mutti's blogg

Har ni också suttit och fantiserat om folk på tunnelbanan? Eller på bussen. Nej, jag menar faktiskt inte snuskelisnuskfantasier. Men det var förmodligen det första ni tänkte på. Era små busar. Jag menar lite mer vardagliga fantasier.

 

På tunnelbanan hem idag så roade jag mig med att spana på mina medresenärer. I smyg. Och fantisera lite om dem. I smyg. "Oops. Han där ser ut att haft en dålig dag. Spillde kaffe i portföljen. Tappade brickan i matsalen. Stackarn." Tänkte jag. Och såg medlidsam ut. "Men hon där ser verkligen lycklig ut. Har säkert gjort något riktigt bra idag. Som att nå nästa nivå i Candy Crash. Suck. Dagens ungdom. Tänkte jag. Och skakade på huvudet. "Ajajaj. Han ser inte ut att må bra. Åt säkert gräddtårta till fikat. Fast han är både gluten- och laktosintolerant. Klantskalle. Hoppas han hinner hem. Så att han slipper göra som björnarna. Och bajsa på perrongen." Tänkte jag. Och såg illamående ut. "Han där är nog kemilärare. Och har fått cancer. Så han börjar tillverka amfetamin. Så att han kan tjäna ihop en massa pengar till sin familj." Tänkte jag. Och insåg att jag har tittat för mycket på TV-serier. Och såg trött ut. På mig själv.

 

När man sitter och fantiserar så här om andra. Så funderar man ju naturligtvis på om alla andra gör samma sak. Och kanske fantiserar om vad jag är för en. Inser då att jag ju har ett ansikte som gör att det går att läsa mig som en öppen bok. Ett Bookface. Vilket innebär att allt jag tänker syns lika tydligt i mitt ansikte som en statusuppdatering.

 

Jag hade alltså precis suttit och glott på folk. Snabbt växlat mellan att skaka på huvudet och se medlidsam, illamående och trött ut. På mig själv. Vad deras fantasier handlade om behöver man kanske inte ha så bra fantasi för att förstå. Rörde sig förmodligen kring begrepp som traumatiserad, bäng och toktant. Nästan så att jag ville resa mig upp där på tunnelbanan och säga till folk runtomkring mig "Nämenalltså. Jag är inte tokig eller så. Jag sitter bara här och fantiserar om er." Men jag bestämde mig för att låta bli.