Resten förresten

Julen har trots allt varit god. Med extra allt av allt. Inte bara julklappar utan även mat, godis och förkylningar. Som tur är har hela familjen insjuknat allt eftersom. Så det har alltid funnits minst två pigga personer som orkat skiva skinka, vattna gran och äta knäck.
 
Själv bokade jag juldagen och annandagen såsom feberdagar. Men nu har förkylningen vandrat vidare till någon annan familj som behövde lite extra omsorg. Så nu kan vi alla äntligen skiva skinka, vattna gran och äta knäck. Samtidigt. Vilket fått till följd att vi har högvis med skivad skinka, en blöt gran och ingen knäck.
 
Förresten så har jag ett förslag. Att sluta kalla dessa dagar för mellandagar. Det låter så infernaliskt tråkigt. Mellan. Det säger ju ingenting. Det här är ju de bästa dagarna på hela året. Dagar helt utan krav och förväntningar. Dagar när man slipper handla mat och bara kan leva på resterna från julhelgen. Dagar när man ändå har gjort av med nästan hela decemberlönen på julklappar redan innan men ens fick den, och lika gärna kan mellandagsreashoppa upp resterna av den. Dagar när man slipper städa eftersom det inte är någon vits att göra det förrän man plockar undan resten alla julgrejer någon gång i början av januari. Dagar när det är okej att dricka glögg tre gånger om dagen eftersom det vore förfärligt att behöva slänga bort resten av glöggen bara för att man har råkat köpa en hel påsilåda och glömt bort den tre adventer i rad. 
 
Så det där med mellandagar tycker jag att vi glömmer. Vi kan väl kalla dem för restdagar istället. Jaja. Det kanske inte låter så mycket roligare. Men det säger i alla fall lite mer. Dagar när man kan ägna sig åt resten av allt som man inte hunnit göra slut på under året. Oavsett om det gäller mat, godis, glögg, pengar eller semesterdagar. Och ju mer man har sparat. Desto roligare blir restdagarna. 
 
Så ha en riktigt glad restdag! Det tänker jag ha.
 
Nä alltså. Det är okej att äta det här till lunch. Det är restdag idag nämligen.
 
 

Julförberedelser

Nu har äntligen alla julklappar hittat hem till oss. Och imorgon kommer knäcken och knackar på strax innan vi får påhälsning av granen. Två kvadratkilometer julklappspapper, tre mil snören och en fjärdedels påsilåda med glögg senare så är vi förberedda. Då kan tomten komma. Och ta åt sig hela äran. Den gamle geten.  
 
Men för tillfället sitter jag i ett soffhörn med ett glas vin i handen. Eller ja. Inte just nu förstås. Blir ju lite väl knepigt att skriva då. I alla fall om bokstäverna ska vara i rätt ordning. Så just nu har jag satt glaset på bordet. Och så använder jag handen bara lite då och då. För att föra glaset till min mun. Tjofaderittanlambo.
 
Tyvärr kan jag inte gå in i köket och plocka undan. För där sitter barnen och slår in julklappar till mig. Attans vilken otur jag har. Men fortsätt ni bara barn. Så länge ni vill. Hur många julklappar ni vill. Jag offrar mig. Här ute i soffhörnet. 
 
Ha en skön lördagskväll allihop. Det tänker jag ha.
 
 
Mäh! Det är ju lätt att se så där glad och utvilad ut. När det är någon annan som förberett allting. 
Din gamle get. 
 
 
 
 
 

Lussekatter och Eiffeltorn

Ja det gick ju rätt bra det där. Att snickra ihop ett Eiffeltorn i pepparkaka alltså. Visserligen fick familjen ta till limpistolen för att få ihop de något egensinniga kakdelarna. Menmen. Ingen vill väl ändå tillbringa en julgransplundring med att äta upp ett pepparkaksbygge som är täckt med en halv centimeter tjockt dammochkatthårslager. Så då kan man väl lika gärna klistra ihop bitarna ordentligt. Utan att behöva bränna bort fingeravtrycken med hjälp av smält socker. Hade väl varit bra om man varit en mästertjuv. Men det enda jag brukar lägga vantarna på är bänken i hallen. 
 
Jag hade ju planer på att sitta och titta på med glöggmuggen i högsta hugg. Men när det blev dags för att spritsa kristyr så gjorde jag trots allt en insats. En liter florsocker senare så var årets pepparkaksbygge färdigt. Och det var rätt kul faktiskt. Så nästa år blir det Globen. Säger Stefan. Då går det åt mer glögg. Säger jag. Och lite mer lim också kanske. 
 
Sen blev det faktiskt lussebullsbak idag också. Lagom till Luciafikat. Och eftersom vi hittade en förpackning med pepparkakor från förra julen så slapp jag äta upp en Eiffeltornstopp. Dessutom var jag inte så sugen på smältlim. Tyvärr smakade pepparkakorna mer förpackning än kakor. Men lussekatterna är finfina. Trots att de busar runt och har ner varenda tomte. Och lussebullarna är finfina de med.
 
En liten kisse. Och glitter som hatt. Så har man fått sig en lussekatt.
 
 
Pepparkaka med byggnadsvärk
 
 

Helt veckoslut

Uj så skönt. Nu sitter jag här i ett soffhörn nära mig. Och känner mig nöjd och belåten med att både ha gjort och klarat den första tentan i mitt liv. Japp. Så obildad är jag. Nu har jag hur som helst alldeles nyssens blivit klar med höstens kurs och därmed blivit certifierad arkitekt. Igen. Verksamhetsvarianten den här gången.
 
Någon byggnadsarkitekt är jag dock inte. Då hade jag aldrig kunnat dra mig ur lördagens planerade pepparkaksbak så lätt som jag gjorde. Familjen har nämligen bestämt sig för att baka Eiffeltornet i år. Lussebullar får jag nog bara drömma om. Och drömmar med för den delen. För med sex stycken Eiffeltornsbakande byggnadsingenjörer i köket så blir det nog varken tid eller plats för några andra bakverk.
 
Tredjeadventsfika ska det bli i alla fall. Sådeså. För jag köpte en tvåliters påsilåda med glögg för ett par veckor sen. Tänkte att jag skulle ha så att det räcker till alla adventisar. Och sen glömde jag bort den. Så glögg kommer det i alla fall att bli på söndag. Nästan en hel påsilåda. Och får jag inga lussebullar till glöggen. Så är ju pepparkaka trots allt ganska så gott. Och jag har nog alltid tyckt att Eiffeltornet är onödigt högt. 
 
Mmm. Mycket bättre. 
 

Jag och Doris

Det man inte har i huvudet. Får man ha i magen.
 
Jag har nämligen lovat min kära dotter att hämta hennes mobiltelefon som är hemkommen från service. Eller ja. Det är ju precis det som är grejen. Den är inte hemkommen. Den är butikskommen. Till en butik nära mig. I alla fall nära mitt jobb. 
 
Den blev klar i onsdags. Då jobbade jag hemifrån. (Mäh! Mamma!). Det är lugnt. Sa jag. Jag hämtar den imorgon. Som var igår. Men nej. Inte kom jag ihåg det inte. (Gah! Det här är inte roligt!). Men imorgon. Då minsann. Jag lovar. Och nu när jag kom hem. Fanns någon mobiltelefon i mitt sällskap då? Suck.
 
Sorry Johanna. Du slutar väl jobbet nu. Men du kanske hinner läsa det här innan du kommer hem. Så kanske du förstår varför jag har gömt mig bakom soffan.
 
Men bara så att du vet Johanna. Jag blev så deppig att jag glömde det idag igen så jag var tvungen att tröstäta tre chokladbiskvier. För det man inte har i huvudet. Får man ha i magen. 
 
Hm. Visst var det något jag skulle göra. Ja just det. Mobiltelefon.
Imorgon Johanna. Jag lovar. Imorgon.

Kyligt värre

Visst är det jobbigt när man har betalat för en tjänst och så får man den inte. Bara för att de som ska utföra tjänsten plötsligt börjar strejka. Förmodligen för ett bättre arbetsklimat. För det är väl det man vill ha. När man är ett element.
 
Jag har alltså betalat för värme. Via element. Och de flesta av dem här hemma levererar också. Värme alltså. Förutom ett. Som tydligen tyckte att det var för kallt i sovrummet för att vilja jobba där. Nä okej. Jag har väl inte fått tag i det smartaste elementet direkt. Han har nog inte alla getter i skåpet.
 
Först försökte jag gulla lite med honom. Smörjde honom lite. Klappade lite. Knackade lite. Slog lite. Sparkade lite. Och precis innan jag skulle slita bort honom från väggen och slänga ut honom genom fönstret så upptäckte jag en sak. Några av hans kollegor på andra sidan väggen hade börjat sympatistrejka. Inte visste jag att element var så lojala. Mot varandra.
 
Så nu har vi några strejkande element här i huset. Men jag är ingen mes. Jag har svarat med lockout. Jag vred helt enkelt av dem. Så om de ångrar sig och bestämmer sig för att blåsa av strejken och börja bli varma och mysiga igen...nana nana naaa naaa (tumme mot näsa och viftande fingrar i en vansinnigt barnslig och hånande gest). Mähähä. Mutti - Element. 1 - 0.
 
Men nu ska jag klä på mig dunjackan och termobyxorna och gå och lägga mig. Natti natti.
 
Jag. När jag slickar på en sängstolpe. Varför jag nu skulle göra det. Men ändå.
 
 
 
 
 
Visa fler inlägg