Leva loppan
På lördag blir det tidig uppgång för hela familjen. Bord nr 328 på loppmarknaden i Vårberg väntar på familjen Nyberg. Megamånga utsorterade grejer från förrådet ska säljas. Vi blir av med onödiga prylar och barnen får lön för mödan. Mödan att stå där i sex timmar och förhandla om priser med småsnåla loppisbesökare. Spelar ingen roll hur låga priser man har. Prutas ska det.
Vid en av våra tidigare loppisarier var den snålaste av dem alla (honom ska vi ha) vid vårt bord och prutade på allt. Med 90 procent ungefär. Pekade på varje grej och frågade "Hur mycket?". Vare sig vi svarade 5, 10 eller 20 kronor så var hennes andra fråga alltid "En krona?". Suck. Efter ett antal repetitioner av denna något torftiga dialog, så tröttnade vi och svarade "En krona" på hennes "Hur mycket?". Tänkte att hon skulle köpa grejen för en spänn och försvinna. Men då överraskade kärringen istället med "Gratis?". Ja vad gör man. Ta grejen och försvinn. Här får du en tia också. Stick och brinn.
Är man tillräckligt jobbig så betalar folk för att bli av med en. Jag gör mitt bästa på jobbet. Men än så länge har mina arbetskamrater inte förstått vinken. Får väl bli lite tydligare och börja dela ut pain-in-the-ass-fakturor.