Påskinlägg

Så var årets påskhelg snart till ända. Och med den även den tjugo år långa äggjaktseran. Årets äggjakt var nämligen den allra sista. Något vi lite fint hintade om genom att basera jakten på berömda citat och gamla ordspråk. Passar väl vuxna äggjaktsdeltagare på typ tjugo år och uppåt. Tänkte vi.
 
Som vanligt hade även barnen anordnat äggjakt för mig och Stefan. ("Nåja." Sa barnen. "Ni fyller ju femtio i år. Så det är kanske dags att årets äggjakt blir den sista även för er. Hrmf.")  Jakten utgick från vår morgonrutin med små lappar strategiskt utplacerade bakom rullgardinen i sovrummet, i toarullehållaren, i kaffemaskinen, i tandkrämstuben och i datorn. Och japp. Vi hittade äggen till slut. Och näpp. Vi hittade aldrig lappen i tandkrämstuben. Trots att vi använde en decimeter tandkräm för att borsta tänderna. Och japp. Tandkrämen kommer förmodligen att smaka papper i flera veckor (mm..rutat papper...kollegieblock 2014...med en bouquet av damm och åsneöra) innan den bestämmer sig för att prutta ut lappen på tandborsten. Men det gör inget. Jag har hört att papper ska vara bra för tänderna. Eller var det för att tända med? Nåja. Något av det var det i alla fall. 
 
Efter äggjakten och påsklunchen så blev jag så trött att jag tog en liten lur. Eller tupplur som det ju kallas när det är påsk. Eller kallur skulle det ju kunna heta nu också, med tanke på hur varmt det absolut inte är ute. Det är faktiskt så ovarmt att hela min plan för trädgårdsarbete i helgen gick upp i rök. Snörök. 
 
Nåja. Jag får väl hoppas på lite utefix nästa helg på landet. Och helgen efter det här hemma. Om jag vill gå ut över huvud taget då. För då kommer ju Ronia. Mihihi. 
 
Hoppas att ni alla har haft en finfin påskhelg! Det har jag haft.
 
Ååh titta. Trädet blommar. Med vita blommor istället för rosa. Så kul. (Nejnej dumsnut.) 
 
 

Orrekullaöppning

Årets Orrekullaöppning gick finfint. Inga kajor i tallrikshyllan. Eller i några andra hyllor heller för den delen. Inga möss i tofflorna. Eller i några andra skor heller för den delen. Endast ett par tre döda flugor. Och några levande också för den delen. Så tack vare ickekajor, ickemöss, flugor och alla delar så gick urstädningen av huset smärtfritt i år. 
 
Helt smärtfritt var det dock inte på söndag morgon efter det att jag grävt, krattat och rensat hela lördagen. Med sol från nästan molnfri himmel så var det enkelt att tillbringa hela dagen i trädgården. Vilket även syntes på min smått brända näsa, panna, kinder...ja hela ansiktet faktiskt. Attans. Att jag aldrig lär mig att jag är lika solkänslig som en hel koloni vampyrer. Så på söndagen åkte bonnkepan på. (Japp. Äkta retrobondekepa. I tyg med färgad plastskärm och allt. Från Lantmännen. Och nej. Ni kommer inte att få se en bild på mig i den. Någon måtta får det vara på utlämnandet.)
 
Stefan höll sig till de tyngre grejerna. Bra träning. Säger han. Att gräva upp stora träd med rötterna. Såbradå. Säger jag. Att vi har hela skogen här utanför. Även om om skogsägaren säkert skulle bli lite upprörd om hans träd började grävas upp av någon skum typ. "Stora sorkar vi har i år, hrm hrm". Nä. Det håller inte. Stefan får träna hemma på tomten. (Han har säkert en massa julgranar som han vill få uppgrävda.)
 
Själv grävde jag bara bort gräs runt buskarna. Lämnade en påsklilja dock. Kunde inte med att ta livet av den när den precis hade fått vårkänslor. Får vänta till nästa gång. Och nu tycker ni säkert att jag är svag som en silverfisk. Som bara gräver bort gräs. När Stefan gräver bort träd. Men då ska jag tala om en sak. Att gräs. Det är inget att leka med. I alla fall inget för silverfiskar. Sorkar däremot. Sorkar is the shit. Och de är stora i år också. Har jag hört.
 
Schersmin med vårrusig påsklilja.
 
 
Stubbe med vårrusig Stefan.
 
 
Någontypavspirea med vårrusig spade.
 
 
Visa fler inlägg