Chain chance
Ett sätt att få fler att hitta till denna lilla blogg skulle kunna vara kedjebrev. Ni vet. Skicka denna länk vidare till tio andra inom en vecka. Annars drabbas du av muttis hämnd (moahaha). Eller snarare, skicka denna länk vidare till tio andra inom en vecka. Annars händer inte ett skit. För mutti gillar inte kedjebrev.
Annat var det på den gamla goda tiden. När kedjebrev var riktiga brev. Själv var jag med i tuggummiklubben i slutet på sjuttiotalet. "Skicka ett tuggummipaket till den som står överst på listan. Stryk namnet, skriv ditt eget sist och skicka vidare till tio personer. Inom ett par månader kommer du att få trehundrasjuttiofem tuggummipaket." Jo tjena. Jag fick fem stycken. Det hade definitivt lönat sig att elda upp brevet och bränna pengarna på att köpa tuggummina själv istället. Men det var ju i alla fall spännande.
Numera sker kedjebrevsutskicken via mail. Och inte kan man maila tuggummin. Så istället innehåller breven löften om lycka och pengar. Eller hot om olycka och fattigdom. Så länge det inte är Svenska Spel eller Gud Fader själv som är avsändare, är skräpet inte mycket att bry sig om.
Ett kedjebrev ska i så fall innehålla någonting riktigt. Något som alla vill ha mer av. Tid till exempel.
"Detta brev innehåller som vanligt bara en massa dravel, så skit i att läsa det. Då har du sparat tio minuter av din dyrbara tid. Skicka vidare detta mail till fyrtiosju andra personer samt till den du fick mailet av. Inom en vecka har du mottagit ytterligare fyrtiosju mail, som du ska skita i att läsa. Du har då sammanlagt sparat åtta timmar, det vill säga en hel extra dag."
Skulle det kunna vara något?
Aha. Kedjebrev.