Lussekatter och Eiffeltorn

Ja det gick ju rätt bra det där. Att snickra ihop ett Eiffeltorn i pepparkaka alltså. Visserligen fick familjen ta till limpistolen för att få ihop de något egensinniga kakdelarna. Menmen. Ingen vill väl ändå tillbringa en julgransplundring med att äta upp ett pepparkaksbygge som är täckt med en halv centimeter tjockt dammochkatthårslager. Så då kan man väl lika gärna klistra ihop bitarna ordentligt. Utan att behöva bränna bort fingeravtrycken med hjälp av smält socker. Hade väl varit bra om man varit en mästertjuv. Men det enda jag brukar lägga vantarna på är bänken i hallen. 
 
Jag hade ju planer på att sitta och titta på med glöggmuggen i högsta hugg. Men när det blev dags för att spritsa kristyr så gjorde jag trots allt en insats. En liter florsocker senare så var årets pepparkaksbygge färdigt. Och det var rätt kul faktiskt. Så nästa år blir det Globen. Säger Stefan. Då går det åt mer glögg. Säger jag. Och lite mer lim också kanske. 
 
Sen blev det faktiskt lussebullsbak idag också. Lagom till Luciafikat. Och eftersom vi hittade en förpackning med pepparkakor från förra julen så slapp jag äta upp en Eiffeltornstopp. Dessutom var jag inte så sugen på smältlim. Tyvärr smakade pepparkakorna mer förpackning än kakor. Men lussekatterna är finfina. Trots att de busar runt och har ner varenda tomte. Och lussebullarna är finfina de med.
 
En liten kisse. Och glitter som hatt. Så har man fått sig en lussekatt.
 
 
Pepparkaka med byggnadsvärk