Hänt i advent 3

Tredje advent firades flera dagar i förväg tillsammans med Förkylning och Feber. Två otrevliga typer som knackade på i onsdags kväll och stannade oinbjudna över hela helgen. Igår sparkade jag dock ut dem. Johanna flyttade nämligen till sin nya lägenhet igår. Och det ville ju såklart en mutti hjälpa till med. Så gott det gick i alla fall. Jag slapp som tur var att springa upp och ner för alla trappor. (Jorå. Johanna också. Tredje våningen. Utan hiss. Jösses. Vad är det med alla.) Jag satt istället uppe i Johannas sovrum på en kräksgul  femtiotalslinoleummatta och la ett snyggt mörkbrunt klickgolv. Eller klick och klick. Jag fick sula till plankorna ordentligt med en välriktad spark innan de åkte ihop med ett PANG. Men fint blev det. Panggolvet. Och tillsammans med nymålade väggar i en blågrå nyans så är Johannas nya sovrum ett av de finaste sovrummen i hela Vällingby. 
 
Så idag har Sara tagit sitt pick och pack och flyttat in i lägenheten längst ner. Hon håller nu som bäst på att inreda. Själv håller jag nu som bäst på att utreda. Vad jag ska göra med de två extra rum som uppstår här hemma. Det ena kommer att fungera som gästrum. Men det kan ju vara en kombo tänker jag. Med något annat. Det andra är liksom ett öppet allrum. Som uppenbarligen ska fungera för allt. Det heter ju så. Hur som helst. Förslag på rumsidéer mottages tacksamt. 
 
Igår kom även granen på besök. Nej inte grannen. Granen. Den brukar ju komma och hälsa på så här på tredje advent. Stanna några veckor. Och sen flytta tillbaka till sin vanliga granverksamhet. Det vill säga stå i skogen och se barrig ut. Visserligen går den via flismaskin och skulle därmed kunna återuppstå som någonting helt annat som också trivs i jorden. En daggmask till exempel. Men den blir ju inte lätt. Att hänga kulorna i nästa år menar jag. Så vi får hoppas på att den blir en gran igen. Eller åtminstone en en. En liten julen. Då håller den länge också säger de ju. För julen varar ända fram till påska. Och det är ju bra. 
 
Nä nu är det dags att plocka in honom. Granen alltså. Inte grannen. Han har nämligen inte fått komma in i värmen än. Och då menar jag inte heller grannen. Han är inne i vämen. Fast hemma hos sig. Jag tror i alla fall att han har det varmt där. Ja grannen menar jag. Inte granen. Den har det ganska så kallt runt foten nu. Men snart så. Ska han få komma in. Och bli påklädd. Granen.  
 
Men jösses tomten. Nu tänder du väl ändå från fel håll. 
 
 
 
 

Hänt i advent 2

Gårdagen var mer en gådag än en gårdag. Vi gick väldigt många steg. Trappsteg framför allt. Eftersom vi hjälpte dotter med familj att flytta. Från en trea på tredje våningen. Utan hiss. Till en villa på nollte våningen. Utan hiss. Nu får man väl trots allt vara glad att det ändå fanns trappor. Skulle blivit ännu besvärligare om de bodde på tredje våningen utan trappor. Utan hiss.
 
Vi klarade oss faktiskt på en styck flyttdag och hann till och med hjälpa till att bygga ihop sängen åt dem innan vi åkte. Så att den småbarnsochflytt-trötta familjen åtminstone kunde gå och lägga sig och sova någonstans mitt i röran. Och så att det storbarnsochflytt-trötta paret kunde åka hem och slänga sig i soffan mitt i röran. Innan de också somnade. Och vaknade nästa morgon med en obegriplig träningsvärk i vaderna. Ja i alla fall jag. Stefan får inte träningsvärk än mindre att han ålar sig fram och tillbaka till Säffle. Men som tur är kan jag i alla fall gå upp för trapporna här hemma. Men eftersom jag inte kan gå ner igen så blir det så att säga naturligt att hålla sig på övervåningen. Otur att tvättstugan ligger på nedervåningen. Himla otur. 
 
Idag har jag förutom att hålla mig på övervåningen ägnat mesta tiden åt småfix. Sånt där man kan ägna en söndag åt. När man inte orkar göra så mycket mer än att småfixa. Och vet ni. Jag glömde min julkalenderöl igår. Så idag har jag två. Stackars mig. Det får nog bli en till förrätten också. Ja till chipsen alltså. För ni vet. Man måste äta salt om man har ont i vaderna. Det är jag helt säker på att jag har läst någonstans. Tror det stod i ett blogginlägg som någon skrev idag. Jaja. Minnet är kort.
 
Ja just det. Nu kom jag ihåg. Det stod "Man måste äta salt om man har ont i vaderna." Jajamen. Precis så stod det. 
 
Ha en himla trevlig andra advent nu. Det tänker jag ha.
 
 

Hänt i advent 1

Första helgen i december. Tänk vad tiden går. Det känns som om det bara var två veckor sen jag fyllde femtio. Och så är det hela femton dagar. Ja jösses. 
 
Femtioårsdagen firades i ett stillsamt och mysigt Nora. Tillsammans med Stefan. I present fick jag presentkort i MOS (Mall of Scandinavia) som senare omvandlades till två finfina ullplädar från Klippan (tack alla Nybergare). Jag fick också en kväll i januari med Johan Glans. Eller ja. Det blir inte bara han och jag förstås. Stefan ska ju följa med också (tack Stefan). Och så fick jag Prosecco, finfin choklad och en shoppinghelg i vår tillsammans med mina finfina barn som vet precis vad en mutti gillar (tack alla barn & co).
 
I fredags var det lucköppning för första gången. Och nu när vi har påstått att barnen har blivit för stora för en paketkalender (jomenalltså de är ju i alla fall över tjugo hela högen) och därmed för första gången får vara utan. Så har jag fått två. Mähähä. En trisslottkalender (tack Stefan). Och (tadadada) en ölkalender (tack Stefan). Så varje morgon står det en påse på köksbordet med en flaska öl inköpt från ett arbetskamratligt mikromikrobryggeri. Ölen får dock vänta ända till kvällen med att bli uppdrucken. Det blir ju inte så bra med öl till frukost. Jag är nämligen så himla trött på morgonen att jag ibland inte vet vad jag håller på med. Och riskerar därmed att skrapa ölen och dricka trisslotten. Och så kan man inte ha det. Nu kanske jag bara tuggar på trisslotten och skrapar smörgåsen. Och det känns inte lika illa. Jag menar. Tuggat på trisslotter har väl de flesta gjort i sina dar. Bara man inte äter upp det där lilla kontrollfältet. Nu står det i och för sig bara att man inte får skrapa där. Men jag antar att man inte får tugga där heller. Men jag kan nog tycka att de borde förtydliga det lite. Får ej skrapas eller knapras på. Skulle det stå. Mycket tydligare. Sådeså.   
 
Både igår och idag har vi firat advent med att tukta vinrankan här nere vid uteplatsen. Och på staketet. Och i buskarna. Och i trädet. Och på taket. Och hos grannen. Ja för tusan hakar. När människan försvinner från jorden. Då kommer hela världen att tas över av vindruvor. (Moahaha, världsherravälde). Nu kommer dock just vår vinranka att få vänta ett tag med att ta över världen. För den är numera lika klippt och skuren som glögg och pepparkakor på första advent. 
 
Och på tal om det. Ha en finfin första advent. Det tänker jag ha. 
 
 
 
 
Tadaaa
 
 
 
Visa fler inlägg