Stambyte
Mitt i min rabatt bor ett litet träd sedan flera år tillbaka. En rosenmandel. De fina rosenmandelgrenarna som ympats fast på en simpel körsbärsstam kände sig dock inte bara ympade. Utan även stympade. Så de blev deprimerade. Och en efter en rymde de för att leta efter sin biologiska förälder. Sin stamfader.
Till slut stod körsbärsstammen där själv och såg hoppfullt upp på mig att jag skulle acceptera honom som han var. En enkel stam. Utan grenar. Men med fin bark. Tyvärr. Sa jag. Och drog upp honom med rötterna.
Eller rättare sagt. Stefan drog upp honom. För trädet försökte klamra sig fast så hårt med sina små rötter och jag var helt enkelt inte tillräckligt stark i armarna. Nu hade Stefan precis kommit hem efter att sprungit drygt sex mil. Och var lite trött i benen. Men då är det väl tur att det är armarna du behöver använda för att dra upp ett träd. Sa jag. Det är nog bara bra att jämna ut smärtan lite.
Så nu har jag en trött man. En ledsen stam. Och ett hål i rabatten. Tips på ersättare mottages tacksamt. Ja alltså. Inte till den trötte mannen. Honom behöver jag inte byta ut. Han kan bara sova lite så är han som ny imorgon. Jag menar ersättare till trädet. Eller till stammen rättare sagt. Dock inte rosenmandel. Den har visat sig ha en alltför komplicerad stamtavla för att få stå i min rabatt.
Fin. Men lättkränkt.