Furaha ya mwaka mpya!
Hoppas att ni hade en trevlig nyårsafton. Med skaldjur och bubbel. Utan snuskhumrar och snubbel. Här hade Stefan och jag en lugn och mysig hemmakväll. Med god mat och dryck, grevinna och betjänt samt årets nöjeskrönika i den svenska televisionen. Jo, jag vet. Dags att gå med i PRO.
För att motverka dessa pensionärstendenser har vi köpt ett Wii tevespel. Mest till mig faktiskt. För här finns alla möjligheter att röra på sig på ett sätt som faktiskt är roligt. Salsa, boxning och aerobics. Ni skulle bara se hur jag skuttar runt. Eller förresten. Det är ju just det ni inte ska. För det är det som är grejen nämligen. Att jag kan snubbla runt med viftande armar och ben, saknandes all form av koordination, utan att någon ser mig.
Kanske undrar ni om detta är någon typ av nyårslöfte. Men det kan jag lova er. Att det är det inte. För jag gillar inte nyårslöften. Vill jag förändra någonting i mitt liv så spelar det ingen roll vilket datum det är. Det enda som betyder någonting är min vilja och motivation. Och vem i hela världen känner vilja och motivation dagen efter ett rejält nyårsfirande? Dagen då svenska folket äter flest pizzor på hela året. När det vanligaste nyårslöftet förmodligen är att äta nyttigare. Få ihop det om ni kan.
Nej fram för fler vilkendagsomhelst-löften. Nu till exempel, så lovar jag att jag ska gå och tvätta. Vår tvättmaskin gick sönder så vi har köpt en ny. Och då är det ju roligt att tvätta. I några dagar. Sen är det lika roligt som fotsvamp ungefär.
Och just det. Om ni undrar över rubriken. Så står det "Gott nytt år". På swahili.
Sen lovar jag att lägga mig i soffan och smurfa en stund.