mutti's blogg

Jamen då har man blivit ett år äldre då. Eller ja. Egentligen är jag ju bara en dag äldre. Än igår. Eller ja. Man skulle ju kunna säga att jag bara är en timme äldre. Än för en timme sen.

 

Varför räkna i år. Tänker jag. Det låter ju så gammalt att säga att man är fyrtioåtta år. Mycket bättre att säga att man är fyrahundratjugotusenfemhundrafyra timmar. Inte för att det låter yngre. Men man kan vara helt säker på att alla blir totalförvirrade och inte alls fattar hur gammal man är när man säger att man är fyrahundratjugotusenfemhundrafyra timmar gammal. Eller vänta. Fyrahundratjugotusenfemhundrafem timmar har jag precis hunnit bli. Grattis på mig. Ännu en fördel med att räkna timmar istället för år. Man kan fira väldigt ofta.  

 

På min fyrahundratjugotusenfyrahundraåttionde födelsetimme (ja det var ju igår) så fick jag någonting från mina döttrar och extrasöner som jag har önskat mig ganska länge. En gräddsifon. En vad. Undrar ni. En gräddsifon. Säger jag. Igen. Med hjälp av en liten patron med lustgas (hohoho) så kan man spraya vispgrädde lite hur och var som helst. Mycket roligt. Och om man inte tycker att det är tillräckligt roligt. Så har man ju i alla fall lustgasen (hohoho).

 

Jag gillar nämligen sådan där spraygrädde som man kan köpa i affären. Eller rättare sagt. Jag gillar inte själva grädden. Den smakar foppatofflor. Dessutom innehåller den laktos. Vilket min mage tycker är lika mysigt som snigelslem. Det är liksom själva sprayet jag gillar. Och nu har jag ju min alldeles egna spraygräddegrej. Och laktosfri grädde. En fantastisk kombo. Ingen foppatoffelsmak där inte. 

 

Förutom min gräddiga sifon fick jag åtta små finfina skålar som jag också hade önskat mig. Och av min käre man, ett helt gäng snyggsnygga klädesplagg. Så många att jag kunde göra mitt eget lilla klädregn. Ni vet. Kasta upp kläderna i luften och bada i dem samtidigt som man utstöter små galna skratt (moahaha). Ni vet. Så där som man brukar göra när man får en massa snygga kläder av sin man. Ni vet.