Knackig kommunikation
Mina resor till och från jobbet har fungerat cissådär de senaste dagarna. Igår till exempel så satt jag i egna tankar på tunnelbanan på väg till jobbet. Nu var det ju i och för sig tur. Att jag inte satt i någon annans tankar menar jag. Men det ledde i alla fall till att jag råkade gå av en station för tidigt. I och för sig kom jag på det precis när jag kom ut på perrongen, så jag smet in igen. Fast i nästa dörr. Man vill ju inte verka konstig. Eller ja. Nu kanske det är ännu konstigare än att gå tillbaka in i samma dörr. Men ska man ändå verka konstig så kanske det är lika bra att göra det ordentligt. Så nästa gång ska jag lägga till en steppdans och ett lagom galet åsneskratt när jag slänger mig tillbaka in. Hur som helst. På väg hem så kompenserade jag faktiskt morgonens misstag. Och åkte en station för långt istället. Suck.
Idag var tunnelbanan och jag kompisar i alla fall. Men istället var det totalt bilkaos på vägen till och från tunnelbanestationen. Det var bilar överallt. Stillastående bilar. Gasande bilar. Bromsande bilar. Korsande bilar. Väglusbilar. Bildårsbilar. Och tyvärr var jag vid ett tillfälle en av de väldigt mycket gasande bilarna. Som övergick till en väldigt mycket bromsande bil. För att precis lyckas undgå att köra in i en väldigt mycket stillastående bil. Så okej då. Ett litet tag där så var det kanske jag som var en bildårsbil. Men vadårå. Det blev ju gult. Och då måste man faktiskt gasa. Man vill ju inte vara en väglusbil.
Frågan är dock varför det var helt galet där ute i trafiken idag. Var det en sån där antibilfri dag? Som miljökompensation för den bilfria dagen? Eller firar vi Alla söndagsbilisters dag idag? Och i så fall, varför gör vi det på en onsdag? Är onsdagar kanske söndagsbilisternas lillsöndag? Ja. Så många frågor. Så få svar.
Muttimobilen