mutti's blogg

Och så har vi för första gången i år tillbringat en helg på Orreulla i Mittiskogen. Alltid lika spännande att komma ner första gången på våren och se vad som hänt under vintern. Men som vanligt blev jag glatt överraskad.

 

Om man varje gång räknar med att huset har ramlat ihop och taket på ladan har flygit iväg till nästa socken under någon storm så blir man nämligen alltid glatt överraskad. Ja alltså. Om inte huset har ramlat ihop och taket på ladan flygit iväg till nästa socken förstås. Men det hade det inte.

 

Då blir man faktiskt nästan glad när man hittar några träd som fallit på tomten och fem döda möss i köket. Tänk en egen rotfälla på tomten, så spännande! Titta, mössen har inte kommit ut så då är ju huset mustätt, så bra! 

 

De döda mössen hade kommit in genom en gammal ventil i mustocken ovanför vedspisen som jag hade satt nät på lite för slarvigt. Eller ja. De var ju inte döda när de kom in. Då levde de. För efter att ha ramlat ner på vedspisen så tassade de runt med sina små sotiga tassar överallt på bänken brevid. Och det hade varit lite väl mustiskt om de inte levde när de tassade runt. Zombiemöss. Hu.

 

Tyvärr var det inte riktigt något musparadis de kommit till. Ingenting att äta. Ingenting att dricka. (Ingenting att älska och att hålla kär.) (Musik.) Och inga utgångar. För upp till ventilen kunde de inte ta sig igen. De hade förtvivlat försökt gnaga sig ut på diverse ställen, men inte lyckats. De fick musarrest helt enkelt. Men de gosade ner sig i våra tofflor och hade det i alla fall jättemusigt under sin vistelse i vårt kök.

 

En av dem låg också kvar inne i toffeln. Han måste ha dött i sömnen. För han såg helt slut ut. En annan låg utslagen mitt på golvet. Hade förmodligen överdoserat på gullfiber eller nåt. En tredje dog mitt i gnagandet av en flykttunnel genom golvet. Och två små musketörer dog med stövlarna på när de försökte fly ut genom en tom eldosa efter att lite smålistigt lyckats pillra bort locket. 

 

Men det var inte direkt Prison Break som utspelat sig i köket. För så listiga var de inte att de lyckats rymma. Utan de fick snällt ligga kvar som små skeletthögar som hälsade oss välkomna när vi kom. Och eftersom vi inte ville att köket skulle se ut som ett museum fullt med skelett så fick både tofflor och möss åka till mössens egna begravningsplats. The mouseoleum. Eller ja. Soptippen kallas den också.

 

Så visst blir man glad. För huset är ju uppenbarligen helt mussäkert. Där finns säkert en mus. För om den lyckas ta sig in. Så kommer den aldrig mer ut. Moahaha.