Ett himla firande

Idag är det alla soffpotatisars dag. Jo då. Det är sant. Den tjugonionde september varje år firas alla soffpotäter. Passar mig utmärkt. Nu var ju jag i och för sig soffpotatis igår. Så jag har liksom firat lite i förskott. Men jag är inte den som är den. Så jag kan faktiskt fira den idag också. Åtminstone som fåtöljpotatis. För soffan är upptagen av en annan potatis. Storpotäten. 
 
Tyvärr är det ju även kaffets dag idag. Vilket blir lite besvärligt. Om jag nu ska fira alla soffpotatisars dag och samtidigt dricka kaffe hela tiden så blir det ju mest en massa spring. Brygga kaffe. Hämta kaffe. Kissa. Hämta påtår. Brygga mer kaffe. Kissa. Och så vidare. Inte så lätt att vara äkta soffpotatis då. Någon som inte riktigt tänkte till där kan man tycka.
 
Eftersom det dessutom är återvinningens dag idag så måste jag mitt i allt soffpotatisande, kaffedrickande och kissande sortera en massa kartonger, flaskor, batterier och trasiga radioapparater från åttiotalet i kassar och springa iväg med dem till återvinningsstationen och kila som en stressad iller mellan behållarna eftersom jag har hunnit bli både kaffenödig och kissnödig på vägen. Puh. Och jag får inte glömma att soffpotäta lite när jag kommer hem. Efter att ha kissat. Och druckit kaffe. Och kissat igen. Dubbelpuh. 
 
Och som grädde på moset (potatismoset) så är det även Klamydiamåndagen idag. Och nu undrar jag. Hur i hela lilla friden tänkte någon som inte riktigt tänkte till nu. Mitt i soffpotatisandet och kaffedricksdrickandet och kissandet och återvinningsvinnandet. Så ska jag skaffa klamydia också! Nä nu får det banne mig vara nog. Jag nöjer mig med att fira endast en sak idag. Måndag. Blir lugnast så. 
 
Lasse Åberg kan det där med att fira Alla soffpotatisars dag