Du är förlåten

Tidstjuven låg fortfarande risigt till hos mig imorse. En hel timme mörkare och kallare. En hel timme av förlorad sömn. En hel timme större påsar under ögonen när jag vaknade. Med ett ryck. Mitt i en dröm. Eftersom jag hade en hel timme kvar tills mitt sömntåg skulle ankomma. Trodde jag. Trodde tåget. Och nu kanske ni tycker att jag är lite överdrivet känslig. Ja. Det är jag.
 
Fåglarna gjorde dock sitt bästa för att muntra upp en muttrande Mutti som sursläntrade till bussen. Twittrade som besatta. Hashtagg SurkartMissarBussen. Jo tack. Mig lurar ni inte. Era hånskrattande mesar. Nä. Dagen började inte så bra.
 
Nu är ju inte jag så långsint. Redan på väg hem från jobbet började jag se saken i ett annat sken. Solsken. Det började se lite ljusare ut helt enkelt. En hel timme ljusare faktiskt. Okej tidstjuven. Du är förlåten. Jag gillar dig kanske lite till och med. Kan till och med sträcka mig till mycket. Gillar dig mycket. Ända tills imorgon bitti. Då kommer jag att vara sur igen.
 

Inte så dumt tjuven. Inte så dumt.
 
  

Bara en sak till...

Sitter och tittar på Talang Sverige. Och om det här är Sveriges talanger. Då ligger vi lika illa till som krill i valtider.
 
Jag hoppas innerligt att alla ni riktiga talanger i Sveas environger har insikt. Insikt i att ni inte behöver söka bekräftelse från en grinig gubbe, två flamsiga tjejer och en glatt gläfsande valp. Eller från Talangjuryn heller för den delen. Utan att ni vet att ni har talang. Ändå.
 
Heja er.
 
 
Juryn. Går inte vidare.
 
 
 
 

Som en tjuv om natten

Det blev en söndagsutflykt. Som rymde allt från utomhusfika i solen på café annorlunda-mys-med-höns-och-hantverk vid Årsta havsbad, till familjegemensam sortering av papper, plast och metall vid återvinningsstationen i Åkeshov.
 
Kanske inte den mest normala familjeutflykten. Men så är vi inte heller den mest normala familjen. Det var i alla fall tillräckligt utflyktigt för att jag ska ta min tillflykt till en mer avskiljd horisontell position. Och ta en söndagsvila.
 
Jag sov nämligen som en kratta i natta. Låg vaken mellan två och tre. Tills jag kom på att den timmen inte fanns. Och att jag låg vaken mellan två och fyra.  Då blev jag ännu mer irriterad. Och låg vaken lite till.
 
Funderade på om mina sömnluckor i natt berodde på fullmånen. Men den var för två veckor sen. Och så sabla efter är jag inte. En vecka kanske. Men inte två. Vaknade inte heller med fårullsrester eller hönsfjädrar i mungipan. Så nej. Månen kan jag inte anklaga.
 
Förmodligen berodde detta på att jag blev bestulen i natt. Inte konstigt om man sover lite dåligt då. Stulen tid. En hel timme. Dyrbar tid som någon bara går in och konfiskerar. Jaja. Säger ni. Du får ju tillbaka den i höst. Määh. Säger jag. Som inte alls vill bli av med en härlig vårnattstimme. Och få tillbaka den som en deprimerande höstnattstimme. Inte en sekund i ränta får man heller. Nä. Rena rama stölden.
 
Tidstjuv
 
 

Nu spirar det

Såsom de ljuslängtande små vårlökarna vaknar till och långsamt krånglar sig upp mellan småsten och lerjord upp mot det okända men ljusa och fantastiska ovanför jordytan, strävar även de mest kreativa små hjärncellerna i de mörkaste vrårna i min högra hjärnhalva för att komma upp till ytan. Och ända ut till mina fingertoppar. För att nå tangentbordet på min dator. Och där. Nu lyckades de. Äntligen.
 
Efter en årslång dvala som skulle göra även en utbränd björn avundsjuk, så spirar inspirationen som en spirea på skolavslutning.
 
Jag tittar på bilderna på Mutti. Är det dags att byta. Undrar jag. Till en ny version av Mutti. Mutti 2.0. En nyare och bättre Mutti. Ja kanske det. Inser dock att att de enda nya features som denna uppgradering skulle innebära är gråare hår. Rödare kinder. Och fler hakor.  Håhåjaja. Men det är kanske inte så konstigt. Så är det ju på våren. Allting byter färg. Och frodas. Så även jag. Men byta bild? Näää.
 
 
Visa fler inlägg