Lökigt värre

Jag har precis beställt nya lökar. Och nej. Inte såna man äter. Och nejnej. Inte såna lökar heller. Jösses. Vilken fantasi ni har. Det är vårlökar jag har beställt. Lökar man gräver ner på hösten. Glömmer bort. Och så poppar det upp små finfina blommor på våren. 
 
Precis efter det att jag hade skickat beställningen så tyckte jag att det var en extremt bra idé att köpa väldigt många lökar. En massa fina blå krokusar som kan täcka (o)gräsmattan runt körsbärsträdet. Jag älskar krokusar. Det är mitt favoritvårtecken. Inte riktigt lika bra idé tyckte jag att det var när jag kom på att jag faktiskt måste gräva ner de små rackarna också. Och då kändes ett storpack på tvåhundrafemtio krokuslökar lite småjobbigt.
 
Jaja. Men jag är i alla fall glad över att mitt favoritvårtecken är krokusar. Och inte videkissar. Hade ju varit ännu jobbigare. Att gräva ner tvåhundrafemtio sälgar menar jag. Puh. Och ännu värre hade det varit om favoriten hade varit koltrastar. Både för mig och koltrastarna. Dubbelpuh. Nä jag har nog tur i alla fall. Och fint kommer det att bli. 
 
Nästa höst ska jag köpa tvåhundrafemtio tulpaner. Då kommer jag aldrig mer att behöva klippa gräsmattan. Eller tulpanmattan. Härligt. Jag har en plan. 
 
Min framtida grästulpanmatta