Ser lovande ut

Har haft en veckas semester från jobb, städning och bloggning. Istället har Idas lägenhet blivit klar och inflyttad i. Johannas nya rum har målats och fått nytt golv. Möbler har flyttats. Svett har runnit. Godis har ätits. Glögg har druckits (för julkänslans skull).

Mitt i allt åkte vi till Tropicarium vid Kolmården. Tittade på hajar, ormar och ödlor och söta små apor. Små apor som hoppade upp på oss. Satt en stund på axeln och var lite småtrevliga. "Rör ej djuren" stod det på en skylt. Vilka små maffiaapor. Rör inte oss. Vi rör dig.

Imorgon är det nytt år. 2011. Ska jag avslöja mina nyårslöften? Kan jag väl. Jag har inga. Jag tycker att nyårslöften är fåniga. Ett sätt att slippa förändra sig själv och sina vanor under resten av året. "Tyvärr. Kan inte göra någonting åt det. Är ju bara mitten av april nu."

Jag har all möjlighet att reflektera över mitt beteende när som helst. Oavsett datum. Jag har också alla möjligheter att göra någonting åt det. Om jag vill. Oavsett datum. Det hänger liksom inte på vilken månad eller dag det är. Det hänger på att jag verkligen vill förändra någonting. Och för min del sammanfaller det i princip aldrig med nyårsafton. Ett nyårslöfte som ges bara för att det är nyårsafton och inte för att jag innerst inne vill göra en förändring, är som gjort för att brytas.

En sak kan jag dock lova. Att jag tänker äta en god middag och fira nyår med min familj ikväll. Men före dess ska jag flytta några möbler till.

Gott Nytt År!


Kan du kolla om jag har någonting på ryggen?

God Jul!

Gröten var god. Mandeln är funnen. Klapparna upprivna, uppskattade av upphetsade barn. Före Kalle Anka och allt. Busigt värre.

Mitt i paketöppnandet, en konversation på hög nivå av typisk Nybergskaraktär.
Sara: Aaah, jag har tappat känseln!
Johanna: Det är min fot.
Sara: Jaha. Då så.

Nu väntar julfika, Kalle Anka, mormor-och-morfars-besök och en god julmiddag.

GOD JUL!



Före-bilden. Efter-bilden kan inte visas pga kaos.

I väntans tider

Okej. Nu är det bara att vänta. På gröten, Kalle Anka, knäcken, skinkan och tomten. Vi har i och för sig smygbörjat godisätandet och skinksmakandet. Gröt blev det lite i morse också. Och ute på tomten har vi redan varit.

Finns inga klappar under granen dock. Kommer inte att finnas några där imorgon heller (tyvärr tjejer). Får inte plats några där nämligen. Vår gran är den yvigaste granen i granskapet. Grenarna slickar golvet. Klapparna får ligga lite utspritt runt omkring istället.

Nu ligger en vansinnigt stor klapp och en liten gullig en bredvid granen. Den stora är till ett av våra barn. Jag säger inte vilket (tyvärr igen tjejer). Den lilla kom som en stor överraskning igår med posten. Från kompis till mig. Med rim och allt. Jag är imponerad. Rimponerad. Fina Nina.

Snart är det dags för det som barnen sett fram emot hela veckan. Ja, jag vet, julafton imorgon. Men nu var det inte det jag tänkte på. Snart är det uppesittarkväll med Bingolotto. Vi har en lott var. Det är pensionärsvarning på våra barn. Och på oss. Hoppas vi vinner ett halvt kilo kaffe. Eller en bil.

Ha en himla god jul nu!





Tycka terrorist trist

Det där med terrorister. Blev ju lite fundersam över kassen jag hittade igår (se förra inlägget). Tänker faktiskt en hel del på det. Kan inte låta bli att titta lite snett på folk på stan. "Är det verkligen bara en bylsig jacka?" eller "Varför är han där så nervös?". Inte klokt att bli så misstänksam mot sina medmänniskor. Bara på grund av en ensam galning. Jag inser ju att det är mina tankar och fantasier som rusar iväg. Frågan är om alla inser det.

Tänker på det när jag snurrar runt och letar julklappar på stan. Poliserna står som spö i backen. Står och pratar med människor. Som kanske känner sig oroliga. Speciellt på Drottninggatan. Känns tryggt och bra. Kan säkert avskräcka en del småskurkar från att göra inbrott och stjäla handväskor. Fler poliser på gatorna ska vi ha. Även andra gator än Drottninggatan. Även utan terroristhot.

Funderar på varför Sverige har blivit det nya terroristmålet. Kanske är det inte så. Kanske är det bara en enda dyslektisk terrorist som läser om det nya turistmålet Stockholm i lilla Sverige. Det populära turiststråket Drottninggatan. Kanske gick han in på Turistinformationen. Tänkte  "Vilket trevligt initiativ!". Frågade efter vägen till Åhlens och fick en vägbeskrivning. Men det där med höger och vänster kan vara svårt. Om man är terrorist. Och har dyslexi.

Usch. Får man verkligen skämta om det här? Känns på något sätt lättare då.



"Åh va bra! Terroristinformation!"

Skumbananer och marsipangrisar

Tunnelbanan seg som skumbanan. Roar mig med att komma på vad SL egentligen står för. Satans Luspudlar. SpårLöst (försvunnen). Stockholms Loser. Sponsrar Losec. Resan blir genast intressantare.

Hittar en bortglömd kasse under sätet. Oj. Tänk om det är ännu ett terroristdåd. Kollar så att det inte ligger en mycket liten terrorist i kassen. Ingen terrorist. Men en gris. En marsipangris. Som innehåller en bomb? Nä. Då borde det inte vara en gris väl. En hund hade varit lämpligare. En rondellhund. Av marsipan.

Bestämmer mig för att det inte är någon fara. Lämnar den kvarglömda kassen till tunnelbaneföraren. Får ångest på väg därifrån. Tänk om det trots allt var en marsipangrisbomb. Som jag precis lämnat över till en stackars SL-anställd. Så arg på SL var jag ju inte.


Vänta! Han till höger ser lite misstänkt ut. Och är det verkligen ett äpple han har i munnen?


Glögginlägg

En riktig julpysslarsöndag. Lussebullar, kolakakor, drömmar och pepparkakshus. Knäck och kola. Klä granen.

Några tips till alla andra som ska julpyssla idag.

Om lussebullarna istället för vackra snurredrutter ser ut som högar med gult hundbajs - ta en glögg. Om kolakakorna blev kolkakor - ta en glögg. Om drömmarna ser ut som dina värsta mardrömmar - ta en glögg. Om pepparkakshusbygget skulle platsa i Fuskbyggarna eller i värsta fall resultara i en kopia av Stonehenge - ta en glögg. Om kolan tar knäcken på dig och knäcken ger dig kolera - ta en glögg.

Då skiter man i att granen ser så jävlig ut att man inte ser om den står uppochner eller inte.

Ha en trevlig fjärde advent!



För oss gick det i och för sig bra. Glögg drack jag ändå.

Negativ?

Ibland får jag höra att jag är negativ. Vadå negativ?

Bättre att vara negativ än diabild. Något plastigt innanför ett hårt yttre. Något man kan se rakt igenom.

Negativ gör mörker till ljus, är mjukt och följsamt samt ger möjlighet till många vackra bilder av verkligheten.

Tycker du att jag är negativ? I så fall, tack! Jag tar det som en komplimang. Nu var jag väl lite positiv, va?

Listor

Ett av symptomen på att jag har för många tankar snurrande i hjärnan, är listor. Listsymptomet innebär att jag är tvungen att skriva upp allt jag ska fundera vidare på, göra eller köpa, på en lista. Annars glömmer jag. Jag kan alltså mäta min tillfälliga förvirring i antalet listor. Nu har jag fem. Är alltså tämligen illa ute just nu.

Sitter just nu och försöker få ordning på en av dem. Den med alla julklappar som vi har köpt till barnen. (Och nej, barn, här tänker jag inte tala om vad vi har köpt.) Att få den listan att bli rättvis är lika svårt som en Bergmanfilm. Blir ungefär som när man ska såga av benen på ett bord. "Oj, det blev lite mycket här. Nu får jag ta lite mer på de andra också." Bordet blir lägre och lägre. Men listan blir längre och längre. Om jag hittar en bra grej till någon så måste jag hitta något till de andra också. Håller på att spräcka julbudgeten. (Som om vi hade någon.) Funderade på att istället börja ta bort julklappar. Men kom fram till att resultatet lär bli likadant. Fast tvärtom. Blir liksom bara en tummetott kvar. Inte så himla rättvist det heller.

Så tyvärr, mina kära barn. Det kanske blir lite orättvist med julklapparna. Men bara lite. Pyttelite. Eller ännu mindre. Men den som får få klappar, kan få många kramar istället. Från mutti.

Informationsstress

För mycket information leder till utmattningssymptom. Sex av tio kontorsanställda upplever att de blir stressade av att behöva ta emot och sortera alltför mycket information. Det är framför allt mailen som är boven.

Själv känner jag att det finns flera andra situationer där jag får för mycket information. Då jag känner att stressen kryper på mig. Slickar mig i ansiktet. Påträngande och dräglande. Låt mig ta några exempel. "Jag sitter och bajsar". För mycket information. "Mjölken jag använde i pannkakssmeten gick ut förra veckan". För mycket information. "Nu var det två månader sedan jag bytte lakan i min säng". Hm. "Den där godisbiten du åt nyss hittade jag under vardagsrumsmattan." Definitivt för mycket information.

Information finns runt omkring oss hur vi än gör. Den kommer till oss skriftligt eller muntligt. På jobbet eller hemma. Vi måste lära oss att sålla. Vi behöver inte lyssna på allt vi hör. Eller läsa allt vi ser. Och när vi gör det, så kanske vi ska våga sortera in lite fler saker i grejer-jag-inte-orkar-eller-behöver-bry-mig-om-facket i hjärnan. Våga vägra veta. Släppa lite koll.

Så barn, om ni undrar vad som hänt med allt ni bett mig fixa på sistone så har jag börjat öva. På att inte lyssna på allt jag hör. På att sortera in saker i rätt fack. Eller så är jag bara glömsk. Men det andra lät bättre.

Va?

"Jag har köpt ett par vantar till dig."

Va? Tar upp den tappade hakan och påminner mig själv om att blinka. Va? Vad sa han? Min man sa något som lät som om han har köpt kläder. Till mig. "Ja, jag har köpt ett par nya vantar till dig."

"                                ". Jag saknar ord. 

Men inte vantar. Inte nu längre. Och ja, Stefan. Du har rätt. Det var värt ett blogginlägg. Puss!

Visa fler inlägg