danföredan

Så här dan före dan satsar vi på att mysa in julen. Att ha julmaten inhandlad, skinkan griljerad, granen klädd och klapparna inslagna. Så att hela danföredan bara blir en enda lång och skön utandning inför julafton. Tänk att bara toffla runt här hemma och stilla vänta på morgondagen.

Jo, jag vet. Så. Himla. Långtråkigt.

Nu bara måste jag göra någonting. Men allting är ju för bövelen redan fixat! Funderar på att slå in en morot i julklappspapper till marsvinet. Eller slå in marsvinet. Eller koka mer knäck. Eller klappa ihop och bli knäckt. Eller...aaah...vad som helst!

Nä, nu får jag skärpa mig. Och varva ner lite. Sätta mig ner och läsa en bok kanske. Så har jag åtminstone sysselsättning för en kvart till. Sen skulle jag ju faktiskt kunna skriva lite julrim också. Som jag inte har gjort på flera år. Det brukar kunna ta rätt lång tid. Å va bra!

Till slut vill jag er alla önska
trots barmark och grönska
en skönare helg och godare jul
med mera mys och mindre strul
Njut och slappa utan måtta
Bäst av allt, ni slipper skotta!

God Jul på er!



Man kan väl säga att toppen på granen inte var direkt toppen.
Och som alla vid en riktigt bad hair day, så fick det bli mössa. En toppluva.

Någon stjärna äger vi inte. Förra året surrade vi fast en nalle längst upp i granen.

Nä, jag vet. Vår familj är inte som andra.





Pysselpussel

Det är mycket nu.

December är en farfylld månad. En sysslofylld, pysselfylld, pusselfylld månad. Då alla möjliga och omöjliga aktiviteter ska pusslas ihop under dygnens vakna och ovakna timmar. För att till slut på julafton bilda en glimmande, fröjdefull och hemvävd julbonad. Med ett dignande julbord, en vacker julgran samt finklädda tindrande barn som nöjda öppnar julklapparna innehållandes deras högsta önskningar.

Eller?

Jovisst är det väl mycket att göra i december. Men vad gör man då? Gör allting i november istället? Nja. En del kanske. Men framför allt så gäller det nog att prioritera.

I år så blir det enda hemlagade på vårt julbord, köttbullarna. Inte Mamma Scan även på julafton. Där går gränsen. Men resten - bara att köpa färdigt och packa upp på bordet. Någon storstädning blir det inte heller. Vi utvisar de största dammråttorna bara. Och så satsar vi istället på det som familjen blir allra gladast av på julafton. Det vill säga julklappar och godis. Och en glögg till mutti.

Sen måste man nog sänka sina förväntningar också. Kanske behöver inte julafton vara en glimmande, fröjdefull och hemvävd julbonad. Kanske kan det vara lika härligt med en julafton i mysbyxor och luddtofflor med en barrande gran, busiga barn, torr julskinka och julklappar som kommer att bytas på mellandagsrean. Och en glögg till mutti.



Godis, godis, godis. Var är glöggen?

Karameller eller

Här hemma är det rena rama julfabriken på helgerna.

Idag har vi slagit in julklappar så att ljusen glöder och snörena krullar sig. Naturligtvis har vi för varje paket vi slagit in även satt på en liten etikett och skrivit vem det är till. Det blir så besvärligt annars. När alla paket är inslagna och vi båda förvirrat står och tittar på dem utan att komma ihåg vad det är i dem. Och vem som ska ha vilket paket. Nä, det vill man ju inte uppleva igen. Även om det kan bli lite småskojigt på julafton när yngsta dottern får ett par kalsonger och morfar en Ipod. I alla fall tyckte morfar det.

Vi har tillverkat karameller i fabriken idag också. Den första satsen brände vi. Jag. Sockerlagen i kastrullen såg ut som kokande tjära. Funderade ett tag på att påstå att det var lakritskarameller. Men var tyvärr tvungen att erkänna att jag trodde att jag skulle hinna slå in ett par julklappar medan sockerlagen kokade på spisen.

Till slut blev det i alla fall två sorter. Som inte var svarta. Rosa med hallonsmak. Ljusgröna med apelsinsmak. Jo, jag vet. Det borde varit orangea med apelsinsmak. Men den gula färgen var slut. Och vem har sagt att man måste vara som alla andra. Vi försöker lära våra barn att man ska vara som man själv vill. Det finns så många andra som är som alla andra. Så därför är våra apelsinkarameller gröna. Sådeså.

Imorgon ska vi koka knäck och kola. Vi får se vilken färg det blir på dem. Och så ska vi köpa gran. En rödgran. Som är grön. Se där. Han som döpte en ofantligt grön gran till rödgran, han ville inte heller vara som alla andra. Eller så var han helt enkelt bara färgblind.



Rosa hallon och gröna apelsiner. Eller var det röda apelsiner och gröna hallon?
Jo, så var det. Eller? Fan. Skulle skrivit etiketter på dem också.

På väg

I vanliga fall har jag den fantastiska möjligheten att betrakta, och på andra sätt uppleva, mina medpassagerares morgonsysslor på buss och tunnelbana på väg till jobbet.

Denna vecka har jag av olika anledningar fått åka bil till jobbet ett par morgnar. Jag roade mig då, naturligtvis, med att istället betrakta mina medtrafikanter i de andra bilarna. Och ja. Även de utförde en hel del av sin morgonrutin på väg till arbetsplatsen.

Jag kunde konstatera att den allra vanligaste ståibilkösysslan, framförallt bland män i medelåldern, är noggrann rengöring av näsborre med hjälp av pekfinger. Förutom detta så åts det både smörgåsar och dracks kaffe. Precis som i kollektivtrafiken. Inga större överraskningar alltså.

Den som vann veckans morgonfixartävling i bil, var dock en dam som jag hade möjlighet att spana på under en ganska lång tid, eftersom våra bilar rörde sig växelvis och tämligen långsamt i morgonrusningens båda filer mellan Brommaplan och Alvik. Denna tant...eller förresten. Låt oss kalla henne för något så att jag slipper hitta på fjorton synonymer för tant. Och få feministbloggarna på mig. Vi kallar henne för Betulda.

Betulda utförde en av de mest avancerade sminkningarna som jag någonsin sett. Och dessutom åkandes i en bil. Betulda gick igenom hela fejset, från ögonbrynen ner till hakspetsen. Verkligen imponerande. Skulle det ha varit. Om det inte var så att det var hon som körde bilen också. Med mascaran i högsta hugg, innerbelysningen tänd i morgonmörkret och blicken fastklistrad i backspegeln. Hu. Hon var inte säker hon. Gamla Bettan.

Jag tror jag håller mig till tunnelbanan i fortsättningen. Känns säkrare. Men det förstås. Jag vet ju inte vad Gamla Bettan jobbar med. Hon kanske är tunnelbaneförare. Hu. 


  
Nämen Bettan. Inte nu igen.

Bakisdag

Idag är det en bakisdag. För vi har bakat idag. Eller rättare sagt, barnen har bakat idag.

Själv skulle jag se till att vi fick lite julmusik i köket under tiden. Sofia hade nämligen fixat ihop the ultimate christmaslist på Spotify. Så jag skulle bara få igång den trådlösa nätverksanslutningen i vår bärbara dator. Men det blev hopplöst. Inte trådlöst. Så barnen fick baka med mina svordomar som bakgrund istället. Och det var ingen ljuv musik kan jag säga.

Kakor blev det i alla fall. Både drömmar och kolakakor. Nu gäller det bara att se till att det finns kakor kvar ända fram till julafton. Så nu har vi lagt in dem i frysen så att de, så att säga, inte ska vara så tillgängliga. Johanna påpekade dock att drömmar är så himla bra kakor eftersom de går utmärkt att äta frysta. 

Håhåjaja. Vilka små kakmonster. Enda sättet att hindra barnen från att äta upp kakorna före julafton är väl att äta upp dem själv. Inte lätt att vara ansvarstagande förälder. But a mom gotta do what a mom gotta do.


En typisk nybergare 

Visa fler inlägg