Lantvin

I helgen åker vi till landet. Igen. Det blir väl ungefär varannan helg så här på höstkanten. Ända tills vi stänger igen för säsongen någon gång i slutet av oktober. Hösthelgerna brukar bestå av lika delar brasa, trädgårdsfix och vin. Eller ja. För Stefan blir det snarare brasa, trädgårdsfix och Pepsi Max. Menmen. Man kan ju inte få allt. Eller ja. Det får jag ju faktiskt. Hela påsilådan för mig själv. 
 
Senaste två gångerna vi har varit på landet så har jag dock varit sjuk. Jättetråkigt. Legat i en soffa vid en brasa nära mig. Medan Stefan fixat saker överallt. Och lagt in ett vedträ lite då och då åt mig. Och kanske hämtat något att dricka. Och något att äta på. Medan jag inte har kunnat göra någonting alls. Bara legat där. Framför brasan. Och lyssnat på spraket. Hm. Nu när man tänker på det. Så låter det faktiskt inte så dumt. Jamen hoppseloppsan. Nu tror jag bestämt att småkrasslet har börjat ge sig ut på luftvägarna igen. Hosthost. Sorry Stefan. Men tyck inte alltför synd om mig. Om jag får tråkigt där i soffan. Så har jag ju min påsilåda. 
 
Och nu tänker ni säkert att den där mutti hon verkar väl ändå titta lite för djupt i sin påslilåda. Men det kan jag bara tala om. Att titta för djupt i påslilådan. Gör. Jag. Inte. Det ser jag alldeles för dåligt för. 
 
Ha nu en finfin helg. Det tänker jag ha.
 
 
Wow. En påsilådhandväska. Eller baginbag om man vill vara lite mer intörnäshonal. Med den skulle man ju lätt kunna levla. Från skåpsup. Till väskvätska. Mutti 2.0.