Bara lite lugn och ro
Sitter på tunnelbanan på väg hem från jobbet. En bit bort sitter en snubbe och babblar högt för sig själv. Osammanhängande. Runt omkring honom är det helt tomt. Bredvid, framför, bakom. Inte en människa. Runt omkring mig är det helt fullt. Bredvid, framför, bakom.
Och jag inser plötsligt. Att det naturligtvis är så jag ska göra. När jag vill vara ifred. När det blir för mycket spring runt omkring mig. Börja prata högt för mig själv. Osammanhängande. Skälla lite. Muttra lite. Skratta lite. Babbla lite. Det kan jag nog klara av. För att få lite lugn och ro ett tag.
Känns som om jag har en finfin plan. Att börja praktisera vid väl valda tillfällen under morgondagen. En plan som spricker direkt. När babbelsnubben tar sin mobiltelefon och lägger ner i fickan igen. Sjuttsingen också. Så varför är det helt tomt runt honom då. Undrar jag. Och sniffar lite i luften. Luktar han illa kanske? Jo. Så kanske det är. Lite luktar han nog. Nåja. Låt gå i så fall. Det kan det väl vara värt. En skvätt eau de surströmming. För att få lite lugn och ro ett tag.
