Gone pro

Jamen dåså. Så har man gått och blivit proffs. Bloggproffs. Eller ja. Det var väl inte via talang jag kvalificerade mig direkt. Eller antal läsare. Det var väl snarare via kontakter. Ingemar Bergman faktiskt.  
 
Nämen okej okej. Jag erkänner. Det var inte Ingemar personligen. Som fixade in mig i bloggproffsfacket. Jag fick helt enkelt betala en Ingemar eller två. För att bli proffs. Vissa kallar det korruption. Jag föredrar korrektion. Eller ekorrar. De är gulliga.
 
Men egentligen så är det väl kanske inte jag som har blivit proffs. Utan bara mitt medlemsskap på blogg.se. För det heter så. Pro. Yäj. Egentligen betyder det bara att ni mina kära läsare slipper reklamen. Och att jag har möjlighet att ändra designen på bloggen lätt som en plätt. Vilket kan ha medfört att min blogg har bytt utseende ett par gånger idag. Eller fem. Eller tolv. Men nu har jag bestämt mig. Så här får den se ut. Idag i alla fall. Åtminstone ett par timmar till.
 
Förutom min nyvunna proffsighet har jag även knallat runt bland alla knallar på Skälby julmarknad. Det var en av de blåsigaste och regnigaste julmarknader jag någonsin strosat runt på. Så pass att jag även slog rekord i strosighet. Det var ett strosande som på hastighetsskalan låg strax över jogging. Och strax under löpning. Vi hann i alla fall i farten få med oss en styck dörrkrans, en styck förpackning med ljus, ett styck gjutjärnsunderlägg till landet samt tre styck sura godisstänger. 
 
Och om ni undrar var nissarna kommer ifrån. Så undrar jag det också. De fanns nämligen inte där när vi köpte den. Hm. Och jag tror nog att det är samma nissar som hänger upp paket i adventskalendern som har varit i farten. De är listiga. De där nissarna.
 
 
 
 

Black & red

Igår var det svart fredag. Det betyder black friday. På amerikanska. Och då ska man passa på att fynda. Då har nämligen de flesta butiker rea. För att starta upp julhandeln och gå från röda till svarta siffror i räkenskaperna. Ja precis. Det är därför det heter black friday.
 
Numera har vi ju black friday även här i Sverige. Framför allt på nätet. Och det är ju tur för mig. Eftersom det just är på nätet jag verkar. Nätverkar. Och nätshoppar. Jag är så att säga nätansluten för det mesta. Halva näterna nästan. Så igår kväll efter middagen var det dags att handla julklappar. I en soffhörna nära mig. Med datorn i knät och ett glas vin. På ett bord nära mig. Så klarade jag av åtminstone en tredjedel av årets julklappsinköp.
 
Men idag är det röd lördag. För att jag förmodligen har gått från svarta till röda siffror i räkenskaperna. För att mitt ansikte har antagit en rödaktig ton efter att ha varit placerat framför en datorskärm under alltför lång tid. För att idag tänker jag dricka ett glas vin. Rött alltså. Annars skulle det ju inte vara en röd lördag. Utan en vit lördag. Och det kan jag ju inte ha. Eftersom jag tänker dricka ett glas vin. (Hallå.) Men framför allt. Så är det en röd lördag för att huset nu är prytt med jultomtar, juldukar, julljusstakar, julstjärnor, juldomherrar och julchips. Ja vadå. Man måste ju ha något att knapra på till julvinet. Så nu är åtminstone en tredjedel av årets jullager framplockat. Det finns mer alltså. Men det får vänta tills Lucia kommer knallandes. 
 
Och förresten. Kommer ni ihåg vårt kretslopp? Det fyllde vi med lite grönt i våras. Och det gick ju bra. Ända tills jag för ett par veckor sen bestämde mig för att de hade blivit lite väl vilda. Och toppade dem lite. Vilket innebar att de sörjde sina toppar så djupt. Att de i sin tur bestämde sig för att strejka. Och dö en smula. Kvar blev en ensam överlevande som sträckte ut sina gröna små kvistar mot mig. Som för att be om hjälp. Så då bestämde jag mig igen. För att hjälpa. Jag drog helt enkelt upp honom med rötterna och lät honom löpa fritt. Ända bort till komposten. Och gjorde ett litet julkretslopp istället. Vi får hoppas att han får leva livet ett tag. I alla fram tills han har namnsdag. Han heter Knut. 
 
 
 
Hej. Jag heter Knut. Hej Knut.  
 
 
 
 

Ha en finfin nollte advent!

Efter att stenhårt ha hävdat att det är nollte advent idag så har jag i helgen lyckats smyga ut en styck löpare med domherrar på. Samt en styck adventsljusstake. Trots protester från övriga familjemedlemmar. Jag har dock starka argument för mitt tilltag. 
 
Ett. Det är som sagt nollte advent idag. Nu är det två helt för varandra oberoende källor som hävdat att nollte advent finns. Detta är därför sant. Vilket innebär att jag nu blir den tredje att hävda att nollte advent finns. Det är då inte bara sant. Utan även en utbredd tradition.
 
Två. Domherrar är fåglar. De är inte tomtar. Så även om det inte vore nollte advent idag så skulle väl små pippifåglar passa på en löpare. Utan att den för den skull klassas som julattiralj.
 
Tre. Löparen är egentligen en gardinlängd. En så kallad panellängd. Vilket också det har blivit en tradition. I alla fall på vårt vardagsrumsmatbord. Ända sen jag blev utskrattad av övriga familjemedlemmar för att jag råkade köpa en gardin istället för en löpare. Detta har jag fortsatt med. För att det är smart. Inte för att jag inte vill erkänna att jag gjorde ett misstag. Ähum. Hur som helst. Även om någon skulle hävda att en duk med domherrar på är en julduk så kan denna löpare alltså inte vara en julduk. För det är en gardin.
 
Fyra. Vi saknade belysning i hallfönstret. Så vad gör man. Man tar vad man har. En adventsljusstake. Det är inte julpyntning. Det är ren och skär snålhet.
 
Fem. Min käre man kom hem med en förlovningspresent till mig. Eftersom vi har varit förlovade i tjugonio år idag. En jättefin och jättestor julen. Nejnej. Inte julen. En julen. En en alltså. Och eftersom denna en står i en kruka med en tomte på. Och har en skylt som det står God Jul på. Så är det en julen. Och om min man ger mig en julen. Så betyder väl det att julen är nära. I alla fall julenen. För den står precis utanför dörren. Jättenära. 
 
Så man kan säga att jag inte hade något val. Julen är i princip här. I alla fall litegrann. Eller litegran. Som vi säger här i julenästet. 
 
 
Bara en liten pippifågel. Som finns på en gardin. Som ligger på ett bord. 
 
 

Födelsetimmefirande

Jamen då har man blivit ett år äldre då. Eller ja. Egentligen är jag ju bara en dag äldre. Än igår. Eller ja. Man skulle ju kunna säga att jag bara är en timme äldre. Än för en timme sen.
 
Varför räkna i år. Tänker jag. Det låter ju så gammalt att säga att man är fyrtioåtta år. Mycket bättre att säga att man är fyrahundratjugotusenfemhundrafyra timmar. Inte för att det låter yngre. Men man kan vara helt säker på att alla blir totalförvirrade och inte alls fattar hur gammal man är när man säger att man är fyrahundratjugotusenfemhundrafyra timmar gammal. Eller vänta. Fyrahundratjugotusenfemhundrafem timmar har jag precis hunnit bli. Grattis på mig. Ännu en fördel med att räkna timmar istället för år. Man kan fira väldigt ofta.  
 
På min fyrahundratjugotusenfyrahundraåttionde födelsetimme (ja det var ju igår) så fick jag någonting från mina döttrar och extrasöner som jag har önskat mig ganska länge. En gräddsifon. En vad. Undrar ni. En gräddsifon. Säger jag. Igen. Med hjälp av en liten patron med lustgas (hohoho) så kan man spraya vispgrädde lite hur och var som helst. Mycket roligt. Och om man inte tycker att det är tillräckligt roligt. Så har man ju i alla fall lustgasen (hohoho).
 
Jag gillar nämligen sådan där spraygrädde som man kan köpa i affären. Eller rättare sagt. Jag gillar inte själva grädden. Den smakar foppatofflor. Dessutom innehåller den laktos. Vilket min mage tycker är lika mysigt som snigelslem. Det är liksom själva sprayet jag gillar. Och nu har jag ju min alldeles egna spraygräddegrej. Och laktosfri grädde. En fantastisk kombo. Ingen foppatoffelsmak där inte. 
 
Förutom min gräddiga sifon fick jag åtta små finfina skålar som jag också hade önskat mig. Och av min käre man, ett helt gäng snyggsnygga klädesplagg. Så många att jag kunde göra mitt eget lilla klädregn. Ni vet. Kasta upp kläderna i luften och bada i dem samtidigt som man utstöter små galna skratt (moahaha). Ni vet. Så där som man brukar göra när man får en massa snygga kläder av sin man. Ni vet. 
 
  Jo. Det kanske funkar med pengar också. Men kläder är snyggare.
Och sitter mycket bättre på.
 
 

En månad och tjugo dagar kvar

Jamen så var det fixat då. Vad då? Undrar ni. Granen. Svarar jag. Vilken gran? Undrar ni. Julgranen. Svarar jag. Du är knäpp. Tycker ni. Jajamen. Knäppknäpp. Svarar jag. Inte för att jag köper julgran i början av november. Utan för att jag pratar med mig själv. 
 
Näthandlare som jag är så har jag även i år beställt julgranen på nätet. På smålandsgran.se. Det är lika bra att vara ute i god tid. För annars är risken att man får välja mellan en gran som är sjuttiofem centimeter hög. Eller trehundrasjuttiofem centimeter hög. Och det vill man ju inte. Man kanske vill ha en gran som är till exempel etthundraåttiofem centimeter hög. På ett ungefär. Och då beställer man julgranen redan i början på november. Även om någon tycker att man är knäpp. Sådeså. Dessutom kommer inte granen och hälsar på oss riktigt än. Inte förrän den fjärde advent. 
 
Förra året hälsade en finfin kungsgran på oss över jul. Vi umgicks i några veckor. I en fantastisk gransämja. Och sen sa granis hej då innan han tillsammans med Barry lämnade oss i början på januari. Ni kanske kommer ihåg scenen som Barry ställde till förra julen. Denna gång hoppas jag verkligen att Barry är lite mer samarbetsvillig. 
 
Och om ni också är såna som gärna beställer saker på nätet som till exempel granar så kan ni få en rabattkod av mig. Ja alltså. Ni får inte en rabatt om ni anger koden. Det skulle ju bli lite jobbigt för dem att köra hem till folk. Rabatter kan vara tunga. Fyllda med jord och sniglar och så. Ni får rabatt. Alltså lite billigare pris. Inte billigare snus menar jag då. De har bara julgrejer. Och något julsnus har jag inte sett heller. Ni får tjugo procents rabatt. På priset. På granen. Om ni vill. Skriv in koden "kompis". Inte "muttikompis". Eller "kompiskompis". Även om de är mycket finfinare koder. Bara "kompis"
 
Jaja. Nu ska jag fortsätta här hemma. Dags att koka knäck och griljera skinkan. (Skojar bara). (Så knäppknäpp är jag faktiskt inte). (Faktiskt). 
 Vid fjärde advent kommer granis gående i granskapet. För att hälsa på oss.
Åsåmysigt.
 
 
 
Visa fler inlägg