Sökes: Napp
Satt på tunnelbanan på väg hem från jobbet och kände mig kinkig. Lite grinig kan man säga. Tittade på en omkringettårig småtting som satt i en vagn. Som också kände sig kinkig. Lite grinig kan man säga.
Vi utbytte kinkiga miner. Och griniga grin. Ända tills hans pappa helt sonika fick nog. Och stoppade in en napp i munnen. Alltså i småttingens mun. Inte min. Det skulle ha varit jättekonstigt. Hur som helst blev ettårssmåttingen plötsligt totalt okinkig. Och ogrinig. Satt där och verkade tycka att livet var toppenploppen.
Och då kände jag bara. Avundsjuka. Jag vill också bli okinkig. Och ogrinig. Varför kunde jag inte bibehållit den där vanan. När i mitt liv bytte jag ut nappen mot tyngre grejer. Som till exempel shopping. Eller choklad. Eller vin. Vad var det som gick snett. Hur kunde jag byta ut en billig, återanvändbar och icke kalorigivande tröstnapp. Mot dyra, kaloririka och vanebildande tröstovanor. Fan. Jag ångrar mig. Ro hit en napp. Jag måste göra ett försök. Att göra om. Göra rätt. Jag vill bli också bli okinkig. Och ogrinig. Utan att bli varken fattig, fet eller flummig.
Jaha. Det kunde man ju ha anat. Att det var katterna på skansens fel. Men jag är inte densomärden. Jag är inte bitter. Nu vet jag ju var jag kan få tag i en. Helt gratis. Ha! Kattskrällen.