Du är förlåten
Tidstjuven låg fortfarande risigt till hos mig imorse. En hel timme mörkare och kallare. En hel timme av förlorad sömn. En hel timme större påsar under ögonen när jag vaknade. Med ett ryck. Mitt i en dröm. Eftersom jag hade en hel timme kvar tills mitt sömntåg skulle ankomma. Trodde jag. Trodde tåget. Och nu kanske ni tycker att jag är lite överdrivet känslig. Ja. Det är jag.
Fåglarna gjorde dock sitt bästa för att muntra upp en muttrande Mutti som sursläntrade till bussen. Twittrade som besatta. Hashtagg SurkartMissarBussen. Jo tack. Mig lurar ni inte. Era hånskrattande mesar. Nä. Dagen började inte så bra.
Nu är ju inte jag så långsint. Redan på väg hem från jobbet började jag se saken i ett annat sken. Solsken. Det började se lite ljusare ut helt enkelt. En hel timme ljusare faktiskt. Okej tidstjuven. Du är förlåten. Jag gillar dig kanske lite till och med. Kan till och med sträcka mig till mycket. Gillar dig mycket. Ända tills imorgon bitti. Då kommer jag att vara sur igen.
Inte så dumt tjuven. Inte så dumt.