Hudnära

Jajamen. Nu gäller det att rädda sitt eget skinn. Ja alltså. Inte mitt skinn på kroppen. Inte ens på näsan. Det behöver inte räddas. Det är inte ens människoskinn jag menar. Hoppas jag. Innerligen. För det är skinnet i mina väskor, jackor och skor jag pratar om. Som behöver räddas nu när hösten kommer. Och nederbördar på oss.
 
Så idag har jag förutom att jag pillat mig i naveln (människoskinn) och suttit i soffan (inte skinn) och ätit en och annan surskalle (inte skinnskalle) så har jag ägnat mig åt att smörja in mina prylar (kosselimu- och ulligtlammskinn) med läderbalsam. Fyra väskor, tre jackor och sex par skor. Har nu alla balsamerats inför hösten.
 
Ut med det gamla. Och in med det nya. Åtta par höstskor. Och det är ju inte så farligt många. Om man tänker på att vi bor fyra personer här hemma. Problemet är bara att alla är mina. Men detta balanseras mycket väl upp av att jag har rensat bort nio par höstinkompatibla skor. Det är ju bra. Så bra att jag nu alltså har ett par till godo. Har jag räknat ut lite snabbt. Vilket jag redan har rått bot på. (Nejnej. Inte råttbot. Rått bot. Alltså råda bot. Fast i formen supinum.) Genom att beställa ett par skor på nätet. 
 
Jag var väldigt nöjd med detta jämna slutresultat. Ända tills jag kom på att jag har ett par skor kvar på jobbet också. Attans. Så Stefan. Käre man. Jag behöver låna en liten bit av din skohylla i hallen. Inte så mycket. En meter eller två bara. 
 
Kom igen då hösten. Anfall mig. Jag är redo.