Majbrasa i september
I helgen skulle det vara mulet, regnigt och tolv grader. Sa de. Peeerfekt. Sa vi. Och åkte till landet.
Äntligen. Vi hade så många risochskräphögar i trädgård och uthus så att vi kunde ha gjort vilken patologisk samlare som helst avundsjuk. Och nu kunde vi elda. Det blev en majbraseeldning lång som en novembernatt i slutet av september. Både mysigt, rökigt och befriande. Som en god whiskey ungefär.
Septemberbrasa med eldvakt. Och tillfälligt uppklarnande. Men som tur var så kom regnet tillbaka.
Höstdukning för eldare. Med lätt rökig läsk. Diet smoke.
Men ska ni verkligen elda upp en alldeles förträffligt förträfflig soffa? Ja. Det ska vi.
Måste ge lite cred till penséerna som jag planterade i påskas. De ger banne mig inte upp. Min nya förebild. När jag känner mig lite trött och sliten. Då ska jag bli pensé. Och när jag blir gammal (hm...äldre...hm...ännu äldre) så ska jag bli pensénär.