Urladdning

En nära vän till mig har gått in i väggen. Energinivån är helt nere på noll. Han skulle verkligen behöva ladda sitt batteri. Men det går inte. Han är helt enkelt inte mottaglig. Hur mycket jag än försöker. Mycket trist. Speciellt med tanke på att han inte är äldre än nio månader.
 
Men men. Det är bara att bryta ihop och gå vidare. Jag bryter ihop. Och min dator går vidare. Hela vägen tillbaka till butiken för minst två veckors återhämtning och batteribyte. Håhåjaja. Hur ska jag nu kunna blogga. Nåja. Jag får väl kalla in en vikarie under tiden. Hallå där fröken Padda! Kom till mamma! 
 
Om min dator var brunhårig och hade glasögon. Så hade han sett ut så här nu.