Soft med saft

Idag är det ju bara onsdag. Inte fredagskväll än på ett par dagar. Så här sitter jag och dricker saft. (Saft saft jordgubbssaft, bättre saft har ingen haft.)
 
Alla ni som läser detta. Och alla ni här hemma som ser ett glas v..saft på bordet här bredvid mig. Nu vet ni. Att jag bara dricker saft. Något annat vore ju otänkbart när det bara är onsdag. För här hemma så dricker vi ju inte onyttigheter som till exempel läsk eller så på vanliga vardagskvällar. Så det här är bara vanlig saft. Som sagt var. Jordgubbssaft. Som ni ser på flaskan. Jajamen. Saft
 
 

Mamma myra

Under vår storstadssemester så gick mina näst sista lågskor sina allra sista mil. Väl hemma fick de så att säga vandra vidare. Kvar på denna jord och framför allt på vårt hallgolv, finns endast en massa högklackade klackisar. Inget för mjukgående gångarter. Samt ett par svarta snygga lågisar som jag knappt använt.
 
Lite smått förvånad blev jag dock när jag knappt kunde få i fötterna i dessa enda kvarvarande klacklösa. Det kan naturligtvis finnas flera orsaker. Som till exempel att jag råkat prova dem på någon annans fötter när jag köpte dem. Någon med cirka en storlek mindre fötter. Eller så kanske mina fötter just då var uttorkade och förkrympta. Som russinfötter. Eller nötterfötter. Det skulle också kunna bero på att mina fötter har vuxit sen jag köpte dem. Blivit medelålders. Och fått kärringknölar och fettbollar lite här och där. Hur som helst fick de nästan oanvända skorna istället hoppas på att få glädja någon annan något mer småfotad varelse.
 
Trots att jag är en av dem i den här familjen som ofta får skäll för att hen har för många skor som dräller omkring så saknar jag nu alltså lågskor. Sandaler, sandaletter, stövlar och stövletter. Tofflor, trätofflor och badtofflor. Högklackat, kilklackat och platåklackat. Men inga lågskor. Så vad gör man.
 
Jo. Man går in på nätet och beställer fem par. Och när de kommit hem så provar man noga. Trampar runt här hemma. Hummar och känner efter. Trampar lite till. Och behåller de skönaste. Och så skickar man tillbaka de andra. Det har ju fungerat förut. Eller. Själva behållandet har i alla fall fungerat riktigt riktigt bra. Det är väl tillbakaskickandet som har gått sisådär. Men man kan ju inte lyckas med allt.   
 
 
Jomen alltså. Jag känner mig ju som en arbetsmyra ibland. Vilket blir tre par skor bara så där. Och om valet inför tillbakaskickandet blir allt för svårt. Så kanske jag uppgraderar mig till spindeln i nätet. 

Bananflugemördare

Den här tiden på året blir köket ofta invaderat av små flygande och äggläggande äckelpottor. Och då menar jag inte några förvirrade tilltufsade ringduvor som fått värmeslag. Utan bananflugor. Eller papayaflugor, vattenmelonflugor eller physalisflugor. Beroende på vilken frukt man föredrar.
 
Till alla er som inte vill ha dessa gratishusdjur. Och gulla med. Och lära ut små tricks till. Så har jag ett tips. Skaffa en liten getingfälla. Och fyll den med rödvin. Passa gärna på att ta en skvätt själv. En klunk till fluga nummer ett. En klunk till mig. En klunk till fluga nummer två. En klunk till mig. Och så vidare. Detta är inte bara ett sätt att dricka vin on the fly. Utan även ett sätt att mörda små flygande äckelpottor. Funkar alldeles utmärkt dessutom. För de är ena vinälskande små alkoholistrackare. Häng äckelpottefångaren ovanför diskbänken. Så känner de lukten av vin på flera meters avstånd.  Och har de väl flugit in. Så kommer de inte ut. Mähähä. 
 
 

Muttidukar

Hur många gånger har jag inte blivit offer för dukmobbare. Eller ska vi säga gardinmobbare.
 
För det var tydligen inte en duk jag kom hem med för ett par år sedan. När jag hade köpt en finfin löpare. Som kanske var lite bredare och lite längre än vad löpare brukar vara. En perfekt duk till vårt breda och långa bord. 
 
 
 
Ända sen jag insåg att det inte var en löpare. Utan en gardinlängd. Och dumt nog även berättade det för mina nära och kära. Så har jag regelbundet blivit påmind om detta. "Varför har du en gardin på bordet?". "Nämen du har ju en gardin på bordet! ". "Oj. En gardin!". "Gardin. Mähähä". Så fort någon går förbi bordet.
 
Jag tänkte därför göra er lite glada. Nära och kära gardinmobbare. För nu har jag lagt kökshanddukar på borden också.
 
Vardagsrumsmattan blev nämligen för stor.
 

Seg segare segast

När det är så här puhvarmt så blir man liksom lite långsammare än vanligt. Man rör sig som en sengångare ungefär. Lägg till ett pågående inbördeskrig mellan Streptokocker och Penicilliner. Så blir man ännu långsammare. Som en mycket gammal och skröplig sengångare. Med gikt. I slowmotion. Precis så känner jag mig nu. Jag. Är. Så. Långsam.
 
Så därför tänker jag kyla ner mig med en glass. Trots att jag borde vara nyttig. Men har man halsfluss så får man göra undantag. För glass. Sådeså. Och så finns det säkert någon force majeure-regel som säger att man får äta glass även om man borde vara nyttig vid extrema väderförhållanden. Så jag kan nog ta två. Om jag googlar lite så kan jag säkert hitta någon regel gällande inomhustemperatur också. Är det över trettio grader inomhus så rekommenderar folkhälsomyndigheten alldeles säkert minst en glass om dagen. Och om de inte gör det. Så borde de göra det. Sådeså.
 
Så av hälsoskäl kommer jag nu att trycka i mig minst tre glassar. Sen kanske jag mår lite bättre. Och blir lite mindre långsam. Kanske bara som en medelålders sengångare. Med hälseneinflammation.
 
Hm. Om jag hushållar lite med glassen så räcker det nog till imorgon också. Kanske.

Tantvarning

Saker jag bara måste sluta med. Om jag inte vill vara för mycket. Tant.
 
1. Ägna tjugofem minuter åt att ta bort frimärket från brev som Herr postman delat ut utan att ha använt sin stora fina poststämpel. För att sen spara det lilla skrynkliga och klibbiga kräket så att man någon gång i framtiden själv kan använda det. Upprepa för mig själv: Frimärken behövs inte. När man bara skickar epost.
 
2. Fylla vatten i pumptvålen när det är för lite tvål kvar för att pumpen ska fungera. Bara för att man ska kunna få ut de sista fem milliliterna. Vilket leder till att den alltför vattniga tvålen missar handen och sprutar ut över hela tröjan när man trycker på pumpen. Så att man får trycka en gång till. Så att man får trycka en gång till. Så att man får trycka en gång till. Så att man får byta tröja. Upprepa för mig själv: Det. Är. Så. Inte. Värt. Alla tröjbyten.
 
3. Stampa takten när man lyssnar på musik. Med hörlurar. På tunnelbanan. Upprepa för mig själv: Alla andra runt omkring hör inte musiken. Enligt dem stampar jag inte takten. Jag stampar. Punkt.
 
4. Upprepa saker för mig själv. Hrmf.
 
Nämen nej harjagjusagt. Inte ett enda till. Och nu säger jag bara till mig en enda gång.
För det här tål inte att upprepas. Om jag inte vill vara för mycket. Tant.

Tiondelstankar

Jösses. Det måste vara något fel på mig. Näst sista dagen på min semester. Och jag sitter redan här och planerar nästa sommarsemester. Skärpningsdags. Igen. Nu lägger jag semesterplaneringen på hyllan i några månader. Och ger mig på vardagsplaneringen istället. Mycket bättre.
 
För inte tusan kan man ägna sina tankar och drömmar bara åt den tiondel av året som semestern utgör. Speciellt inte när årets tiondel precis har tagit slut. Och alla de övriga tiondelarna bara står här framför mig. I kö. Glada och exalterade. Som gläfsande hundvalpar tittar de på mig med sina stora förväntansfulla ögon. Och hoppas på att jag ska uppskatta dem lika mycket som jag har uppskattat den alldeles snart avslutade tiondelen. Då gäller det att vara en rättvis mutti. Och tycka om alla sina tiondelar. Precis lika mycket.
 
Således tillbaka till vardagsplaneringen. Kommande vardagar tänker jag inleda med en synnerligen god frukost. Färska hallon ska plockas. Och kon ska mjölkas. Bakteriekultur ska tillsättas. Och yoghurt ska uppstå. Varde frukost. Men eftersom jag är laktosintolerant. Och varken har en laktosfri ko. Eller några kulturella bakterier. Så blir det Ica som vanligt. En espresso på det. Så har tröttmutti. Förvandlats till intelikatröttmutti. För pigg. Det tänker jag inte vara före klockan nio i fortsättningen heller. Sådeså.
 
Eftersom jag har ett jobb som jag trivs synnerligen bra med. Och arbetskamrater som jag trivs synnerligen bra med. Så kommer jag förmodligen att trivas synnerligen bra med mina arbetsdagar. Dessa tänker jag pimpa lite extra med en utelunch på stan lite då och då. En shoppingrunda någon gång. Samt minst åtta koppar kaffe.
 
Vardagskvällarna behöver piffas upp med lite mysmiddagar. Går det inte att hitta på något som både är gott och tar mindre än tjugo minuter att svänga ihop. Så får jag väl köpa något som någon annan har ägnat mer än tjugo minuter till att svänga ihop. Hej färdiglagat. Hejdå falukorv. Men om någon har förslag på egenhändigt på-mindre-än-tjugo-minuter-ihopsvängda middagsenkelheter så tar jag tacksamt emot dem. Även själva egenhändigt på-mindre-än-tjugo-minuter-ihopsvängda middagsenkelheterna tas naturligtvis tacksamt emot. Om jag inte hunnit hem än. Går de bra att lämna på trappan. Ersättning lämnas medelst egenhändigt plockade hallon och hemgjord yoghurt. Från Ica.
 
Nämen det här känns ju bra. Jag har en plan i alla fall. För alla mina små tiondelar. Pusspåer. Mutti älskar er. Allihop.
 
En hel hög med förväntansfulla tiondelar

Virrvecka

Fyradagars arbetsvecka. Vilket innebar att jag redan i måndags tog ut den lediga dagen i förskott. I min hjärna i alla fall. Vilket innebar att måndagen blev tisdag. I min hjärna i alla fall. Och så har det fortsatt. Så idag var det alltså torsdag. Eftersom det är veckans sista arbetsdag imorgon. Som ju vanligtvis är en fredag. Inte bara i min hjärna.
 
Tittade i kalendern idag och insåg att jag inte har ett enda möte inbokat imorgon. Fantastiskt. Lite luft i kalendern. Tänkte jag. Så här en fredag. Precis. En fredag. Inte konstigt att ingen ville boka möte med mig på fredag. För då har de flesta möten med kudden. Eller picnicfilten. Eller solstolen. Så eftersom det enligt alla andras hjärnor inte är fredag imorgon. Utan torsdag. Så blir det ingen luft i kalendern imorgon. Heller. Men det är väl inte så konstigt kanske. Att det är mindre luft en fyradagars arbetsvecka. Arbetsdagarnas densitet blir liksom högre. Då fem dagars möten måste trängas ihop på fyra.
 
Jag borde definitivt ha lyssnat på vad en kollega sa till mig i måndags. Att aldrig ta ut den lediga dagen i förskott. I hjärnan alltså. Utan låta den komma när den ska. I slutet på veckan. Som en trevlig och finfin överraskning. Så det tänkte jag göra nu. Eller kanske till och med tvärtom. Och tänka att det är tisdag idag. Så får jag plötsligt två extra lediga dagar istället för bara en. I min hjärna i alla fall. Och utanför min hjärna. Så har jag inte längre en jävla aning om vad det är för dag idag. Tack hjärnan.
 

Breaking bad

Sitter här och tittar på Breaking bad. Teveserien ni vet. Kemiläraren som fick cancer och började tillverka amfetamin för att försörja familjen. Från beskedlig medelålders tunnhårig lärare. Till hårdnackad medelålders snaggad knarkhandlarmaffioso. Han blev really bad. Badbad.
 
Funderar på om man själv skulle bli det. Ja alltså inte snaggad knarkhandlarmaffioso. Utan bli lite mer bad. Inte så himla jättebad bara. Inte badbad. Inte börja tillverka knark. Eller skjuta folk i knäskålarna. Behöver ju inte ens raka skallen. Även om jag kan tänka mig en relativt kortklippt kalufs. Och bara bli lite småbad. Då och då. Som att ta ett glas vin på en tisdag. Och äta godis på en torsdag. Och ta en macka och en latte till lunch någon gång. Och gå en kvart tidigare från jobbet en dag bara för att shoppa något. Som man inte ens behöver. Till ordinarie pris. Och...men hallå. Då är jag ju redan det. Lite bad. Ja faktiskt. Mutti. The badass mom. Yeah.
 
En annan badass mom. Kanske lite mer bad än mig. Hon röker ju till och med. Fast i och för sig. Hon äter säkert inte macka och latte till lunch.

Sötsug suger

Sitter här och är så vansinnigt sötsugen. Har allvarliga funderingar på att bryta mig in i ett påskägg som har dröjt sig kvar. Paniktrycka i mig några halvhårda skumharar och halvmjuka karameller. Men nej. Det är onsdag idag. Och det är ju ingen godisdag.
 
Det var det inte igår heller. Då satt jag här och var precis lika vansinnigt sötsugen. Till slut fyllde jag ett glas med frysta blåbär och slevade i mig. Det var gott. Och kallt. Förutom ilningar i tänderna fick jag roligt blå läppar. Det kan man ha lite kul åt en stund. Dessutom blir det en finfin färg på tandkrämsspottet när man har borstat tänderna. Så blåbär skulle passat smurfbra nu. Om jag bara inte hade tagit blåbärspåtår igår. Så att det bara finns sju blåbär kvar. Räcker om man är småsinnigt sötsugen. Inte vansinnigt sötsugen.
 
Okej. Sju blåbär räckte för att få en finfin smurftunga i alla fall.
 
Fortfarande vansinnigt sötsugen. Så då har jag bara två val. Ett. Jag bestämmer att det är lördag idag. Och något liknande har jag ju försökt förut. Gick ju ganska bra då i alla fall. Trots att chefen kanske inte var helt med på det där med lördag. På en torsdag. Två. Jag bestämmer att onsdag är en godisdag. 
 
Jösses. Så bra jag är på att bestämma vilka val jag har.
 
Ja vad säger man. Kunde ju bara sluta på ett sätt.
Visa fler inlägg