Svalborg

Valborg har vi valt att fira på en färja. Majbrasa får vi antagligen klara oss utan. Säkerligen är det inte den säkraste platsen att elda på. Även om igelkottarna förmodligen är av en annan åsikt. Ur ett igelkottsperspektiv lär en färja vara ett väldigt säkert ställe att ha en majbrasa på. Flygplan funkar också. Igelkottar kommer nämligen sällan genom säkerhetskontrollen. 
 
Färjan kommer att ta oss till Visby. Får vi hoppas. Det skulle ju vara tråkigt om den gick någon annanstans. För det är Visby vi hade tänkt oss att åka till över helgen. Trots att vädret tydligen ska bli rätt trist där. Men det har det ju varit varje gång jag har varit på Gotland. Eller Gråttland som jag numera kallar det. 
 
Men jaja. Det blir förhoppningsvis myspys oavsett väder. Och om det blir lite blött, kallt och tråkigt så får vi väl göra som man brukar göra när saker känns jobbigt. Låtsas som det regnar. 
 
Ha en väl vald valborg och en furstlig första maj! Det tänker jag ha.
Vadå lämna ifrån mig alla vassa föremål? Ska jag flyga naken eller? Nä då får det banne mig vara. 

Sabla Google

Det är svårt att vara förälder idag. Det var mycket lättare förr. Innan Google fanns.
 
Då gick det att sätta stopp för både det ena och det andra som ens barn ville göra. Som man som förälder inte tyckte var en vidare värst ofantligt bra idé. Och man kunde alltid motivera det med att det står så i lagen. Eller att statistiken säger att det är farligt. Eller att kungen har sagt så. Eller att det är ett känt faktum att man får kramp om man badar direkt efter maten. Och får barnförlamning om man hoppar i lövhögarna.
 
Oftast gjorde barnen som man sa också. För ingen vill väl få barnförlamning. Eller säga emot kungen.  
 
Nu för tiden är det mer "Nej mamma, titta här, i Svensk författningssamling står det att det faktiskt inte stämmer." Eller "Nej mamma, titta här, enligt Trafikverkets hemsida så visar olycksstatistiken att det inte alls är någon fara." Eller "Nej mamma, titta här, enligt Wikipedia är det där inte är sant utan bara en gammal skröna." Och det tar inte ens tio sekunder för dem att kolla upp det heller. Sabla Google.
 
Japp, det är svårt att vara förälder idag. Nu har man liksom ingen annan att skylla på. Som kungen till exempel. Nu får man sätta stopp för både det ena och det andra som ens barn vill göra. Och stå för det alldeles själv. Sabla Google.
 
Snälla Google. Om barnen googlar på "godis på vardagar", kan inte du vara snäll och säga att det inte är tillåtet. För att kungen har sagt så. 

Föräldrar som langar

Vi har alltid varit väldigt bestämda med att vi aldrig köper ut åt våra barn. Eller åt några andra barn heller för den delen. Aldrig. Inte ens pyttelite. Och inte ens om de så bara är några timmar från att ha åldern inne. Men idag sprack det. Rejält.
 
Sara, sjutton år och åtta månader, tog bilen tillsammans med sin storasyster och chaufför Johanna för att göra ett planerat inköp. När de gått runt i butiken och plockat ihop allt de behövde och det var dags att betala så blev det stopp. ("Nänänä. Du är för ung.") Och Johanna fick inte heller köpa, eftersom det var uppenbart att det var Sara som egentligen skulle handla. ("Nänänä. Det går vi inte på.") Till slut ringde Sara till Stefan. Som fick ta den andra bilen och åka dit han också. Så nu har vi trots allt gjort det. Vi har gjort oss skyldiga till langning. Vi har köpt ut en dvärghamster till vår minderåriga dotter. 
 
Man måste nämligen vara myndig för att köpa husdjur. Och det är ju i och för sig bra. Att inte en sjuåring kan komma intraskandes och köpa dansmöss och guldfiskar hur som helst. ("Två guldfithkar, tre thebrafinkar, fyra danthmöth och neontetror för rethten.") Jag menar. Det kan ju få konsekvenser. Som till exempel att butiksinnehavaren inte förstår vad någon som precis har tappat alla framtänderna säger och därför glatt lägger ner en elektrisk ål samt två jordekorrar i en påse. Istället för i två olika. Men framför allt får det konsekvenserna att föräldrar börjar langa smådjur till sina barn.
 
Nä. Det är illa det här. Det kan ju sluta hur som helst. Man börjar med något litet bara. Som en dvärghamster. Och så fortsätter det med marsvin och dvärghöns. Sen dröjer det väl inte länge förrän man kör runt i en skåpbil och langar både getter och shetlandsponnies. Nä. Det är illa det här. Men hamstern är söt. Han heter Harry. 
 
Liam tycker också att Harry är söt. Lika söt som kycklingbitar i gelé.

Hej vår

Efter nästan en veckas feberdvala så sitter jag här och känner mig lika trött och urholkad som Kvilleken. Jag har gjort mig ett litet bo här i hörnet av hörnsoffan. Med hjälp av kuddar och filtar. Och en dator och två fjärrkontroller.
 
Men nu när jag vaknade upp här i mitt ide och tittade ut likt en nyvaken vårbjörn med pälsrufs så blev jag besviken. Mäh! Skulle det inte vara vår när man vaknar upp så här. Regn och hagel. Vilket ohyfs. Jaja. Nu har ju i alla fall helgen hela helgen på sig. Att våra till sig lite.
 
Och det har förresten sina fördelar att känna sig som en gammal ek. Man behöver inte göra så mycket. Man kan bara sitta här i sitt lilla hörn. Och vara mossig. Just nu sitter jag här och tittar på när Stefan rensar ut böcker ur bokhyllorna. Vi brukar göra det då och då. För om vi skulle spara alla böcker när vi har läst ut dem så skulle vårt hem se ut som ett bibliotek. Och på biblioteket måste man vara tyst. Man får inte ens tänka högt. Och jag som har så höga tankar om böcker. Och ju fler böcker. Desto högre blir de. Bokhögarna. Så det funkar ju inte.
 
Den här utrensningen blev lite rensigare än vanligt också. För nu åkte till och med Bra Böckers lexikon ut. Alla tjugofem delarna. Det trodde vi inte när vi köpte det för över tjugofem år sen. Då skulle alla ha ett lexikon hemma. Gärna i så många delar som möjligt. Och allra helst Bra Böckers. Så att det tog minst två och ett halvt år att samla ihop det. Tillsammans med fyrtiosju andra böcker som man var tvungen att köpa för att de också ingick i bokpaketen. Och nu är de snart borta allihop. Hej då åttiotalet.
 
 

Långhelg

Jag tror bestämt att att några virusar lite hastigt och lustigt har bestämt sig för att ta långhelg. De har nämligen fortfarande ett riktigt partyparty. Rena rama discofebern. Och har inte ens börjat fundera på refrängen. Det är en dag imorgon också. Försökte jag övertyga dem om. Men icke. Sa de. Och fortsatte parta. 
 
Det verkar alltså inte bättre än att deras värd för denna weakendresa får reservera ännu ett par dagars logi för de små liven. Suck.
 
Men kära arbetskamrater. Ni bör nog vara glada att jag håller mig hemma ett par dagar. För den glädje som mina tillfälliga gäster sprider är liksom inte sådär jättekul. Det är mest interna skämt inom virusvärlden. Riktig svalghumor. Och en massa andra sjuka skämt.
 
Äre härre e party?

Helgvirus

I slutet av påskhelgen blev jag lite hängig. Inte jättehängig. Bara sådär lagom mediumhängig. Men så fort det blev vardag så kände jag mig ohängig igen. Efter en kort men intensiv vecka på jobbet så kom hänget liksom tillbaka igen igår kväll. Så nu sitter jag här och är ännu hängigare än förra helgen. Riktigt hänghängig. Med feber, hosta och nysningar så är det inte heller någon annan som vill hänga med mig. Så jag hänger här i ett soffhörn alldeles själv. Men det förstås. Jag har ju mina nysningar. 
 
Så hur kommer det sig egentligen. Att så fort det blir helg så hoppar alla möjliga virusar och bakterier på en. Är det för att man inte är på sin vakt när man är ledig? Man blir liksom sådär finfint avslappnad. Och då. När man minst anar det. Så slänger de sig över en.
 
Eller är det så att alla virusar och bakterier också jobbar i veckorna. På laboratorier och forskningsanstalter till exempel. Eller i små slemfabriker. Så att de helt enkelt är upptagna med annat. Något viktigare. Och så när det blir helg så släpper de lös och blir lite wild and crazy. Hoppar på en människa och har lite lajbans i näshålan. Ett riktigt fredagsnys. En perfekt uppladdning inför helgens örsprångmarscher och luftrörsfärder. Det kan ju så klart bli en väldigt intensiv helg för ett litet virus. Men hosta vad det hosta vill. Man måste ju få slå sig lös lite på helgerna. Innan det är dags att åka slem till vardagen.
 
Ja vadå. Även ett virus kan väl ha lite söndagsångest.

Färdigjagat

Nu är årets äggjakt över. Så nu sitter vi här med ett kilo godis var. Eller niohundra gram. För jag har säkert hunnit äta ett hekto redan. Eller kanske åttahundrafemtio. För nu försvann ett halvt hekto till bara under ett par meningar.
 
Förr om åren så har Stefan och jag fått vara väldigt taktiska vid själva godisinköpet. För att tillgodose även äggledarnas godisbehov. Om vi har haft till exempel fem äggjagare så har vi ofta råkat köpa nio godisbitar av varje sort. Då blir det en var till äggjagarna. Och eftersom det inte räcker till en till var, så har äggledarna tyvärr fått dela på resten. Det vill säga två var. När man köper lite mindre godisbitar blir detta kanske svårt. Att köpa exakt nio stycken av varje sort menar jag. Men då kan man räddas av att varje sort ofta finns i olika färger. Vilket innebär att man måste vara jätterättvis och se till att alla får en var av samma färg. Vilket innebär att det kanske inte ens räcker till en var av varje färg. Vilket innebär att äggledarna får allihop. Hoppsan.
 
De senaste åren har vi dock inte behövt vara fullt så taktiska. Vi har nämligen fått vara både äggledare och äggjagare. Vår äggjaktsuppfostran har lyckats och givit oss en ny generation duktiga äggledare. Vi har så att säga tryggat vår ålderdom. Ur ett äggjaktsperspektiv i alla fall. 
 
I årets äggjakt skapade vi ett evenemang på Facebook där det fanns lite olika kryptiska ledtrådar på sidan. Varje ledtråd ledde till en gömd lapp med en siffra på, skriven med citronsaft. Så den syntes inte. Mähähä. Dessutom hade vi struntat i en av lapparna och istället skrivit siffran på en spegeI med hjälp av lite tvål. Här var äggjagarna tvungna att andas som små flåsande getter på spegeln för att se siffran. Till slut lyckades de även få fram siffrorna på lapparna genom att nästan elda upp dem. Och då var det bara att försöka knäcka ledtråden till var själva kodnyckeln fanns. Vilket var på en sida i en bok. 
 
När äggen till slut hade hittat sina äggjagare var det vår tur. I denna jakt deltog även katterna. Som lappbärare. När alla lappar hade samlats in från katter och diverse andra fyndiga gömställen i huset, var det dags att knäcka sifferkoden som stod på baksidan av lapparna. Och till slut hade även äggledaräggjagarna fått var sitt påskägg. Fyllt till bredden av gröna grodor och geléhjärtan. Alternativt mörk choklad och spritgodisar. Ni kan säkert gissa vilket som var mitt. Och ni som gissar på gröna grodor och geléhjärtan. Gissa igen. Och ni som gissar på gröna grodor och geléhjärtan igen. Skärp er.
 
 

Alltannatänlångfredag

Visst kan Långfredag kännas lång. Speciellt för någon stackare som hänger på ett kors hela dagen. Men när man är ledig från jobbet och bara vill chilla lite, så känns den allt annat än lång. 
 
Jag vaknade sent. Helt insnurrad i täcket (kokongfredag) och vips hade halva förmiddagen gått. Åt frukost i lugn och ro (komigångfredag) innan jag sorterade återvinningen (kartongfredag), hängde undan vinterjackorna (säsongfredag), plockade undan verktygen som legat framme sen förra helgen (tångfredag) och satte igång(fredag) en maskin tvätt. Sprang fram och tillbaka (pingpongfredag) i en timme innan batteriet tog slut och jag var tvungen att återvända till laddningsstationen. Det vill säga en kopp kaffe i solen (balkongfredag). Samtidigt som jag försökte komma på hur årets äggjakt ska gå till.
 
Mycket svårt. Vi har under åren som gått förmodligen redan använt alla idéer som finns. Jag som gillar auktioner hade ett förslag att vi skulle auktionera ut påskäggen. Den som bjuder högst får det. Så skulle Stefan och jag få lite extra pengar till sommarsemestern också. Förena nytta med nöje så att säga. Men eftersom själva äggjagarna inte skulle uppskatta det lika mycket som själva äggledarna så fick jag lägga den idén på hyllan. 
 
För som äggledare har man ändå någon typ av ansvar. Man får ju inte leda äggjagarna ner i fördärvet. Om inte ett kilo godis räknas som fördärv förstås. Och det gör det kanske. Aj då. Så nu bestämde jag lite hastigt och lustigt en sak. I år blir det surdegsbröd, vetegräs och en påse chiafrön i påskäggen istället. Tyvärr har ju Stefan redan hunnit köpa sju kilo godis. Men jaja. Äggledarna får naturligtvis ta ett tungt ansvar här. Cirka treochetthalvt kilo ansvar var. 
 
Glad påsk på er alla äggjagare, äggledare och alla andra typer av äggande människor där ute. Låt påskharen och alla hans kycklingar vara med er!
 
Always look on the bright side of life (sjungensångfredag).

Oskämt

Jaha. Där gick ännu en första-april utan att jag stötte på ett endaste aprilskämt. Jag börjar tro att aprilskämt faktiskt bara är ett aprilskämt.
 
Visserligen såg äpplet som jag åt igår lite småruttet ut. Det var nog skämt. Men annars var allting lika allvarligt som vanligt. Ja det förstås. Telia tog ju bort femman och nian ur vårt kanalutbud. Och ersatte dem med Disney channel. Det var ju ett skämt det också. Men annars så var dagen oförskämt oskämtig.
 
Jaja. Så kan det vara. Nu ska jag åka iväg och handla på Ica Maxi. Så man får sig en liten Gin & Tonic så här en skärtorsdagskväll. För det var ju himla bra tycker jag. Att Ica börjar sälja gin. Får se upp bara så att jag inte krockar med några av de där zebrorna och lamorna som rymde från Skansen igår. De hade tydligen dragit sig ut mot förorten. Jösses ja. Vad det händer konstiga saker den här tiden på året.
 
Icas egna vaaaror
 

Fly ni bara

Imorgon är det dags för alla häxor att dra till Blåkulla. Så alla ni som känner er lite lagom häxiga kanske funderar på att följa med på färden. Gör inte det. Att åka iväg till Blåkulla över hela påskhelgen är: Så. Himla. Fegt.
 
Det är ju här hemma häxandet behövs. Och på arbetsplatserna. När  någon inte diskar sin kaffekopp utan bara ställer den i diskhon. Zablam. Varde padda. Eller när någon pratar i sin mobil samtidigt som den tar rivna morötter i salladsbaren och spiller morötter i mitt glas. Zablam. Och för att inte tala om vägen till och från jobbet. Cigarettrökning i busskön. Zablam. Slänger sig ner på sätet mitt framför en krum åttiosjuåring. Zablam.
 
Även på hemmafronten kan lite småhäxerier behövas. Telefonförsäljare. Grannens snickare som snor vår parkeringsplats. Zablam. Zablam. Eller när någon bygger Empire State Building av sopor ovanpå den redan fulla soppåsen i köket bara för att man inte orkar gå ut med den. Zablam. Eller vänta. Det är ju jag som brukar göra det. Nåja. Att vara padda har ju sina fördelar. Man slipper gå ut med soporna till exempel.
 
Zablam
Visa fler inlägg