Lovande
Efter en vårsolig promenad väntade någon på mig här hemma. En dyna. En dyna som för första gången i år fick komma ut ur förrådets mörka och dammiga vrå för att sträcka ut sig på en skön vilstol på en solig altan. En dyna som knappt kunde bärga sig tills jag placerade min onsdagslediga rumpa på den. Tillsammans med en bok, fralla, liten latte och ett par solglasögon tillbringade vi flera timmar i vårsolen. Dynan och jag. Inte. Så. Dumt.
Nu är även dagens middag avklarad. En italiensk köttfärssås med pasta. Det italienska är förmodligen rödvinet i såsen. "Nej, häll inte i så mycket! Det är äckligt!" Sa barnen. "Nej, häll inte i så mycket! Det är slöseri!" Sa jag. Turligt nog räckte hur som helst det lilla som var kvar i boxen. Oturligt nog visade det sig när jag kramat ur de sista dropparna till och med vara för mycket. Ansvarstagande som jag är, såg jag ingen annan utväg än att dricka upp det som blev över. Så synd.
Min kompis Dynan och hans kompis Dynan 2.
Utsikt när jag tittade ner
Utsikt när jag tittade upp.
Utsikt när jag tittade ännu längre upp.
Dagens händigaste händelse - två skator bygger bo längst upp i eken.
En flyger runt och hämtar finfina pinnar. Den andra sitter i boet och slänger ner dem.
Anar äktenskapsproblem.