mutti's blogg

Av egen erfarenhet så vet jag att utbrändhet inte är något att leka med. Och nu så här i slutet på veckan så pustar jag ut. För den här gången hade jag tur. Men det hade inte bilen bredvid.

 

När jag intet ont anandes kommer till garaget i Råcksta för att hämta upp min lilla bil som har stått där och vilat upp sig när jag har varit på jobbet, är halva garaget avspärrat. Utanför står en bil som har haft megaotur och definitivt inte hann stanna upp innan utbrändheten var ett faktum. I längan där min bil står är det tomt. Ja alltså. Inte helt tomt då. För min bil står ju där.

 

Hela den tomma längan som inte är tom är hur som helst avspärrad. På grund av brand står det. Tydligen har min lille plutt trots allt klarat sig bra. Förmodligen för att han har hunnit dra in ena backspegeln. (Bra gjort plutten). För det var det enda synliga tecknet på strid. Även om alla tecken på utbrändhet inte syns på ytan. Men han såg i alla fall bra ut. Han var svart och fin. Konstigt nog. Eftersom han var vit när jag lämnade honom. Nä. Skojar bara. Även om man inte får skoja om färg och så. Men det vet väl alla. Att bilar är som människor. Lika finfina på insidan. Oavsett färg på utsidan. 

 

Och det kan jag bara säga. Att om det hjälper att dra in backspegeln för att klara sig från utbrändhet. Så har jag ett tips till er. Skaffa backspeglar. Det kan hjälpa till att se saken ur ett annat perspektiv. Men när det hettar till. Dra in dem snabbt som tusan. För då handlar det inte om att se bakåt. Snarare framåt.