falskspelare. Så jag höll med tåget om att det inte är kul att stå ut med sådana gäster. Heja tåget. Och så gick jag av. Två minuter senare kom nästa tåg. Han skulle inte strejka, så jag fick följa med.

Nu var det ju inte tågen som togs ut i strejk, utan spärrvakterna. Men om de strejkar blir ju alla resenärer bara glada när de slipper betala. Då ger ju liksom strejken ingen effekt. Så då låter de tågen sympatistrejka. Men att bara drabbas av något enstaka inställt tåg under en enda dag är ju rena rama lyckan för oss tunnelbaneresenärer. Jämfört med hur det är i vanliga fall, menar jag. Då är det ju ingen ordning alls. 

Men jag förstår att spärrvakterna strejkar. De får inte ens gå på toaletten när de behöver. De måste kissa på vissa tider. Det är som när man tvingar småbarnen att kissa innan man sätter på vinteroverallen för att gå ut på promenad. Funkar aldrig. Kissnödigheten kommer liksom när den själv vill. Inte när någon annan vill. Efter en kvarts kissförsök, påklädning av overall, stövlar, mössa och vantar och två meter in på promenaden, så kommer kissnödigheten. Det är liksom en regel. Bara att gå tillbaka och börja om. Vissa dagar kunde vi hålla på så tills det var dags för lunch. Det blir liksom så med fyra barn. Inte så långa promenader. Men klädsamma. Och kissiga.

Men det där var verkligen ett stickspår. Nu gällde det ju spärrvakter och inte småbarn. Småbarn kan man sätta blöja på. Inte spärrvakter. Men fuktspärr kanske funkar.

Tidningstid

Igår efter jobbet stannade jag till i affären för att köpa en tidning. Tänkte att jag skulle ha en skön tidningsläsarstund till kaffet på min lediga onsdag. Gick igenom utbudet på tidningshyllorna. Frågan var nu vilken tidning jag skulle välja. 

En inredningstidning? Hm. Skulle snarare behöva en utredningstidning. Som kan reda ut röran. En modetidning? Nä. Då skulle jag behöva en två år gammal sådan. Ungefär den invänjningstiden jag behöver vad gäller mode. En skvallertidning? Någon är kär i någon som är otrogen med någon som ska ha barn med någon som kräktes på någon som är...kladdig. Hu. En klassisk veckotidning då? Beskrivningar på hur man lagar Gunhildes fiskmos eller virkar ett fodral till sitt bäcken. Skulle inte tro det.

Återstår någon typ av livstilsmagasin för kvinnor. Kollar på de som vänder sig till oss fyrtioplusare. "Bli av med åldersfläckarna", "Lotta Engbergs nya liv", "Rasa i vikt". Jisses. Någon har visst missuppfattat vad en kvinna fyrtio plus är intresserad av. Eller så är det helt enkelt bara jag som inte fattar hur gammal jag egentligen är. Och inte förstår vad jag ska vara intresserad av att läsa om. I vilket fall så köpte jag en annan tidning. Och det tänker jag fortsätta med. Till dess jag fattar hur en tant i min ålder ska bete sig. Men jag kan vara rätt trög ibland. När jag vill. Kanske kommer det ljuset aldrig att gå upp. Förrän jag går in i det. 



Nej, inte ljuset! Gå inte in i ljuset! Då blir du tant. 

Reflexer

Har reflekterat lite över mina reflexer. Nu menar jag inte de där små snöflingeformade kompisarna jag har i mina jackfickor. Jag menar mina oövertänkta reaktioner på något som jag känner, ser eller hör. Framför allt på det jag hör. En del ord får mig nämligen att reflexmässigt säga vissa saker. Lite som Tourettes. Eller nåt. Låt mig ta några exempel.

När jag i något sammanhang hör "på kanten" säger jag "på kanten där" på samma sätt som Lennart Jähkel med sin norrländska dialekt säger upprepade gånger i Mulle Meck. Om jag hör "jag skulle vilja ha" så fortsätter jag "en halv bricka med jordgubbar" precis som i PC-spelet Andra klass. Hör jag "det är bakom" så säger min mun "något som... snurrar" och låter som en muckla från Pettson och Findus i mucklornas värld. Om någon säger "det luktar..." så fyller jag i "Kvacki!" liksom Cera i filmen om Lillefot. 

Det här var ju då bara några exempel som jag kom på just nu. Problemet är alltså betydligt mer omfattande än så här. Många säger att det inte är bra att barn spelar för mycket datorspel eller tittar för mycket på TV. Jag håller med. Men det är inte barnen som får skador för livet. Det är vi föräldrar. Vi föräldrar som tvingas höra på samma repliker om och om igen. Och igen. Och igen. Det är vi som får Tourettes. Eller nåt.


Varning för skadliga mucklor

Och vinnaren är

På fredag kväll ska Sverige spela semifinal i handboll. På fredag kväll är det Let's dance. Spänningen är olidlig. Ska det bli som vanligt? Som det alltid varit? Att nöjesprogrammet får flytta på sig. Till förmån för sportsändningen. Men nej. Nu händer någonting. Spänningen stiger. TV4 markerar. TV4 vägrar. TV4 tänker inte flytta på Let's dance. Sverige tvingas därmed spela sin match den tidiga semifinalstiden, redan klockan 18. Ha! Vilken revansch! Detta har aldrig hänt förut. För första gången är det inte vi stackars antisportare som besvikna tvingas se på när hela TV-tablån blir utbytt på grund av en match. Äntligen! Äntligen har vi vunnit. Segern är vår. Till slut är den vår! Segeryra är så...berusande! Leve oss! Hmf. Jag tror jag börjar grina.



sunnyday

Det må ha varit den fattigaste helgen på året men våra barn fick i alla fall in 3000 kronor på loppisen igår. Jag fick också lite. Jag fick jag glädjen att se mina barn bli glada för lite extrapengar. Jag fick även en stressattack när vi kom dit med ett halvt ton grejer som skulle få plats på två kvadratmeter. Jag fick också många frågor och kommentarer som jag inte förstod. Nicka och se glada ut barn. Och säg "tio kronor". Många tyckte nog att "tio kronor" var en annorlunda storlek på ett par skor. Eller ett besynnerligt svar på frågan om lampan fungerar. Svennar är ett konstigt folk. 

En fråga som dök upp flera gånger var om vi samlade till en resa. En klassresa. Hum. Nog för att vi har många barn, men en skolklass kommer vi inte upp till. Möjligtvis en obs-klass. Hade folk trott att det var ett träningsläger vi samlade till, vore det inte så konstigt. Ett curlinglag har vi i alla fall skrapat ihop till. Tror jag. För det har jag hört. Att vi är curlingföräldrar. Inte för att vi sopar banan för våra barn. Utan för att vi sopar banan med våra barn. I alla fall när vi spelar TP.   



weak end

Nu har helgen börjat. Det är kul. Men tydligen är detta årets fattigaste helg. Det är inte så kul. Då har man inte råd att göra någonting och måste vara hemma och umgås med familjen. Det är kul. Om man umgås med familjen en hel helg är risken stor att det blir tjafs, bråk och gråt. Det är inte kul. Men om man gråter och blir ledsen så måste man tröstäta någonting gott. Det är kul. Om man tröstäter går man upp i vikt. Det är inte kul. Och om man går upp i vikt så måste man börja röra på sig, t.ex. gå en rask shoppingrunda på stan. Det är kul. Men det har man inte råd med. För det här är årets fattigaste helg. Åååååh. Nu vet jag inte om det är kul med helg eller inte. Fan.



Leva loppan

På lördag blir det tidig uppgång för hela familjen. Bord nr 328 på loppmarknaden i Vårberg väntar på familjen Nyberg. Megamånga utsorterade grejer från förrådet ska säljas. Vi blir av med onödiga prylar och barnen får lön för mödan. Mödan att stå där i sex timmar och förhandla om priser med småsnåla loppisbesökare. Spelar ingen roll hur låga priser man har. Prutas ska det.

Vid en av våra tidigare loppisarier var den snålaste av dem alla (honom ska vi ha) vid vårt bord och prutade på allt. Med 90 procent ungefär. Pekade på varje grej och frågade "Hur mycket?". Vare sig vi svarade 5, 10 eller 20 kronor så var hennes andra fråga alltid "En krona?". Suck. Efter ett antal repetitioner av denna något torftiga dialog, så tröttnade vi och svarade "En krona" på hennes "Hur mycket?". Tänkte att hon skulle köpa grejen för en spänn och försvinna. Men då överraskade kärringen istället med "Gratis?". Ja vad gör man. Ta grejen och försvinn. Här får du en tia också. Stick och brinn.

Är man tillräckligt jobbig så betalar folk för att bli av med en. Jag gör mitt bästa på jobbet. Men än så länge har mina arbetskamrater inte förstått vinken. Får väl bli lite tydligare och börja dela ut pain-in-the-ass-fakturor.

Kan jag väl

Apropå inlägget Energikostnader, så blev jag idag övertalad att åka till IKEA. Av min man. Han tjatade länge och väl. Till slut gav jag med mig. Ok, sa jag, och så släpade han med mig. 

När Stefan är ledig på onsdagar (som ju jag alltid är ledig på) händer det att vi beter oss som riktiga pensionärer. Vi åker till IKEA och äter frukost. Sitter där tillsammans med de andra gamlingarna. Äter en vrålbillig macka, dricker apbilligt kaffe, avrundar med en kvadruppelbillig bulle och konstaterar att allt var bättre förr. När en toaborste inte kostade 4 kr, en bulle inte kostade 5 kr och ett bord definitivt inte kostade 29 kr. Man blir ju så misstänksam när det är så billigt. Och det är inte kul att gå omkring och känna sig misstänksam. Nä det var bättre förr. När det var lite dyrare. Det kändes tryggt.

Missförstå mig nu. För jag gillar IKEA. Idag blev det, förutom smörgåsen Mackan och kaffet Latte, galgarna Bumerang (hållbara för de går inte att kasta bort), klädskåpet Hemnes samt växten Sören (har döpt honom själv).
 
Nu ska vi fixa det sista fixet i vårt nyfixade förråd. Så kanske vi får plats för fler herrelösa små filurer från IKEA.

Visa fler inlägg