Vår i januari?

Jaha. Nu har mina tvåhundrafemtio krokusar börjat titta upp. I januari. Hur tänkte de nu? Nåja. Kanske är de bara uppe och tjuvkikar. Kollar om det där pläjset ovanför jorden verkligen är något att komma upp till sen i vår.
 
Förmodligen har de väl hört nyheter om vad som pågår här uppe på ytan. Och börjat oroa sig lite. Kanske funderar de på att stanna kvar där nere i den jordnära tryggheten. Och kanske ville de bara kolla att ingen hade varit där och plötsligt stängt gränsen mellan jord och luft. Sånt verkar ju populärt nu för tiden.
 
Men nej. Här i min trädgård finns i alla fall inga stängda gränser. Vi har till och med tagit bort den taggiga häcken. Och förhoppningsvis finns inte heller några större oroligheter. Möjligtvis någon liten nyfiken katt. Eller en skränig skata eller två. Så nu kan ni krypa ner till er igen. Somna om en stund. Och så kommer ni fram när ni ska tycker jag.
 
För om ni stannar kvar här uppe så kanske ni förfryser era små knoppar. Och jag är inte så bra på att sticka. I alla fall inte tvåhundrafemtio små krokusmössor. Även om det nog skulle se ganska så formidabelt gulligt ut. 
 
 
Hm. Inte så dumt faktiskt. Kanske vore något. 
 
 

Smart va?

Jag har en plan. Höhö. Tänker ni. En fobollsplan kanske? Men hallå. Vad ska jag med den till?  Jag har ingen boll. Då skulle jag börjat med det. Jag har en boll. Och sen. Jag har en plan. Men det gjorde jag inte. Så jag har bara en plan. 
 
Planen gäller mitt sug efter att köpa nya kläder. Lite för ofta. Så nu är min garderob full med så många galgar som får plats. Utan att jag behöver använda kniv och gaffel för att få ut ett plagg. Och eftersom alla galgar är upptagna så kommer alltid ett plagg att behöva åka till Läkarmissionen varje gång jag har köpt ett nytt. Detta innebär att redan när jag köper något så måste jag välja vad som ska ut. Och eftersom jag har lika svårt att skiljas från mina kläder som en vägglus. Så tänker jag mig för noga innan jag köper något. Smart va?
 
 
Så nu har jag tänkt mig för jättenoga. Mitt nästa köp blir förmodligen tunnare galgar. Supertunna. Smart va?
 
 

Sjuknöje

Jahaja. Så kan det gå när man får tredagarsfeber när man är fyrtionio. Eller ja. Nu var det kanske inte tredagarsfeber. Bara för att jag hade feber i tre dagar. Men ändå. Dessutom så låg tempen runt trettiosjuochnio ungefär och inte trettionioochsju. Men det hindrade inte mig från att känna mig sjukast i hela världen. I alla fall i hela Hässelby. Nåja. Sjukast i hela kroppen var jag i alla fall. 
 
Men när man är sådär vissen och ligger i soffan och inte har något att göra så blir man ganska glad över att det fortfarande finns såna där riktiga gamla hederliga postorderföretag. Fick hem en katalog från Bakker nämligen. Antar att det beror på att jag beställde tvåhundrafemtio krokuslökar därifrån förut. Då tror de att jag vill ha fler erbjudanden från dem. Inte bara om lökar. Utan även om en tupp i plast med rörelsedetektor som hälsar dig välkommen med ett hjärtligt kuckeliku, "nästan som en äkta tupp". Eller en hundborste som ger "en prydligt borstad hund som luktar gott". Eller mjukgörande igelkottsbollar till torktumlaren. Eller varför inte ett resårband som håller sopsäcken på plats i hållaren. Ja jösses. Vad har det här med krokusar, tulpaner och pärlhyacinter att göra? Kan man undra. 
 
Men hur som helst. Lite roande var det. Med katalogen följde även ett brev med två sidor instruktioner om hur jag ska skrapa fram premiekoder, klistra leveransmärken och fylla i värdecertifikat. För om jag skrapar fram koden LGE-87159 så får jag nämligen en "enorm premie". En premie på 1 till 2 meter. Wow. Tänk att det verkligen är storleken som spelar roll här. Alla andra koder ger premier på under 1 meter. Och tänk om man skrapar fram den där som bara ger en premie på mindre än 25 centimeter. Kan ju inte vara roligt. Och vet ni. Jag skrapade fram den största premien av dem alla. 
 
Sen skulle jag även skrapa fram ur vilken pott jag skulle få en värdekupong. Den största potten är på 28250 kronor. Wow. Och den minsta är på 1000 kronor. Nu står det ju ingenting i brevet om vad det innebär. Men jag antar att jag blir typ rik om jag får en värdekupong från den största potten. Speciellt om jag är ensam om att skrapa fram den potten. Mycket spännande. Och vet ni vad det blev? Det blev den största potten av dem alla.
 
Som om detta inte är nog så får jag även 15000 kronor, en iPhone 7 eller en digitalkamera. Wow. Eller får och får. Jag måste tydligen vinna i en tävling först. 
 
Och om jag beställer för mer än 249 kronor så får jag inte bara en överraskning. Utan en spännande bonusöverraskning. Wow igen. 
 
Så nu sitter jag där med värdekoder, premiekoder, värdecertifikat, värdekuponger och leveransmärken. Och känner mig utvald. Och det kan jag väl få göra en stund tänker jag. Nu när jag är sjuk och eländig. För jag är inte så dum att jag går på det där. Men det höll mig sysselsatt en stund.
 
 
Och så här står det längst ner i brevet:
 
 
Hehe. De är ju för roliga. "En enorm premie". "1 till 2 meter". Haha. Och så var det en filt. Hoho. Det roligaste var nästan att potten på 28250 kronor baserades på antalet förväntade beställningar. Och eftersom värdekupongen är på 50 kronor så förväntar de sig alltså det jämna antalet 565 beställningar. Hihi. Ja man kanske skulle beställa sig en liten tupp i alla fall. Som hälsar välkommen med ett hjärtligt kuckeliku. Nu när man ändå har skrapat allt.
 
Nä. Jag bara skojar. 
 
Jag ska beställa en surikatmamma som håller i en lykta istället. 
 
 
 
 

Nu gjorde jag det

Ni vet de där högarna med papper som man tänker att man ska ta tag i någon dag? Och då menar jag inte högar med toapapper eller sandpapper. Och inte glasspapper, godispapper eller läskpapper. Och inte glasspapper, godispapper eller läskpapper. (Sorry. Tänkte på karbonpapper.) Utan såna där viktiga papper som man tänker att man måste spara. Bankiga och försäkringska papper. Och kvitton. Någon dag borde man verkligen ta tag i den där växande högen. Och i helgen gjorde jag det.
 
Har ni också ställen i huset där alla möjliga braatthasaker samlas? Och kanske även ingetatthamenjagorkarinteläggaundandemsaker också? Vi har ju ett jättestort sånt ställe. Det kallas förrådet. Jag tror att det heter så för att det sviker mig hela tiden. För så fort jag går in och letar efter något så hittar jag bara saker som jag inte letar efter. Och sen när jag letar efter de sakerna som jag hittade när jag inte letade efter dem, så hittar jag dem som jag letade efter förra gången. Lurigt ställe det där. Men förutom detta förrädiska ställe så har vi även en sekretär. Jag tror att den heter så för att den hemlighåller en massa saker för mig hela tiden. För så fort jag öppnar den så hittar jag bara en massa skräp. Jag tror att den gömmer alla jätteviktiga saker som jag brukar stoppa in där. Men sekretären är i alla fall det där stället hos oss där braatthasakerna och ingetatthamenjagorkarinteläggaundandemsakerna samlas. Någon dag borde man verkligen ta tag i det där stället. Och i helgen gjorde jag det.
 
Brukar ni också syna kaklet i fogarna? Alltid när jag går in i vårt badrum så tänker jag att det börjar verkligen bli dags att göra rent fogarna. De är typ harpluttsfärgade. Och harpluttsfärg passar inte så bra med ljusblått kakel. Nä. Någon dag borde man verkligen göra rent de där fogarna. Och i helgen gjorde jag det.
 
Och nu är det så här. Att om man har gjort de där sakerna som man tänkt att man ska göra i flera år, under en och samma helg. Visst får man ta ett extra glas vin då? 
 
 
 
 

Trångbodd

Ni vet den där känslan när man tycker att man bor lite trångt. När man känner att man skulle vilja ha lite mer svängrum. Mer eget space liksom.
 
Liam vet i alla fall. Han undrar om det här kuliga katthuset kanske finns i storlek XXL. För lite mer välbyggda katter.
 
 
 
Liam Snigel. Akta dig. Akta dig. 
 
 
 
 

Söndagsfirande

Söndag. Sista dagen på jullovet. Och tillika Johannas födelsedag. Tjugoett blir hon idag minsann.
 
Tänka sig. Att jag har så stora barn. När jag är så liten. Eller. Liten och liten. Jag är ju i alla fall enochsextiofyraochenhalv. Jag menade egentligen inte längden. Inte vikten heller. Särskilt inte nu efter ett helt jullov. Jag menade min ålder. Den är ganska liten. För när man är fyrtionio så är man ju inte ens halvvägs till hundra. Då är väl åldern ganska liten. Och eftersom åren går så fort så kan man ju knappt räkna fyrtionio som fyrtionio. Mer som typ trettiotvå. Så då innebär ju det att Johanna kanske bara är en sisådär femton. Så sorry Johanna. Du är för ung för att få gå ut på krogen ikväll. Du får stanna hemma och fira din födelsedag. Hos mamma och pappa. Puss & kram & grattis.
 
Mähähä
 
 

Julundanplockning

Nu har julen kommit så här långt. Inte så jättelångt alltså. Den har hamnat på bänken kan man säga. Och väntar tålmodigt på att hoppa ner i jullådan igen. För när julundanplockaren vill ta en paus, så tar julundanplockaren en paus. (Gammalt djungelordspråk.)
 
Granen sitter dock inte på bänken. Granen hade en date med sin polare Barry. (Granplastpåsen Barry alltså. Inte Barry Manilow. Nä herrejösses. Sån musiksmak har inte ens Granen.) Och tillsammans står de här utanför och väntar på upphämtning. 
 
Hur som helst är det rätt trevligt att ha jullov. Särskilt min hjärna tycker att det är trevligt. Eller ja. Kroppen hälsar och säger att hon inte tycker att det är så dumt hon heller. Men hjärnan tror i alla fall att ni har märkt att han har jullov. (Ja. Det är en han. Idag i alla fall. Imorgon så kanske han är en hon. För han tänker vara den han vill vara. När han vill vara det. Eller hon. Eller hen. Sådeså.) Med tanke på antalet blogginlägg alltså. 
 
Snart är dock jullovet slut. Och hjärnan kommer att få andra saker att pyssla med. Men hon (Ja. Vadårå. Hon ändrade sig. Hon är en hon. Just nu i alla fall.) hoppas på att hinna med både jobb och blogg. Kroppen hälsar och säger att hon hänger med på vad hjärnan än bestämmer. Lojal kropp det här. Alternativet hade i och för sig varit ganska jobbigt. "Nu går vi upp" säger hjärnan. Och så ligger kroppen kvar i sängen. "Nu lagar vi mat" säger hjärnan. Och så sitter kroppen kvar i soffan. Ja jösses. Hade ju inte varit så roligt. Eller. Vänta. Det är ju precis så det brukar funka. Illojal kropp det här. 
 
Puss & kram & grattis på lördagen!
 
Nä. Det är inte roligt att sitta på bänken. Men det ska jag säga. Det gör ljusstakarna hela tiden. Och de klagar aldrig. Sådeså.
 
 

Trettondagen

Idag firar vi Trettondagen. Det är dagen då hela familjen klär ut sig till Caspar, Melchior och Balthasar och ger myrra, guld och rökelse till varandra. Och får man inte tag i det så går det lika bra med kåda, tiokronor och mentholcigaretter. Sen leker man trettonleken, vilket är ungefär som "Hela havet stormar" men med mer öken än hav. Katterna klär man ut till kameler och när man går och lägger sig så bäddar man med hö. 
 
Ett alternativt firande av Trettondagen går ut på att man slappar lite i soffan, plockar undan julsakerna, fikar lite, dammsuger barr och dricker upp den sista glöggen. (Nej. Den är inte slut än. Suck.) 
 
Hittills så har vi alltid valt det alternativa trettondagsfirandet. Man vill ju inte vara som alla andra. 
 
Wow. Snacka om att den där familjen går in för trettondagsfirandet. 
 
 

Luddigt

Men vad är detta för luddigt som tittar fram mellan stolarna? Nej. Det är inte ett politiskt uttalande. De brukar vara betydligt luddigare än så här. Och nej. Det är inte ett torktumlarfilter. Då skulle det finnas en arg lapp i närheten. Och det gör det inte. Dessutom så bor vi i hus och har egen tvättstuga. Och då skriver man ju inte arga lappar till varandra. Hur skulle det se ut. Nä. Man skickar arga sms till varandra istället. Och jag har inte fått något argt sms. Inte vad gäller ludd i torktumlarfiltret i alla fall.
 
Är det månne en pälskrage som har rymt från 2012?
 
 
Nä. Det är ju en liten kattmage. Eller liten och liten. Det är Liams mage. Och han är ju tillräckligt stor för att inte få plats på en stol. Utan måste ligga tvärs över två. Så går det när man är en åttakiloskatt. Då hamnar man lätt mellan stolarna. 
 
 
 

Skottland

Idag har jag farit runt som en skottspole. Och inget fick jag för det. Inte ens en skottpeng. En gång fick jag. Och så fick jag hjälpa en skåpbil från DHL att komma upp ifrån vändplanen här nedanför oss. Han hade bara tänkt att vända där. Men hans posttur var till ända där. För han hade oturen att bli kvar. I alla fall tills jag och en granne hade hjälpt honom att hälla sand framför hjulen, skotta halva backen och sen putta upp honom tills han kom iväg. Och vad fick vi för det? Inte ett enda paket. Fast han hade hela bilen full.
 
Det enda jag fick var att fortsätta skotta trappan också. Och den är lång. Men jag tog den stegvis kan man säga. Så till slut blev jag helt färdig. Fast det där var ju bara lite förskott. För sen hade jag ju hela framsidan att skotta också. Men den fick bara en smal gång till garageuppfarten. Som inte fick någonting. Men jag får ta det i efterskott. För det blir nog en skottdag imorgon också. När det snöar så här mycket så gäller det att inte vara skotträdd. 
 
 
Åh titta. En igelskott.
 
 
Visa fler inlägg