Rockmän

Idag har Stefan med bror anmält sig till Rockman. Nu handlar detta varken om hårdrock, ytterrock eller barock. Även om man kan tycka att det är både en hård ytterlighet och är synnerligen barockt. Att springa mellan klippor i Norge och hoppa ner i iskalla fjordar. Varför gör man sånt liksom?
 
Jag kan tänka mig flera skäl. 
 
1. Man får betalt. Men nej. Tvärtom. Det kostar faktiskt en hel skrälldus med pengar.
 
2. Man får kvinnor. Det hoppas jag inte. Han har redan en. Hans bror också för den delen. Och det räcker så. Bara så att ni vet. 
 
3. Man får en kick av det. Jo. Förvisso. Men det får man av spökhuset på Gröna lund också. Eller av en påse sura melonstänger. 
 
4. Man får perspektiv. Ja. Det håller jag med om. Man kommer att vara tacksam om man får bada när det är elva grader i vattnet. Eller om man måste ta trapporna upp till sjunde våningen för att hissen är trasig. Allt blir liksom en pisovkäjk. 
 
5. Man får uppleva en fantastisk natur. Japp. Men det får man göra även om man skulle sitta i en båt som skvalpar runt i fjordarna istället för att själv skvalpa runt i fjordarna. Just saying. Dessutom är späckhuggare mycket vackrare på lite längre avstånd. Än tvåochenhalv meter. Och berg kan man se utan att springa runt i dem. Hört talas om stillsamma skogspromenader? Eller hajk? (Hej och välkommen till Hajk. Idag ska vi prata om gökar. Men inte om vilka gökar som helst. Utan om knäppgökar)
 
För ja just det. Det finns ju ett skäl till. Kanske det som är mest aktuellt i det här fallet. Man är helt enkelt lite spritt språngande galen. Jo. Så är det nog. Jag är gift med en spritt språngande galning. Och har en svåger som är en spritt språngande galning. Själv är jag ju bara lite småknäpp. Inte ens spritt språngande småknäpp. Bara småknäpp. Sådeså. 
 
Förresten. När jag googlade på en bild på Rockman så dök den här liraren upp.
 Skitcool våtdräkt. Har era också vapen mot späckhuggarna Stefan? Och tillhörande hund? Najs.