Skönsöndag
Igår firades första advent såsom första advent ska firas.
Som vanligt åt vi lussebullar, drack glögg (om man är mutti) och julmust (om man är plutti), tände första ljuset, tog tid på hur lång tid det tog innan någon fick psykbryt på änglaspelet och slet det i stycken (cirka tre minuter) samt förberedde en god middag som vi fick slänga bort för att köttet var dåligt och istället äta diverse gamla rester. Ja och så spelade vi lite Wordfeud förstås (oh ja, en gammal tradition).
Vi går inte loss på julpynt direkt. Några adventsljusstakar och ett par stjärnor hade redan fått slippa trängseln i jullådan. Och så åkte några juldukar fram. Sen hängde vi ju upp julgardiner också. Och bytte till julsoffklädseln. Och naturligtvis måste jultapeterna upp också. Dessutom bytte jag till julköksluckor. Sen försökte jag byta ut barnen mot småtomtar och pepparkaksgubbar. Men då hejdade Stefan mig.
Men om jag ska vara ärlig så tog det stopp efter juldukarna. För mer än så blir det faktiskt inte i det här huset. Några tomtar och en gran får vi komplettera med lite närmare fjärde advent.
Någonting som det däremot finns mycket av i det här huset är adventskalenderpaket. Nu hänger de uppe också. I alla fall de som är till hemmavarande barn i omyndig ålder. Resten av paketen fick raskt flytta hemifrån till sina nya, även de hemifrånflyttade, ägare.
Numera är det också så mycket mer spännande när barnen öppnar sina paket. Ja, inte för dem alltså. Utan för oss föräldrar. Som inte längre kommer ihåg vad det är vi har köpt och slagit in. Ojojoj. Exajting.
Snällasnällasnälla barn, öppna fort så mutti får se!