Ett himla firande

Idag är det alla soffpotatisars dag. Jo då. Det är sant. Den tjugonionde september varje år firas alla soffpotäter. Passar mig utmärkt. Nu var ju jag i och för sig soffpotatis igår. Så jag har liksom firat lite i förskott. Men jag är inte den som är den. Så jag kan faktiskt fira den idag också. Åtminstone som fåtöljpotatis. För soffan är upptagen av en annan potatis. Storpotäten. 
 
Tyvärr är det ju även kaffets dag idag. Vilket blir lite besvärligt. Om jag nu ska fira alla soffpotatisars dag och samtidigt dricka kaffe hela tiden så blir det ju mest en massa spring. Brygga kaffe. Hämta kaffe. Kissa. Hämta påtår. Brygga mer kaffe. Kissa. Och så vidare. Inte så lätt att vara äkta soffpotatis då. Någon som inte riktigt tänkte till där kan man tycka.
 
Eftersom det dessutom är återvinningens dag idag så måste jag mitt i allt soffpotatisande, kaffedrickande och kissande sortera en massa kartonger, flaskor, batterier och trasiga radioapparater från åttiotalet i kassar och springa iväg med dem till återvinningsstationen och kila som en stressad iller mellan behållarna eftersom jag har hunnit bli både kaffenödig och kissnödig på vägen. Puh. Och jag får inte glömma att soffpotäta lite när jag kommer hem. Efter att ha kissat. Och druckit kaffe. Och kissat igen. Dubbelpuh. 
 
Och som grädde på moset (potatismoset) så är det även Klamydiamåndagen idag. Och nu undrar jag. Hur i hela lilla friden tänkte någon som inte riktigt tänkte till nu. Mitt i soffpotatisandet och kaffedricksdrickandet och kissandet och återvinningsvinnandet. Så ska jag skaffa klamydia också! Nä nu får det banne mig vara nog. Jag nöjer mig med att fira endast en sak idag. Måndag. Blir lugnast så. 
 
Lasse Åberg kan det där med att fira Alla soffpotatisars dag

Händelsefattigt

Ja här händer ju inte så himla mycket. Trötta familjemedlemmar ligger kors och tvärs i varenda soffa och säng här i huset. Tydligen kan man snarka i kanon också. Ja alltså. Inte kanooon. Utan kaaanon. En väldig skillnad faktiskt. Varför skulle man ligga och snarka i en kanon. (Kanooon.) Skulle väl vara rätt så dumt. Kanondumt.
 
Hur som helst är dagen ganska händelsefattig. Om man inte räknar vikning av tvätt som en stor och viktig händelse. Fast i och för sig så har ju Leonard och Lennart namnsdag idag. (Grattis pappa!). Och det är ju en stor händelse för dem. Alla Leonardar och Lennartar. Kanske. Om de firar namnsdagar. Vilket vi är lite dåliga på i den här familjen. Mina barn vet nog inte ens när de har namnsdag. Jag tycker nämligen att alla kan få fira lite varje dag. Istället för bara en gång om året. Fira att man heter något som är bra. Och framför allt fira att man är något som är bra. 
 
Det är inte Björn idag. Men jag firar ändå. Att jag är bra. Så pass bra att jag förtjänar en liten tupplur. Eller björnlur.

Värsta klippet

Idag har det varit en ganska bra hårdag. För förutom att gratulera min fina pappa som fyller år idag så har vi friserat oss här hemma. Jag är inte bara mutti. Jag är även frisör. Eller rättare sagt. Jag klipper hår. På huvudet alltså. Inte på mitt eget huvud dock. Endast på mina döttrars. I alla fall på dem som fortfarande vågar. Eller inte har råd att gå till en riktig frisör.
 
Själv tycker jag faktiskt att det är ganska roligt. Framför allt att se reaktionerna när jag då och då under klippandet fäller kommentarer som till exempel "Jaja det växer snart ut igen". Eller "Aj då, det där var ju inte meningen". Eller kanske "Så bra att du gillar olika" samtidigt som jag jämför längden på höger och vänster sida. Eller helt enkelt bara "Oj!". Nästan det mest effektiva faktiskt. Särskilt om det sägs i samband med en snabb inandning. Blir väldigt roligt. Tycker jag alltså. Mina offer...eh...kunder är kanske inte lika roade. Men de får i alla fall en gratis klippning.
 
Sen har även Johanna färgat håret på Sara. Och jag har färgat håret på mig själv. Så nu sitter vi här alla tre och känner varken igen oss själva eller varandra. Himla bra sätt att lära känna nya människor. Och inte behöver man gå hemifrån heller. 
 
Samtidigt som vi haft en riktigt hårlig dag så har Stefan med bror sprungit Lidingöloppet och fått möjligheten att dela med sig av lite idrottsglädje till två rullstolsbundna unga killar. Som själva inte kunde delta men gärna ville veta hur det kändes. Och med lite draghjälp så fick de det. Det var fint. Finfint. 
 
 
Brunhårig. Precis som en älg. Fast långhårigare.

Fredagsmys

Dags för fredagsmys. För det är fredag. Och det är ju mysigt.
 
Vilket innebar att jag fick sms från Johanna. Köp smörpopcorn. Stod det. Sen fick jag ett från Sara. Köp Mars. Stod det. Japp. Svarade jag. Och köpte Mars till Sara. Smörpopcorn till Johanna. Och hårtoning till mig. Mer fredagsmys till folket. Mindre grått hår till mig.
 
När jag kom hem så såg jag att Stefan också hade bidragit till fredagsmyset. Jo. Det ser ut att bli en lång kväll. 
 

Hämndaktion

Uppmärksamma läsare kanske undrar varför jag har varit bloggfrånvarande i två dagar. Ouppmärksamma läsare vill jag uppmärksamma på att jag varit bloggfrånvarande i två dagar. Så att ni också kan undra varför jag har varit bloggfrånvarande i två dagar. 
 
Men eftersom det här inte är någon frågespalt så går vi raskt vidare. Efter en relativt trött och hållerpåattbliförkyld start den här veckan så gick jag och lade mig att sova strax efter det att jag klev över tröskeln här hemma i tisdags. Nästan tolv timmars sömn gjorde sitt och gårdagen kändes mer som än morgondag än en gårdag. Lite ljusare. Lite bättre. Dessutom avslutades gårdagen med ett himla trevligt besök. Någon som inte bara är som en bror för mig. Utan dessutom är min bror. Kan ju inte bli bättre. Mycket kul. Kulkul. 
 
Dagen som igår faktiskt var en morgondag, det vill säga idag, har varit ganska fin. Inte finfin. Men fin. Lite uppmuntran mitt på dagen fick jag från Johanna som skickade den här bilden i ett sms till mig. 
 
 
Och skrev "Jag har ätit upp dina godisar, hihi". 
 
Ingen. Rör. Mina. Riesen. 
 
Så här kommer hämnden. 
 
 
Nana nana naa naaa. Jag äter av din färskost. Sug på den du!

Måndagsmutti

Extra mycket måndag idag. Med extra segt vaknande. Extra mycket regn. Men inget paraply. Kom till jobbet som extra dränkt katt. Gjorde extra lite kreativt arbete. Fick extra mycket magsyra på grund av extra mycket kaffe. 
 
Var extra trött när jag kom hem. Hittade en skål med chips på vardagsrumsbordet. Blev glad. Åt chips. Och somnade på soffan. 
 
Puh. Ser fram emot en tisdag. Som bara är sådär lagom mycket tisdag.  
 
 

Fnisstag

Efter att ha småfixat lite inomhus och friserat gräsmattan utomhus så lyckades vi med konsten att bli övertalade att åka till IKEA. Johanna behövde något på en väldigt tom vägg i sitt rum. En hylla eller så.
 
Och så mycket kan jag säga. Att vi kom hem med rätt mycket prylar därifrån. Men inte en enda grej för en väldigt tom vägg. För det funkar liksom så. Om man är säker på att man inte behöver någonting till hemmet. Så upptäcker man hur fel man hade när man väl är inne på IKEA. Plötsligt upptäcker man hur mycket förvaringsburkar, förvaringshyllor och förvaringskorgar man absolut inte har hemma.
 
Den här gången upptäckte Johanna hur lite badrumsförvaring hon har i sitt badrum. Och det går ju inte an. För om man har en miljon burkar, flaskor och tuber. Så måste man ju ha något att ha dem i. Eller på. En hylla eller så.
 
Först tittade vi på en som hette Rågrund. Men så stod det på en skylt att den var gjord i bambu och att bambu är snabbväxande. Vilket innebar att vi alla fyra stod och fnissade som galningar och funderade på att gå och fråga personalen. "Ursäkta mig. Hur mycket hinner hyllan växa på ett år? Den är ju enochfyrtio nu och vi har inte så högt i tak. Minst två år vill vi ju kunna ha den. Ska vi kanske ta en lägre så att vi har att växa i?" Hade varit mycket roligt. Men vi bangade. Och köpte Mollger istället. En annan hylla. I ett mer beständigt träslag.
 
Mollger var dock lite annorlunda upptäckte vi när vi nästan skruvat ihop hela. Lite halt kan man säga. Ena sidan hade ben där ben ska vara. Nertill alltså. Medan andra sidan hade ben där ben inte ska vara. Upptill alltså. Vilket innebar att vi återigen fnissade som galningar och funderade på att åka tillbaka med hyllan och reklamera den. Innan vi skruvade bort ena sidan, vände på den och skruvade fast den igen. 
 
Det är kul att åka till IKEA. Prylarna man kommer på att man behöver kostar i och för sig. Men fnisset är gratis. 
 
 
"Det är tyvärr inte så fuktigt hemma hos oss. Hur ofta ska vi vattna den?"
 
 
 
Ett litet fnisstag. Men jag tycker nog att den var roligare så här. Inte så stadig kanske. Men rolig.

Lämnar boet

Igår var det dags att knuffas ut från boet. Flytta hemifrån. Nu går det inte längre an att vara hemma. Tyckte vår yngsta dotter Sara. För hon ska faktiskt ha tjejmiddag. Och då kan väl inte två stycken föräldrar lunka runt här och bjuda på saft och bullar. Nä. Vi fick helt enkelt flytta ut ur huset mellan klockan sjutton och tjugotreochtrettio.
 
Och inte hade vi väl något emot det. Vi fick oss en lång och härlig promenad inklusive fika i Hagaparken. Träffade på en gammal klasskompis som vi inte sett IRL på tjugo år. Mycket kul. Kulkul. Sen shoppade vi lite. Koftor till mig som vanligt. Och skor till Stefan som ovanligt. Åt lite. Och så avslutade vi med bio. Maze runner. En hel salong full med flera ton åringar och cirka etthundratrettio kilo överåringar. Det var i och för sig en ganska bra film. Men jag är antagligen inte mogen för en sådan film. Snarare övermogen. 
 
När vi kom hem så var både kök och vardagsrum mer välstädade än när vi åkte. Och Sara och hennes tjejkompisar verkar ha haft det riktigt bra. Precis som vi. Så lite utknuffande ur bon då och då skadar nog inte. 
 
Fast tvärtom alltså

Dimsyn

Himla dimmigt det är nu på morgnarna. Imorse när jag vaknade såg jag inte ens handen framför mig. Vilket i och för sig berodde på att jag fortfarande blundade. Morgonpigg som man inte alls är. När jag öppnat ögonen och vaknat till lite. Så såg jag handen. Men inte så mycket längre bort än några meter när jag tittade ut. Och nej. Jag hade inte glömt att dra upp rullgardinerna. Det var faktiskt väldigt dimmigt. Dimdimmigt.
 
Förutom att jag knappt såg något när jag satte mig i bilen och skulle köra iväg (hur bra är det på en skala egentligen?) så kom jag att tänka på en helt annan sak. Nämligen att trots att jag själv definierar mig som en morgontrött och kvällspigg människa, så verkar min kropp ha en helt annan uppfattning. Den är både längre och hör bättre på morgonen.
 
På morgnarna när jag sätter mig i bilen så måste jag nämligen vika upp backspegeln lite. Och dra ner ljudet på stereon. Det är precis som en krum och lomhörd gumma har suttit där kvällen före. Vilket jag försökt intala mig själv några gånger också. Att någon krum och lomhörd gammal bilknyckare har varit i farten här i området på kvällarna. Någon pensionär som hade tråkigt och ville liva upp grannskapet lite. Och som får dåligt samvete och därför ställer tillbaka bilen varje gång. Men jag går inte på det längre. Nänänä. Går inte på den gubben längre. Eller gumman. För jag vet nog att det var jag. Som var gumman. Som hopsjunken och öronbedövad efter en dag i sus och dus på jobbet var tvungen att vika ner backspegeln. Och dra upp volymen på stereon. Något som jag får justera på morgonen igen. När jag rätat ut min hopknycklade kropp under natten. Och vant öronen vid tystnad istället för ständigt brus.
 
Så enligt min kropp är jag morgonpigg. Jag har bara inte fattat det än. Jag kanske helt enkelt bara är morgontrög.
 
"Är du säker på att jag är morgonpigg?" 

Skoinlägg

På väg hem från jobbet svängde jag förbi postutlämningen på Ica och hämtade ut ett paket lika stort som Närke. Ett paket som innehöll fem skokartonger. Och varje skokartong innehöll, inte alltför överraskande, skor. Alltså de jag beställde häromdagen. Himla snabbt gick det för dem att hitta ända från ett skolager i Tyskland till en skonödig mutti i Hässelby Villastad.
 
När jag provat, trampat och hummat klart i kök och vardagsrum fanns det tre vinnare. Och det var de skorna som slapp undan mina fötter och kommer att få åka hem igen. Förlorarna får nämligen stanna här. Och ägna sig åt hårt fotarbete. Stackare.
 
Jag fick alltså nöja mig med två par den här gången. Så det blev ingen mamma myra. Snarare mamma mu. 
 
 
Visa fler inlägg