Certifieringsmutti

Sitter här och pluggar. För imorgon börjar en kurs som jag ska gå under hela hösten. Hade tänkte att bli certifierad verksamhetsarkitekt nämligen. För några år sedan gick jag en annan kurs och blev certifierad IT-arkitekt. Jag misstänker att jag utöver mitt Tupperwareberoende och kantarellberoende även kan vara certifieringsberoende.
 
Certifierad Mutti är jag naturligtvis också. Den certifieringen var faktiskt rätt så krävande. Det gällde att dra tillräckligt dåliga ordvitsar för att de vitsutsatta ska hamna i en perfekt balans mellan illamående och fnissighet. Och mellan golvliggande i fosterställning och stående ovationer. Jag klarade det hyfsat. Trots några missöden med hulkningar och framstupa sidolägen.
 
För denna certifiering krävdes också en förkärlek för långa, sammansatta och gärna icke existerande ord. Som till exempel träsmaksbaksförebyggandekudde. Eller stolsdyna. Som ocertifierade skulle säga. Men det är ju inte lika finfint. Snarare ofinfint.
 
Andra krav för att bli en certifierad Mutti var till exempel en djup kunskap inom schäslongssittningsergonomi med laptopfokus. Och att hålla fnissnivån på åtminstone en fyra till sex fniss om dagen. Även vardagar. Samt att visa en genuin men totalt motsägelsefull vilja att reta gallfeber på sin omgivning på ett synnerligen kärleksfullt sätt. 
 
Och nu. Tillbaka till pluggandet.
 
Här ser ni en certifierad plugghindrare. En naturbegåvning måste jag säga.
 
 
Han är även certifierad bokslukare.
 

Glasögonorm

Jag har slarvat bort ett par av mina glasögon.
 
Det var väl sådär ett par år efter fyrtio år fyllda. Som jag skaffade mina första glasögon. I alla fall de första sedan laseroperationen jag gjorde i slutet på nittiotalet. Eller ja. Det var ju inte jag som gjorde den. Det var en ögonlaserdoktormänniska som gjorde den. Själv bistod jag bara med själva ögonen. Och pengarna. Men jaja. Det höll ju i tio år i alla fall. Alltid något.
 
Och jag behöver ju inte glasögon hela tiden heller. Bara när jag tittar på teve. Och när jag kör bil. Då har jag mina teveochbilkörarglasögon. Annars har jag inga glasögon. Eller det förstås. När jag läser har jag ju det. Eller pillrar med små pludderuttsaker. Då har jag mina läsochpludderuttglasögon. Men inte annars. Eller ja. Det skulle ju vara när jag sitter vid datorn. Då har jag mina datorglasögon. Men annars har jag aldrig glasögon. Eller det beror på kanske. För om det är soligt ute. Då har jag mina solglasögon. Och om det är soligt när jag kör bil. Då har jag mina bilkörarsolglasögon. Men annars är jag glasögonfri som en fågel. 
 
Nu har jag dock slarvat bort mina teveochbilkörarglasögon. Så nu får jag köra bil med mina bilkörarsolglasögon. Och det passar kanske inte så himla bra. När det regnar ute. Och solen har gått ner. Och där sitter jag bakom ratten med mina mörka glasögon. Det är liksom bara blindkäppen som saknas. Mina medtrafikanter stirrar på mig så mycket att det bildas tittköer. Jag har nästan blivit en sevärdhet här ute i Västerort.
 
Hur som helst så kanske det är dags att sluta samla på glasögon i sjutton olika varianter. Kanske ska ta det där sista steget in i vuxenvärlden. Vuxenvuxenvärlden. Och skaffa ett par progressiva glasögon. Med senilsnöre så att jag inte slarvar bort dem. Se upp alla tanter där ute! Här kommer en till!
 

Back to basic

I helgen levde vi lantliv. På landet. Mitt i naturen i en skog nära mig. Back to basic liksom. Tänkte vi när vi handlade mat inför helgen. Champinjoner på burk till varma mackor? Nää. Det finns ju i skogen. Frysta bär till youghurten? Nää. Det finns ju i skogen. Kött att grilla? Nää. Det finns ju i skogen. Men det hoppar och skuttar, har päls, stora ögon och ser gulligt ut. Så kött fick vi klara oss utan.
 
Mjölk till morgonlatten köpte vi dock till slut. Man skulle ju mycket väl kunna tänka sig att smygmjölka någon av grannens kossor. Men vi kom på att nu är vi ju ute på landet och inte i storstan. Och här ute på landet har de säkert inga laktosfria kor. Och så kände vi oss liiite osäkra på hur man mjölkar en ko. Framför allt grannens kossor. För de verkar bara ha en spene. Ska de verkligen ha det? Nää. Tänkte vi. Bäst att köpa mjölk. Man är ju ändå stadsbo.
 
Hallon till youghurten. Tack skogen. 

Hehehehelg

Imorgon har jag jobbat i hela två veckor efter semestern. Så nu är det verkligen dags. Japp. Hög tid. Att ta semester. Eller ja. Semester och semester. Lite ledigt i alla fall. Fast det förstås. Det har ju de flesta andra också. Det är ju helg.
 
Men jag tänker minsann låtsas att jag har semester igen. En kort en. Så det blir ut på vischan. Och in i skogen. En helg som inkluderar solning i solstol. Grillning i grill. Gungning i hammock. Samt drink på veranda. Ja jag säger ju det. Semester.
 
Ha en finfin helg! Det tänker jag ha.
See you on Sun-day!

Lördag med fart

Helgen var en fartfylld helg. I alla fall lördagen. Stefan med bror var ute i skogarna i Norrtäljetrakten och körde en Simspring. Eller Swimrun som det heter. Det är en tävling där man springer en bit. Sen simmar man. Springer en bit. Sen simmar man. Springer en bit. Sen...ja ni förstår kanske. De höll på i ungefär sex mil. Inklusive simningarna.
 
Själv funderade jag att köra en Svimrun. Man springer en bit. Sen svimmar man. Springer en bit. Sen svimmar man. Springer en bit. Sen...ja ni förstår kanske. Jag skulle väl hålla på i ungefär sex minuter. Inklusive svimningarna. Så jag höll mig hemma istället. Och lät proffsen sköta simspringandet.
 
På min fartfyllda lördag körde jag istället en Loppshop tillsammans med Sara och Johanna. Först gick vi på loppis en stund. Sen shoppade vi. Sen..eller ja. Det var väl det. Men himla bra saker hittade vi på loppisen i alla fall. En fantastiskt fin teservis till exempel. Som vi ska ha på landet. Om vi dricker te? Nä. Men om ni kommer och hälsar på oss nere i skogen så lovar jag att jag bjuder på en kopp vin. Eller en kopp läsk. Eller en kopp lasagne. I en fantastiskt fin teservis.
 
En kopp gin och tonic någon?

Kantareller eller

Sista dagen på vår semester tog vi oss en svamppromenad. Eller rättare sagt. Först tog vi en kort svampbiltur. Sen svampparkerade vi. Och efter det tog vi en svamppromenad. Med oss hade vi en svampbrödkorg. Eftersom vi inte äger någon svampkorg. Vi var inne på en svamptvättkorg ett tag. Men den var lite väl stor tyckte vi. Och tung med alla sina smutsiga lakan, linnen och lusekoftor. Verkar ju inte så smart att släpa runt på det när man ska plocka svamp. Så det blev en svampbrödkorg.
 
Efter några kilometer på grusvägen så hade vi hittat en hel del i vägkanterna. Vägkantareller. På vägen tillbaka så gick vi in i skogen istället. Och där lyste kantarellerna med sin frånvaro inte det minsta. De lyste bara helt enkelt. Både lite här och lite där. Så vi skuttade fram från kantarell till kantarell som två små rödluvor och en varg.
 
Men till slut var brödkorgen full som en kastrull. Så det var tyvärr inget annat att göra. Än att gå hem igen. Fast utan tröja. För den var jag ju tvungen att ta av mig så vi hade någonstans att lägga alla kantareller som vi inte kunde låta bli att plocka trots att korgen var full. Och det var så jag fick veta att jag är kantarellberoende.
 
Hem kom vi hur som helst med en svampbrödkorg och en svamptröja fulla med kantareller. Så nu har det blivit lyxförrätt var och varannan dag. Kantarelltoast före spaghetti och köttfärssås. Kantarelltoast före tiominuterenkvartpizza. Kantarelltoast före korv med bröd. Kantarelltoast före kantarelltoast. Mycket gott. Men snart är det slut på lyxet. Då får det bli det gamla vanliga igen. Suck. Löjromstoast. 
 
Rödluva eller varg?
 

Osolbränna

Bra där solen. Himla fint att du trots allt kommer och hälsar på så här i slutet av sommaren. Hade ju förstås varit ännu finare om du hade tittat in lite tidigare. Typ under min semester. Men men. Jag har haft en fabulös semester i alla fall. Sådeså. Solskrälle.
 
Men det förstås. Du fladdrade ju faktiskt förbi lite sista semesterveckan. Så pass att jag till och med hann få lite solbränna. Åtminstone på benen. Eller ja. På ena benet. Vänstra smalbenet. Och jag var faktiskt riktigt glad för det. Ända tills jag insåg att det inte var solbränna. Utan ett enda stort blåmärke som hade hunnit bli lite sådär mysigt gulaktigt. Håhåjaja. För man ska inte stå på en pall som är så trasig att man måste lägga ner den på sidan och istället balansera på två av benen. Och om man nu gör det. Så ska man undvika att göra det mitt i ett nässelsnår.
 
Det slutade trots allt ganska trevligt. Pallen hämnades jag nämligen gruvligt på. (Brinn palljävel. Brinn.) Nässlorna fick jag också möjlighet att ta ut lite aggressioner på. (Soppa ska ni bli era fanskap. Soppa.) Och så fick jag ju faktiskt lite färg också. Åtminstone på vänstra smalbenet. Och det ska jag bara säga. Att även ett nässelsnår ger finfin bränna på armarna. 
 
Alternativ bränna. Minskar risk för hudcancer. Ökar risk för irritation och vredesutbrott.

Sommaruppehåll

Uppmärksamma läsare har kanske noterat att jag inte varit så uppmärksam som inte uppmärksammat att alla uppmärksamma läsare kanske inte har semester samtidigt som en viss ouppmärksam bloggare. Mutti har alltså helt hänsynslöst haft semesterstängt.
 
Jag hade egentligen tänkt att jag skulle ta in en sommarjobbare. En skollös skolungdom som kunde hålla bloggen igång under semestern. Men det var ingen som sökte. Lönen visade sig inte vara tillräcklig för dessa giriga små tonåringar. Annat var det på min tid. Då hade man skuttat runt som tiddelipom av glädje om man fick en sån finfin ersättning för ett så enkelt jobb. Fri tillgång på muffins och latte. En riktig höjdarlön för muffinsochlattetörstande sommarvikarier. Inte ens när jag höjde lönen med en påse Dumlekolor så var det någon som svarade. Suck.
 
Jajagsägerdådet. Dagensungdom. Men lika bra är väl det. Hade kanske inte varit en muttibloggläsares högsta önskan att läsa om ögonfransserumtester, olika ankläppsposer och illasmakande små nyttiga frön som bara måste knapras på om man vill vara ploppenpoppis. Så semesterstängt fick det bli. Sådeså.
 
Jamenasså. Jag fattar inte vad det är för fel på ankläppar. Suck.
 
 
Så vad har jag gjort under sommaren då. Kanske någon där ute undrar. Jomen det ska jag berätta. En annan dag. Jag kan i alla fall berätta vad jag gjorde igår. Då blev jag och Herr Mutti plötsligt oförmyndare. För då fyllde vår yngsta dotter Sara arton år. Lilla söta pludderutti. Som har blivit vår stora söta pludderutti istället. För Sara. Du kommer alltid att vara vår söta pludderutti. Ända tills du blir lika gammal som jag. Då kan du få bli vår söta pluddemutti istället. Så grattis på födelsedagen igen Sara. Älskar dig.
 
Visa fler inlägg