Plåster

Om ni kommer ihåg så skulle ju Stefan få en Ipad av bilförsäljaren, som plåster på såren. Och nu har den landat.

Hela familjen sitter i soffan och slåss om att få ladda ner appar. Himla rolig pryl. Absolut en bra ersättning för tusenlapparna vi fick betala i onödan på grund av bilförsäljarens klantigheter.

Tänk så bra också att man kan surfa precis överallt. Eller, kanske inte överallt. Det är ju inte 3G på den modellen vi fick. Men hemma har vi trådlöst bredband, så här går det ju bra i alla fall. Eller, inte riktigt på alla ställen hemma. Vi bor ju i ett betonghus med inbyggd radioskugga. Men i soffan i vardagsrummet funkar det. I alla fall om man inte sitter alltför långt till höger.

Men, som sagt, roligt är det. Och den var ju gratis. Eller, det var den kanske inte. Vi fick den ju istället för de där treochetthalvttusen kronorna. Men det är väl ändå ett ganska bra pris för en Ipad. Som vi i och för sig aldrig skulle ha köpt annars.

Nu vill ju förstås hela familjen använda den en bit utanför soffan också. Så då måste vi köpa till ett trådlöst ultratunt portabelt modem. Och skaffa ett mobilt bredbandsabonnemang. Om vi sen ska bära omkring på den så måste vi ju köpa ett käckt litet fodral också. Så den inte skadar sig. Och behöver plåster på såren. För det är dyrt det.



Oj, oj. Det blir dyrt det här.

Medvetet ohälsosam

På jobbet har jag idag lyssnat på en intressant föreläsning om kost och prestation. Och lärt mig nyttigheter. Om onyttigheter.
 
Så nu anser jag mig vara medveten. Om hur mycket socker jag fått i mig. Helt omedvetet. Och det är ju trist. Att jag slösat bort härliga onyttighetsstunder på Cornflakes och Lingongrova. Istället för på muffins, latte, choklad och rödvin.

Från och med nu kommer jag därför att ha stenkoll. Något som är onyttigt ska åtminstone vara gott. Jag kommer att vara fullständigt medveten om vad jag stoppar i mig. Nu till exempel. Nu är jag fullständigt medveten om att jag äter på en fantastiskt god hembakad vaniljbulle. Mmm. Gott.




Snabba kolhydrater. Inte konstigt att han ser lite hålögd och stirrig ut.
Eller så har han bara satt sig i halsen.

smaken är som baken

Idag var jag på ett av mina stamställen. Apoteket. 

Jag hostar nämligen mer än sover på natten. I alla fall vid horisontellt läge. Och vertikalt känns inte som ett alternativ. Så därför bad jag apotekarissan om den starkaste hostmedicinen hon hade. Helst så stark att jag blir förlamad från halsen och neråt. Sa jag. Och det var dumt. Blicken jag fick av henne sa att hon förmodligen är gift med någon som sitter i en sugrörsdriven elrullstol.

Jag fick henne dock på andra tankar genom att framkalla en hyfsat kraftig hostattack. "Slemlösande" konstaterade apotekarienaren. Och höll upp en flaska. "Den här har smak av körsbär och choklad."

Men vafan? Körsbär. Choklad. Blandat? Helt obegripligt. Med en skvätt likör hade det kanske kunnat vara något. Men inte ens lite sprit kunde hjälpa upp en sådan obeskrivligt äcklig smak. Denna artificiella smaktillsats kan inte ens med den vildaste fantasi påminna om körsbär/choklad. Möjligtvis piggelin/kattpiss. Eller skumbanan/uppstötning. Hua mig.

Tror jag tar en whisky istället.




Mmm, melon/galla.

index

Hur mår du?

Om någon skulle fråga mig hur jag mår idag, så skulle jag nog svara "Tack, ganska bra". Tror jag. För det känns helt ok idag. Eller? Det beror såklart på vad jag jämför med.

Någon annan som mår som jag gör nu kanske tycker att hon mår förjävligt. Eller toppenploppenbra. Var och en relaterar till det som man själv tycker är normalt för en själv. Ens egna index.

Så vad är mitt index? Om någon frågar mig hur jag mår, vad är mitt index som jag jämför med när jag svarar? Är det småförkyld-ganskatrött-lätthuvudvärk-indexet eller frisksomennötkärna-utsövd-energiknippe-indexet? Svaret blir ju helt olika beroende på vilket index jag använder.

Om jag frågar mig själv hur jag mår, om jag är glad eller om jag trivs, så har jag flera index att välja mellan. Ju mer positivt index jag använder desto mer negativt kommer mitt svar att bli. Vid ett negativt svar utgår jag naturligtvis ifrån att jag måste ändra på en massa saker i mitt liv för att allt ska kännas mer positivt. Tänk om jag istället hade använt ett annat index innan jag besvarade min fråga. Ett lite mer negativt. Då hade mitt svar blivit mer positivt och några större förändringar kanske inte behövs.

Så när du ställer dig själv frågan om du trivs med ditt liv, tänk dig noga för vilket index du använder. Det är inte alltid nödvändigt att försöka ändra på allting runt omkring dig. Du kanske bara använder fel index.




Städa? Nä. Jag tror jag använder Gustaf-indexet idag.

Men hallå

Nu har forskarna ägnat tio år till att göra en studie över kaffets för- och nackdelar.

Kaffe. Minskar risk för depression. Himla bra. Ta en balja. Ökar risk för hjärt- och kärlsjukdomar. Inte bra. Skippa kaffet.

Eller lev ett kort men lyckligt liv vetja. 

Vad ska man välja. Kaffe eller inte kaffe. Med kaffe - utan bröstcancer. Utan kaffe - med demens.  Högt blodtryck vs antioxidanter.

Jösses.

Fler än jag som dricker kaffe för att det är gott?




Avfuktad

Stod nyss i tvättstugan och vek tvätt med det susande ljudet av luftavfuktaren som enda underhållning. Inte som musik i mina öron direkt. Men bättre än tinnitus. Dessutom får det mina tankar att vandra. Helt andra vägar än när musik och prat hörs i bakgrunden. Helt andra vägar än när mina tankar behövs till andra viktigare saker än att vandra.

Jag gillar luftavfuktare. Den bara står där, lugn och fin. Och suger ut all fukt ur min luft. Så att den luktar gott sådär som luft ska lukta. Så att den blir lätt och fin att andas. Sen tömmer man bara ut allt det blöta och fuktiga i avloppet.

Jag skulle behöva en avfuktare ibland. När kroppen känns tung, grå och trött. När huvudet känns lite disigt. När det känns som att hösten har flyttat in i mig. Då skulle jag vilja ha en avfuktare. Som kunde suga ut allt det där trista och gråa. Förvandla disigheten till ett par liter vatten. Som man bara kan tömma ut i avloppet.

Nu är det ju inte så enkelt. Man får jobba lite själv istället. Tänka positiva tankar. Hitta på något roligt att göra. Något annat än att stå i tvättstugan och vika tvätt alltså. Nej, enkelt är det inte. Men visst vore det bra. Med en avfuktare ibland.


Skulle definitivt behöva en avfuktare.

Andra bullar

Dagens ungdom. Vad ska det bli av dem?

Ta till exempel de där två som nu befinner sig i mitt kök. En femtonårig dotter med pojkvän. Där står de. Med mjöl i ansiktena. Och bara knådar och kavlar. Bakar bullar på löpande band. Plåt efter plåt. Med stora goda vaniljbullar. Och kanelbullar. Gör så att det doftar hembakat i hela huset. Och städar undan efter sig dessutom. 

Jag säger då det. Dagens ungdom.

 
Johannas och Addes bullar

Sådeså

Jag har inget val.

När jag kom hem för en liten stund sedan, så såg jag att vår utomhustermometer stod på arton grader. Så då måste det ju bli så. Inget jag kan bestämma över alltså.  

På min vinbox står det nämligen "Serveras vid 18 grader".

Så är det.

Ha en skön fredagkväll nu. För det tänker jag ha.



Skål på er andra stackars satar som inte heller har något val!

Gilla la la la läget

Usch nu blir det bara mörkare och kallt är det och snart kommer snön och hu vad jobbigt och så trött man kommer att vara jämt och vad hemskt att det är tvåhundrasjuttio dagar kvar till semestern.

Mm. Så kan det låta nu när hösten har kommit. Men du. Det hjälper inte. Sommaren kommer inte tillbaka. Jag lovar. Det enda som händer är att man blir sur och grinig. Så varför inte bara gilla läget? Ja, alltså, nu menar jag inte att med en stor suck rycka på axlarna och försöka pina sig vidare. Jag menar verkligen GILLA läget. 

Hitta de positiva sidorna med hösten. Inte bara med de där klara, fina, soliga höstdagarna. Utan även med de gråa, disiga tisdagsmorgnarna. Bonda lite med kylan, mörkret och regnet.

Det är så skönt när det blir kallare. Jag får ta fram mina ulltofflor, min varma halsduk, (nej inte mössa - där går gränsen) och min sköna höstjacka. Du och jag kylan. Du och jag.

Så underbart när det är mörkt och mysigt. Ingen jobbig sol som bländar. Ingen som ser mina påsar under ögonen. Eller mina otvättade fönster. Tack mörkret för att du skänker lite ljus i tillvaron.

Härligt att det regnar så folk slutar tjata på mig att jag borde gå ut i det vackra vädret. Jag slipper tvätta fönster, hänga ut tvätten, sopa altanen och skaka mattor. Så skönt att vara inne och göra vad jag vill.

Så tack hösten. Jag är så förbannat glad över allt jävla mörker, den satans kylan och regnet som bara öser ner. Särskilt i morse. När jag väntade på den sabla bussen som var försenad. Tack.




Jodå. Jag gillar faktiskt hösten. Trots allt.

gps-stress

På en del dagis har de börjat sätta gps-sändare på ungarna. Om de kommer utanför en viss zon går larmet. Som fotboja ungefär. Fast lite diskretare hoppas jag.

Det skulle de behövt när Johanna gick på dagis. Vid en utflykt till en teater gick alla barn av bussen. Utom Johanna. Som stanna. Och åkte vidare till slutstationen, övergiven och ledsen. Med hjälp av en snäll tant, en busschaufför och farbror polisen kom den treåriga lilla skrutten hem igen.

Himla tur att vi hade skrivit namn och telefonnummer i jackan. Tänk om hon hade haft den andra jackan istället. Den som vi köpte på klädbytet. Då hade Johanna kommit till familjen Berggren i Sollentuna istället.

Jag är faktiskt fortfarande arg. Ja, inte på dagis alltså. Utan på Dagens Nyheter som skrev en notis om att en mamma hade tappat bort sin dotter på buss 119. Tack för den.

Nä det där med gps är nog inte så dumt. Det skulle man kunna använda på andra håll också. Inte bara på dagisbarn. På tonårsbarn till exempel så vore det utmärkt. Kommer de utanför zonen; BRÖÖL. Om vinken är för fin så kan man ju lägga till en liten elstöt också. Fantastiskt. Nu vet jag precis vad jag ska köpa till mina barn i julklapp. Vad glada de ska bli.



"Jamen här på Ekorren är det ändå ganska okej. Sen på Mullvaden blir det förstås värre.
Och om man är olydig. För då hamnar man i Kuddrummet. Jag vet en som aldrig kom ut därifrån."

Livet är hårt redan på dagis.

 

Visa fler inlägg