Londonmutti
Här i London har vi det finfint. Vi bor nästan precis bredvid St Pauls Cathedral. Som har en jättefin och jättestor klocka. Som slår jättehögt varje timme. Och kvart över, halv och kvart i. Hela dygnet. Och det är ju jättebra. Så att man vet vad klockan är varje gång man vaknar på natten. När klockan slår.
Och ja. Det är Stefan som man ser bakifrån där nere till höger. Han ser ut att vingla lite. Men det blir väl så om man bara sover en kvart i taget. Menmen. Man vänjer sig. I natt har vi sovit oss igenom nästan varje klämtning.
Tyvärr ingen gratis öl eller ginochtonic. Det får man fixa själv.
Nu sitter jag här lite trött i fötterna efter dagens promenad. Så den lilla burken som ligger här i en ishink nära mig kommer inte få vara ifred så länge.
Jättejättemoderna byggnader är grannar med jättejättegamla byggnader. Och verkar trivas finfint ihop.
Londonöga och Stora Ben syns i bakgrunden.
Det där lilla huset verkar känna sig lite inträngt. Men så här ser det ju ut lite överallt här.
Ännu lite mer gammalt och nytt blandat. Finfint tycker jag.
Idag blev det parkmarathon. Vi gick runt i Hyde park, Kensington gardens, Green park och St James's park. Så idag blev det alltså en promenad västerut istället. På cirka två mil.
En av parkerna.
Pudelfrisyr a la London.
Paraplyvaruhus. Barailondon.
Och nej. Jag har inte köpt något paraply. Än. Men jag köpte en skjorta med tekannor på. Och en annan av typiskt engelskt märke. Och bara så att ni vet. Väskan var jag tvungen att köpa. Man ska ju inte slösa på plastpåsar. Och jag var ju tvungen att få hem mina skjortor på nåt sätt. Man får väl offra sig.