Julundanplockning

Nu har julen kommit så här långt. Inte så jättelångt alltså. Den har hamnat på bänken kan man säga. Och väntar tålmodigt på att hoppa ner i jullådan igen. För när julundanplockaren vill ta en paus, så tar julundanplockaren en paus. (Gammalt djungelordspråk.)
 
Granen sitter dock inte på bänken. Granen hade en date med sin polare Barry. (Granplastpåsen Barry alltså. Inte Barry Manilow. Nä herrejösses. Sån musiksmak har inte ens Granen.) Och tillsammans står de här utanför och väntar på upphämtning. 
 
Hur som helst är det rätt trevligt att ha jullov. Särskilt min hjärna tycker att det är trevligt. Eller ja. Kroppen hälsar och säger att hon inte tycker att det är så dumt hon heller. Men hjärnan tror i alla fall att ni har märkt att han har jullov. (Ja. Det är en han. Idag i alla fall. Imorgon så kanske han är en hon. För han tänker vara den han vill vara. När han vill vara det. Eller hon. Eller hen. Sådeså.) Med tanke på antalet blogginlägg alltså. 
 
Snart är dock jullovet slut. Och hjärnan kommer att få andra saker att pyssla med. Men hon (Ja. Vadårå. Hon ändrade sig. Hon är en hon. Just nu i alla fall.) hoppas på att hinna med både jobb och blogg. Kroppen hälsar och säger att hon hänger med på vad hjärnan än bestämmer. Lojal kropp det här. Alternativet hade i och för sig varit ganska jobbigt. "Nu går vi upp" säger hjärnan. Och så ligger kroppen kvar i sängen. "Nu lagar vi mat" säger hjärnan. Och så sitter kroppen kvar i soffan. Ja jösses. Hade ju inte varit så roligt. Eller. Vänta. Det är ju precis så det brukar funka. Illojal kropp det här. 
 
Puss & kram & grattis på lördagen!
 
Nä. Det är inte roligt att sitta på bänken. Men det ska jag säga. Det gör ljusstakarna hela tiden. Och de klagar aldrig. Sådeså.