Arbetsplatsundersökning

Ni har ju fått se lite hur det ser ut i mitt hem. Och i min trädgård. Och på mitt landsställe. Men ni har aldrig fått se hur det ser ut på mitt jobb. 
 
 
Det här är mitt skrivbord. Eller rättare sagt. Det övre högra hörnet av mitt skrivbord. Men eftersom skrivbordet är så litet så består det i princip bara av fyra hörn. Som möts i mitten. Och av alla fyra skrivbordshörnen är detta mitt trivsamma hörn.
 
Här återfinns fotografier på mina fyra fina flickor. Några år gamla dock. Inte flickorna. Utan fotografierna. För flickorna är mer än några år gamla. Snarare sjutton, arton, tjugoett och tjugotre. År alltså. Inte flickor. För de är bara fyra. Skulle ju ha varit lite väl. Med sjutton, arton, tjugoett eller tjugotre stycken fyraåringar. Hu.
 
Här finns även Doris. Min ständiga följeslagare. Som påminner mig om att det inte bara är jag som är förvirrad och glömsk ibland. Och nu menar jag naturligtvis den blåa fisken. Inte blomman. För så förvirrad är jag inte att jag skulle döpa en blomma till Doris. Jösses. Blomman heter ju Flora. Som ser riktigt riktig ut. För att vara riktig plast.  
 
 
Här är mitt övre vänstra hörn. Det är det tråkiga hörnet. Med en telefon. Och en miniräknare som är jättestor. Samt ett antal plastmappar, papper och block. Innehållandes allt från viktiga noteringar. Till skisser av betande kor och glada krokodiler.
 
För att liva upp detta tråkiga hörn har jag min fruktgömma här. För en fruktstund på förmiddagen. Och en på eftermiddagen. Rutiner som jag upprätthållit ända från lekis. Även om jag slutat att sjunga Lilla snigel under fruktstunden. 
 
 
Jag hittade Nemo! Och lade honom i en skrivbordslåda. Ja ja. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Lika bra att ni får lära er det barn. Tillsammans med häftklamrar, rengöringsservetter och en skoputsargreja så har han det ganska bra i alla fall.
 
Och kolla där. Min vänstra sko i ena hörnet. Vilken jämrans linslus. 
 
 
 Jaha. Och hur hamnade den här. För några såna har jag inte på jobbet. Tror jag. 
 
 
Här ser man hur intellektuell jag är. Och vilka tjocka böcker jag har på jobbet. Vilket är väldigt bra att ha. När det visar sig att bildskärmen har för kort fot. Eller jag för lång hals. För antingen får jag sitta som en gam när jag tittar rakt fram på skärmen. Eller så får jag ha skrivbordet i samma höjd som en byxlinning på åttiotalet.
 
Men då kommer "SEB 150 år av förändring" bra till pass. Blev helt klart en förändring till det bättre. Men jag har faktiskt läst boken innan jag lade den där. Jag lovar. 
 
 
Naturligtvis finns det mer saker på jobbet. I den stora världen utanför mitt skrivbord. Som till exempel korridorer, mötesrum, en lunchmatsal och ett helt gäng med finfina arbetskamrater. Och vem vet. Ni kanske får se det också en vacker dag. Ha en skön helg nu. Det tänker jag ha.