mutti's blogg

Idag blev det en runda bland alla reor på stan tillsammans med Sara. Mycket trevligt. Efter flera dagars sängliggande så var det precis vad jag behövde. Och vi hittade en hel del. En finfin pall till exempel. För tjugofem riksdaler. Inga problem att bära den heller. För vi skulle ju inte behöva åka buss eller så. Vi hade ju bilen i Åkeshov. En badrumsvåg hittade vi också. Och ett par skor. Men som sagt. Inget vi behövde kånka på så länge. För vi hade ju bilen i Åkeshov. Sen hittade vi ett till par skor. Och några småsaker. Och några större saker. Men inga problem. För vi hade ju bilen i Åkeshov.

 

Problemet var bara att det hade brunnit vid Alviks tunnelbanestation. Så tunnelbanan gick inte till Åkeshov. Utan bara till Kristineberg. Och där hade vi ingen bil. För vi hade ju bilhelvetet i Åkeshov.

 

Ersättningsbuss skulle gå mellan Thorildsplan och Åkeshov. Vid Thorildsplan stod en folksamling av större storlek. Ungefär som en mellanstor by. Det var de som väntade på ersättningsbussen. Och då hade inte folksamlingen på vårt tåg gått av än. Istället gick det på folk som såg ut som om de precis hade blivit jagade av en hjord zombier och med nöd och näppe lyckats ta sig ombord på tunnelbanan igen. De sa "Nejnejnej. Gå inte av där. Det är ingen vits." Så då gjorde vi inte det. Vi åkte till Kristineberg där tåget vände. Och gick istället över Tranebergsbron till Alvik. Med en pall. Och en badrumsvåg. Och två par skor. Och andra små och stora saker.

 

När vi kom till Alvik så kom faktiskt en ersättningsbuss efter bara en liten stund. Jättefull. Men en Sara, en mutti, en pall, en badrumsvåg, två par skor och andra små och stora saker fick plats i alla fall. Och så hade vi istället för att trampas ner av en galen ersättningsbussväntarfolksamling vid Thorildsplan, fått en trevlig promenad över Tranebergsbron. Med härlig utsikt.

 

Utsikten på ersättningsbussen var dock obefintlig. Syntes gjordes endast ett antal svettiga armhålor samt ett illamående barn. Som hela tiden sa till sin pappa att han snart skulle behöva kräkas. Inte armålorna alltså. Utan barnet. Sara stod precis bredvid och såg förskräckt ut. Hon frågade pappan lite vänligt om han ville ha en plastpåse. "Nejnej. Det behövs inte. Det är ingen fara. Han har bara lite huvudvärk". (Eeh?) "Okeej..." Sa Sara. Som fem minuter senare precis hann undan plasket på golvet genom att hoppa rakt igenom en tant. Men då var vi precis framme i Åkeshov. Med vår pall. Och badrumsvåg. Och två par skor. Och andra små och stora saker. Men det är lugnt. Vi hade ju bilen där.